Innan jag åkte till BETT-mässan i januari skrev jag ett inlägg om programmering i skolan. Redan förra terminen började jag läsa lite artiklar och fundera lite kring det här med programmering i skolan. I London hade jag förmånen att ägna en hel dag åt programmering i skolan. Jag fick många svar på frågor jag hade och en bild började klarna i huvudet. Därefter har mycket mycket tid lagts på att fundera vidare kring detta och jag har haft många spännande samtal med kollegor. Denna vecka har jag och några kollegor kört igång vårt första programmeringsprojekt i ämnena matematik och teknik.
Idag omges vi av datorer och andra smarta enheter så gott som dagligen och alla dessa innehåller massor av kod. Det är lätt att vi glömmer bort att allt bara består av ettor och nollor. Med detta programmeringsprojektet hoppas jag att elevernas medvetenhet kring detta ökar. Jag vill att mina elever förstår att det är vi människor som bestämmer hur en dator ska agera. Datorn är inte så smart som vi tror, den läser endast av kod som vi människor skapar. Jag vill också visa mina elever att programmering inte behöver vara så krångligt.
Denna vecka har jag inlett mina första programmerings-lektioner. Första passet ägnade vi åt att diskutera lite kring datorer, förkunskaper och tankar, sen satte vi igång med Makey Makey, en pryl som kodar om tangentbordet. Med Makey Makey kan vi styra några utvalda tangenter med valfritt material som leder ström. Vi använde vatten, frukter, grönsaker och varandra. Eleverna fick en rolig lektion och en inblick i att det går att ta kommandot över datorn. Vi skrev även små hemliga meddelanden med binär kod som vi sedan försökte tyda.
Lektion två ägnades åt BeeBot, en liten robot som ser ut som ett bi. Den går att programmera genom att trycka på de olika knapparna på dess rygg, framåt, bakåt, höger eller vänster. Vi började med enkla banor och fortsatte med lite klurigare. Eleverna funderade över hur långt varje steg var, och de fick fundera kring vad höger-knappen betyder, svänger den bara höger eller går den även ett steg i den nya riktningen? Det som vi alla var överens om efter BeeBot övningen var att BeeBoten endast gör som vi säger till den, den förstår inget själv, och det är krångligt att hålla koll på hur långt den går. Målet med denna övning var att eleverna skulle inse att programmering är väldigt exakt. Inget misstag rättas till automatiskt. Vi jämförde med när vi själva läser, har två ord bytt plats eller om det finns ett stavfel så förstår vi oftast ändå, men det gör inte datorn.
Lektion tre ägnade vi oss åt Hour of Code som är en introduktion i kodning. Det är 20 banor man ska skriva kod till, efter det får man ett diplom. Det finns flera filmer som är till hjälp. Elever blev uppslukade av sina banor och några glömde att gå på rast. De elever som blev klara snabbt fick i uppgift att hjälpa de andra och efter en timme hade vi fått våra diplom!
I det fortsatta arbetet kommer vi att jobba med Scratch där man man bygga enkla spel, presentationer, bilder osv. med hjälp av olika moduler. När vi börjar på det arbetet kommer vi att arbeta mycket med att aktivera eleverna som lärresurs för varandra. Alla elever har varsin loggbok och de har redan fått reflektera kring vad de tror att de kommer kunna hjälpa sina kamrater med och vad tror att de själva kommer att behöva hjälp med.
Vi är i ett spännande skede och hittills är det svårt att säga något om utfallet, men efter tre lektioner kan jag försiktigt konstatera att det var längesen jag hade så intresserade och engagerade elever. Fortsättning följer!
