Värdeskapande undervisning – definition:
Individer som skapar något som är av värde för någon annan.
I vår strävan att framhäva det entreprenöriella lärandet har min skola, Naverlönnskolan i Svedala, nu kommit till värdeskapande undervisning. Vill läsarna veta hur vi arbetar läsåret 2016/17 behöver ni endast gå in på vår kommuns Kvutis-sida och entreprenöriellt lärande. Jag vill här dock lyfta fram två saker som man nog inte kan googla:
A. Exempel på enkla strukturer och små tips för klassrummet för att hjälpa eleverna att utvecklas mot det entreprenöriella lärandet. Det måste finnas en lugn, vänlig atmosfär och studieharmoni i rummet.
B. Exempel på genomförda uppgifter/projekt för att implementera värdeskapande tankar i unga människors medvetande.
Se gärna först nedanstående klipp av Martin Lackéus, forskare i värdeskapande pedagogik, i vilket de första 8 minuterna riktar sig mot min punkt A. och återstoden mer mot punkt B. Lackéus förespråkar visserligen ett värdeskapande för personer utanför skolan och jag menar att små steg kan börja med t.ex. en klasskamrat, alltså i skolan. Min poäng framkommer även hos Lackéus – titta extra noga mellan 5.00 minuter och 5.37. Först då lämnas skolbyggnaden:
Rent principiellt tror jag på att grunden till människans lyckokänslor snarare bygger på att hjälpa andra och varandra än bara sig själv (den altruistiska paradoxen). Jag håller med om att uttalanden som ”det där kan du ha nytta av i ditt framtida yrkesliv” stjälper värdeskapande undervisning, så det ska jag sluta med. Bättre är att satsa på aktiviteter som ger snabb effekt och som inbjuder till kommentarer som ”tack, för att du assisterade mig där, jag vet inte vad jag hade gjort utan dig” eller ”så bra du förklarade för X, det var toppen”.
A) Enkla strukturer och små tips för klassrummet
I vårt arbetslag händer nedanstående ofta eller till och med dagligen. Min förhoppning är att våra ”guldkorn” ska sätta igång tankar hos dig, läsaren, så att du kan utveckla din verksamhet. Du får skapa dina egna guldkorn. Vi lyckas givetvis inte till hundra procent beroende på i hur stor grad lärare anammar gällande strukturer och kämpar för att upprätthålla dem, med vissa elever är det svårt, men jag kör tämligen hårt och är mycket nöjd med resultatet… även om det alltid kan bli ännu bättre.
Tips: Skapa era egna motton och följ dem!
1) Vi arbetar alltid efter Vårt motto som i klatschig, gul färg med stöd av bilder är uppsatt lite överallt:
Rätt tid!
Rätt plats!
Rätt material!
Rätt inställning!
Rätt aktivitet!
Jag använder mig dagligen vid flera tillfällen av mottot, pekar mot ett rättesnöre och påpekar att eleven just nu lever upp till det. Vi diskuterar snabbt (några sekunder) och en reflektion kommer från eleven. Enkelt att följa för en ung människa, enkelt att se en utveckling, enkelt för mig att ge snabb feedback.
Pragmatiskt exempel, inte det bästa men lite kul:
Elev som alltid glömmer penna har penna med sig. Jag får ögonkontakt, drar upp ögonbrynen, ler och ger tumme upp. Färdigt!…Nja, nästan, eleven vill efter lektionen att jag ska förvara pennan i mitt pennskrin, där finns väl plats till en till, så kommer pennan ju alltid att vara på plats när vi två möts. Bra för oss båda, tyckte eleven. Apropå att skapa värde för någon annan, entreprenöriell liten rackare, tycker ni inte, tolv år gammal?Tips: skapar egna enkla strukturer som håller ihop er som grupp
2) Samtliga lärare i vårt arbetslag håller en viss igenkännbar struktur runt undervisningen i våra klasser.
- Tydlig lektionsplanering synlig, följs av genomgång
- Tydlig början och slut på lektionen
- Respektfullt bemötande
Alla måste använda sig av de de två första punkterna. Rutinerna har snabbt skapat ett tryggt ”tak” över våra klasser. Jag uppmärksammar eleverna dessutom ofta på att alla människor har olika roller i sina liv och i skolan möter lärarroller elevroller. Det gäller att proffsigt ”spela med” i just den rollen. Jag har märkt att det då blir lättare för eleven att avgränsa i sitt unga liv och roligare att haka på vad som händer i klassrummet även om det inte är elevens favoritsysselsättning som pågår:
Här är två exempel:
Ett professionellt kroppsspråk t.ex. att inte hälsa på klassen och hålla på med annat samtidigt, således: säg inte god morgon vänd mot din datorskärm – var sak på sin plats (jag har skrivit om detta tidigare).
Lär känna din röst: jobba med just din rösts styrkor och svagheter, du vet bäst själv; rösten är ditt främsta verktyg och din kompis. Nästan alla mina lärarstuderande får lära känna sina röster ur ett nytt perspektiv.
Punkten om Respektfullt bemötande är ett ständigt givande och tagande över tid, men om vi vuxna inte ger oss där, svarar alla barn till slut med en trevligare attityd och ökad självkänsla. Och ska vi lyckas med värdeskapande undervisning ur ett långtidsperspektiv måste plattformen, ett harmoniskt, tillåtande klimat i klassrummet, vara en förutsättning. Då så, nu tar jag några exempel.
B. Uppgifter/projekt ur vår verksamhet:
1. Min lärarstuderande Nathalie Bencic har precis avslutat sin praktikperiod (T4). Hennes engelskundervisning under de nästan fyra veckorna handlade i två åk 8 och en åk 7 om temat Heroes. Kan det bli bättre? Nej! Det var så bra att jag ska fortsätta efter februarilovet med samma tema. Nathalie har sakta men säkert implementerat tankeutvecklingen hos våra elever från att se och definiera en superhjälte som Spiderman till att bli medveten om en vardagshjälte, t.ex. en brandman eller någon man ser upp till, och slutligen till eleven själv som hjälte. Som språklärare får vi genom ett sådant tema en tydlig möjlighet att visa att varje individs ”jag” är kopplat till de ord som man har till förfogande för att definiera sig. Vi ville:
- utöka elevernas ordförråd på engelska (och många gånger även på svenska) och då inte bara antalet ord utan i hög grad ordens tolkningsmöjligheter
- fördjupa tankar runt ordets makt
- skapa insikt att ord nyanserar vem man är/blir
- diskutera användandet av ord i olika situationer och för olika syften
- skapa ännu fler diskussioner runt ordet hjälte och hjältedåd
- nämna och försöka definiera ord som civilkurage, mod, styrka, respekt etc
2. Min kollega Sandra Pilemalm involverade mig i ett SO/engelska-projekt. Temat var kriget i Syrien: Varför har det pågått så länge? Hur komplicerad är situationen? Om ingen hittills har kunnat få fram fred i regionen, vad skulle du kunna göra, ja, du – fjortonåringen i åk 8? Eleverna var indelade i grupper om ca 3 elever och varje grupp fick en identitet: ett land, en politisk organisation, representanter från säkerhetsrådet i FN m fl. Uppgiften var att åskådliggöra situationen från sin sida och föreslå lösningar, kompromisser m.m för att skapa fred. Platsen för mötet var FN-huset i New York. Redovisningen skedde på engelska. Fantastiskt meningsfullt för flertalet elever som på så vis fick bedöma krisen ur ”sitt eget” perspektiv samt ur de andra parternas. De lärde sig massor av varandra genom att utöka sitt kunnande dels runt den egna ”identiteten”, dels ur ett helhetsperspektiv. De erfor hur svårt det är att få alla nöjda och hur komplicerad en konflikt kan vara, hur samma argument kan tolkas ”rätt” eller ”fel” beroende på vilken sida man står på. Värdeskapande undervisning i stora kliv? Javisst!! Värdeskapande i små steg? Jadå! Inom gruppen hjälptes man åt att alla hade någonting att säga, starka elever i engelska hjälpte svaga att förbereda. Hur bra som helst!(Bonus för mig som klassens engelsklärare: en ämnesövergripande möjlighet att bedöma flera betygsgrundande kriterier)
I filmen ”Pay It Forward” från år 2000 sker följande replikutbyte mellan läraren i samhällskunskap, Mr Simonet (Kevin Spacey) och eleven Trevor (Haley Joel Osment):
Mr Simonet: -…so, we are not global thinkers yet, but why aren’t we?
Trevor: – Because we’re eleven.
Mr Simonet: – Good point. … What does the world expect of you?
Trevor: – Nothing.
Målet och vägen dit
På Naverlönnskolan är vi väl förtrogna med Fredrik Ahléns bok Hellre små steg än stora kliv. Min erfarenhet genom åren är att vi lärare har en tendens att tänka i för stora kliv. Hur kan vi utveckla våra elever från att tänka att de är barn som påverkar ”ingenting” till att ta små steg mot ett ”någonting”, mot ett ”allting”? Jag har att göra med barn och ungdomar i åldrarna tolv till sexton och (för) ofta ser jag exempel på goda lärares ambitioner att nå upp till visioner och höga krav, som gör att elevens realistiska möjlighet, att genom små steg ta sig fram, faller.
Kritiserar jag min egen yrkeskår? Nejdå, inte alls, utan visioner stannar all utveckling, så de måste vi ha. Jag är mer ute efter att stanna upp en liten stund för att reflektera kring målet och vägen dit. Om en elva- eller tolvåring ska bli en globalt medveten medborgare måste många små, små steg leda dit, eller hur? Och där är vårt uppdrag, anser jag, att anpassa formuleringarna i läroplanen till en realiserbar verklighet för eleven utan att kräva för mycket för fort. Det är också en utmaning att fostra och kräva ”rätt”. Ungdoms- och vuxenkultur har alltid krockat med varandra. Icke desto mindre är det just pedagogens uppdrag att ”hitta de rätta stigarna i den snåriga och oändliga kunskapsskogen”.
Exempel (som språklärare väljer jag ex från min egen sfär): Ämnets syfte, Engelska åk9
I mötet med talat språk och texter ska eleverna ges möjlighet att utveckla förmågan att sätta innehållet i relation till egna erfarenheter, livsvillkor och intressen. Undervisningen ska även ge eleverna möjligheter att utveckla kunskaper om och förståelse för olika livsvillkor samt sociala och kulturella företeelser i områden och i sammanhang där engelska används.
Hur omsätter jag detta syfte med engelskundervisningen till en elev i åk 6 till 9? Vad/Hur mycket reflekterar en ungdom kring sig själv/kring världen?
Mr Simonet ställer höga krav på sina elvaåringar, kan tyckas vid första ögonkastet.
Think of an idea to change our world – and put it into action!
Men han ger sina elever också adekvata redskap att arbeta med, anpassade till åldern.
- Våga tänka!
*Hans pedagogik kickar in där, den skicklige läraren skapar engagemang. - Lär dig älska (nya) ord!
*Han använder nya ord, skapar nyfikenhet, tillhandahåller verktyg. - Respektera dig själv och andra!
*Han skapar strukturer och förhållningssätt i sitt klassrum.
Många har ju sett filmen och budskapen är många, men jag vill avsluta med att framhäva att det för mig viktigaste budskapet är, att i min lärarroll inte föregå med goda exempel på ”så här gör man” utan att jag förmedlar att ”allt är möjligt – såväl i små steg som i stora kliv”.
Att diskutera:
- Vad gör att entreprenöriella förmågor – med värdeskapandet i topp – är viktiga i skolan idag?
- Vad är rimliga krav på värdeskapande insatser för ett barn/en tonåring? Försök ge exempel!
- Jag gav exempel från ämnena SO och engelska. Ge värdeskapande exempel från dina ämnen!
- Vilka strukturer kan lätt hjälpa till på er skola för att alla ska kunna jobba mot detta mål?
Lärare i tyska och engelska på Naverlönnskolan.
En reaktion på ”Värdeskapande undervisning – oftast i små steg, ibland i stora kliv!”