“Elevernas behov ska styra lärarnas fortbildning” heter en artikel i Lärarnas Nyheter den 1 juni 2015. Det är Helen Timperley som citeras. Knappt två och en halv månad senare checkar Naverlönnskolans personal in på Mossbylund. Ett stort förändringsarbete ska sjösättas. Vi kommer att stöta och blöta hur vi ska få alla elever på vår skola att lyckas.

Men arbetet hade faktiskt påbörjats långt mycket tidigare och personalen var med från allra första början i sann Timperleyanda. Professor Timperley menar att en viktig del i förändringsarbetet i skolan är att lärarna är delaktiga. Ja, delaktiga, det var just vad vi blev den 2 juni när kommunens utvecklingsstrateg, Michael Rystad presenterade Timperleys tankar för alla lärare på skolan.

Strax därefter följde utvärderingsdagar i arbetslag, ämneslag, elevhälsoteamet, trygghetsteamet och i lärspridargruppen. Dessa utvärderingar var samtliga med starkt fokus på vad just Naverlönnskolans elever behövde för kompetenser, färdigheter och förmågor för att lyckas bättre.

Den 15 juni arbetade arbetslagen i en lärmodul, där vi fick lära oss mer om professionellt lärande och om forskningen bakom, men också ta del av flera olika modeller för kollegialt lärande. Det finns ju milt sagt en del tillvägagångssätt att välja mellan, när vi lärare strukturerat ska utveckla vår undervisning. Vi gnuggade våra geniknölar. I mitt arbetslag t ex, ansåg vi att Lions Quest, Teach Meet och erfarenhetsutbyte med kollegor var exempel på effektiv kompetensutveckling. Utmärkande för dessa, menade vi, var att behov fanns och de var direkt praktiskt genomförbara i våra klasser. Dessutom hade vi arbetat vidare med det under en tid i arbetslaget och utvärderat kontinuerligt tillsammans. Arbetslaget menade också att vi ville utgå ifrån ett behov som vi var överens om att genomföra och utvärdera tillsammans. Jag minns att det var viktigt för oss att vi satte en struktur för detta  med avsatt tid. Det kollegiala arbetet önskade vi genomföra i moduler.

Dagen därpå hade förstelärare, rektorer och kommunens utvecklingsstrateg diskussioner kring skolans utvärderingar och kollegialt lärande. Mötet landade så småningom i fyra utvecklingsområden. Naverlönnskolans arbete med dessa skulle ske strukturerat och i lärmoduler med observationer.

“Undervisning som gör skillnad”

På ett år kommer vi att genomföra fyra lärmoduler. Dessa är framtagna av Michael Rystad i dialog med Naverlönnskolans rektorer och utifrån vald målsättning:

Lärmodulerna fokuserar på Undervisning som gör skillnad, Likvärdig bedömning, Entreprenöriellt lärande och Inkludering. När jag nu tittar tillbaka i backspegeln, känner jag tydligt igen mig. Inte alls konstigt! Modulerna är som jag beskrev sprungna ur just oss.  Modulerna ska få ta tid, tar tid och och styr oss dessutom schemamässigt genom veckorna. Ganska snart insåg skolan att läsande av kurslitteratur och tittande på kursfilmer inte rymdes under konferenstid. Vi löste detta genom att lösa ut våra två kompetensutvecklingsdagar i vecka 44 till “Kvutisplugg” på valfri tid och plats. Än är vi inte klara med lärmodul nummer ett och det ska vi heller inte vara.

“Vad har vårt agerande för effekt på eleverna?”

Jag måste säga att det är förvånansvärt vad mycket jag som observatör fått uppleva och fundera över. Och då har jag än så länge bara gjort en strukturerad observation. Men det jag sett, vet klassen att jag fått korn på och jag har diskuterat det med dem, men också i arbetslaget. Arbetsro är nog honnörsordet när eleverna diskuterar sina upplevelser med mig. De är rörande överens om att ”pratigt” i klassrummet får dem att tappa fokus. Helhet är ett annat viktigt ord för eleverna, m a o plottrighet undanbedes! De säger det inte rakt ut, men jag tänker att de vill vara med om ännu mer ämnesövergripande undervisning. Variation var också ett positivt ord för eleverna när de beskrev framgångsfaktorer. Mot slutet pratade eleverna om att de faktiskt ville höja statusen på att vara engagerade och studiemotiverade.

“Vi köper grejen och tänker positivt”

Våra moduler är alla upplagda på samma sätt. Det tror jag ger oss en stor igenkänningsfaktor och därmed också stabilitet och trygghet. Det är lätt för arbetslaget att ta sig fram i en modul. Det måste hänga samman med att den tydliga strukturen, vilken gör att vi kan lägga både fokus på innehåll och målsättning. I upplägget utvecklas vi i återkommande moment. Dessa är: moment A individuellt, moment B kollegialt, moment C aktivitet (de är då vi observerar eleverna hos varandra) och slutligen moment D kollegialt.

På Mossbylund var mitt arbetslags slutkläm ”Vi köper grejen och tänker positivt”. Och visst är det det vi gör, när vi arbetar kollegialt och systematiskt för att höja elevernas resultat. Men visst hade vi också farhågor i augusti.  Rädslan för att inte riktigt hinna med elevvård, praktiskt arbete kring nya sexor samt ämnesövergripande arbete med gemensam bedömning, fanns som hotbild. Vi var t o m inne på att tre moduler skulle kännas mer hanterbart.  Därutöver pratade vi också om hur det skulle kännas att en kollega tittar på mig och kanske lade andra åsikter på andra saker i klassrummet förutom just tänkt moment.  Vi tyckte det var viktigt med kriterier på vad det var som skulle bedömas. Ingen skulle behöva komma i försvarsställning om sin undervisning utan arbetet skulle handla om att få en samtalspartner.

Snart går Naverlönnskolan över på modul två. Så här långt är det glasklart för oss att det kollegiala lärandet sker lokalt på skolan med de medarbetare som finns på plats. Det känns bra! Nu har vi verktyg för att arbeta med proffsig fingerspetskänsla, i vilken gemensamma referensramar kring vår dokumenterade och beprövade erfarenhet, präglar arbetet. Vi bedriver undervisning på vetenskaplig grund!

Att diskutera

• Vad har ni för fokus för ert utvecklingsarbete och varför har ni just det fokuset?
• Vad har eleverna på din skola överlag för utvecklingsbehov?
• Hur jobbar ni tillsammans med elevernas utveckling i ditt arbetslag?