-Välkommen hit, herr Strindberg!

Svensklärarens uppdrag – att intressera ett tjugotal sextonåringar för:

Några skönlitterärt betydelsefulla ungdoms- och vuxenboksförfattare från Sverige, Norden och övriga världen och deras verk, samt de historiska och kulturella sammanhang som verken har tillkommit i.

(ur Läroplanen för svenska, Skolverket 2011)

För fyra fem år sedan började mina kollegor och jag arbeta lite annorlunda med litteraturhistoria i skolår 9. Från ett mer traditionellt och individuellt arbetssätt till ett mer elevaktivt. Målet är att alla ska få med sig en värdefull förståelse av vårt gemensamma kulturarv och en dos allmänbildning men också ha utmanats kreativt. Så här gör vi!

Under minst sex veckor arbetar vi mot ett slutprojekt som vi kallar Bokcafé. Ett datum är satt, då en heldag är vikt för klassen och mig. Bokcaféet kan liknas vid ett tv-program, en talk show dit de litterära tungviktarna bjuds in för att diskutera sina verk och sina liv. I publiken finns hela klassen och vi har gemensamt möblerat om för att skapa en “tv-studio”. Fika för hela dagen (knytkalas) finns fint uppdukat och vid småborden ligger anteckningsblocken beredda.

bokcafé 4Vägen dit börjar alltså två månader tidigare, med en diskussion kring litteratur och kultur; vi inventerar och listar författare. Eleverna paras ihop två och två och tilldelas en författare. Min erfarenhet är att det blir ett mycket bättre resultat när läraren bestämmer arbetsgrupper och rekommenderar författare. Elevparet ska sätta samman en talk show på ca en halvtimma där den ena av dem är den stora författaren X och den andra programledaren. Det ska vara mycket tydligt för publiken varför författaren och dennes verk tillhör vårt kulturarv.

Våra fenomenala skolbibliotekarier bjuder in klassen och pratar skönlitteratur, facklitteratur, informationssökning och källkritik. Med åren har vi tillsammans byggt upp en bank med förslag på skönlitterära texter, länkar till tv- och radioprogram och faktatexter kring författarna. Det brukar bli intressanta samtal kring hur man effektivt söker information.

Det är så viktigt att ge eleverna mycket struktur och hjälp att disponera tiden! Därför får de alltid delmål, då vissa punkter ska vara avklarade, t ex Hur såg samhället ut på X tid? Vilka texter av X har ni läst? och Vad vet ni om X liv? På vår skola arbetar alla med Google Drive, och det underlättar mitt jobb! Efter varje lektion skriver elevparet loggbok och ställer frågor till mig. Nu är det hur lätt som helst att ge eleverna respons under processen. Jag behöver också ofta påminna eleverna om att fokusera på problemet de tillsammans ska lösa (varför författaren och dennes verk tillhör vårt kulturarv), annars riskerar de att drunknar i informationsflödet.

Först i slutskedet är det dags för eleverna att ta sig an sitt kreativa uppdrag, att utforma sin talk show. Vi tittar tillsammans på några kända programledare och deras talk shows. Vad utmärker ett lyckat samtal? Vi pratar bedömning av muntlig färdighet, resonemang och vikten av anpassning till mottagaren. I paret fördelar eleverna sedan rollerna mellan sig, skriver relevanta frågor som bidrar till att skapa ett samtal kring liv och verk och väljer textutdrag, dikter, sånger, bilder m m som de vill presentera. Jag jublar över möjligheterna som digitaliseringen på skolan har fört med sig, nu kan eleverna skapa fantastiska bildspel och presentationer utifrån sin nyvunna kunskap kring författarna.

Inför Bokcaféet skrivs det cue cards (de där små fusklapparna som programledare använder sig av) och repeteras. Ett nyinfört (sedan vår 1:1-satsning) krav från min sida är att de ska spela in generalrepetitionen, granska och göra förbättringar utifrån bedömning av muntlig färdighet. Eleverna skriver kort om vad de såg och hur de förändrade sin presentation. Jag kan prata mig blå i ansiktet om förbättringsmöjligheter men när eleven ser sitt eget arbete så förstår hen precis! Självbedömning under processens gång är ett oerhört effektivt kvalitetshöjande moment, så hoppa inte över det!

Nu är det dags för mig att släpa in den stora svarta resväskan i klassrummet. Den är fylld av gamla avlagda kavajer, omoderna glasögon och uttjänta accessoarer. Flest glädjetjut frambringar min morfars gamla svarta cylinderhatt och “Strindberg” brukar paxa den på direkten! Att ikläda sig en roll blir så mycket lättare med hjälp av lite attiraljer, i synnerhet hjälper det elever som får kämpa lite extra när det gäller att stå i centrum. Vid redovisningstillfällen dyker det ofta upp någon elev som absolut inte vill redovisa inför alla, men ännu så länge har det aldrig hänt under det här projektet.

Så är vi äntligen framme vid Bokcafé-dagen. Alla är laddade och turordningen för författarna står anslagen på dörren. I klassrummet finns foton på författarna uppsatta och skönlitteratur ligger utspridd. På publikens bord ligger skrivhäften till alla. Förutom att leverera sin talk show och visa sitt bildspel m m ska man träna anteckningsteknik och fylla sitt skrivhäfte med fakta kring “våra” författare. I pauserna fikar vi och jag får möjlighet att ge direkt feed back till varje elevpar. Efter dagen är vi alla trötta men väldigt nöjda och glada. Vi har haft roligt tillsammans samtidigt som alla fått med sig en bit av vårt kulturarv!

Uppföljningen blir tre-fyra svensklektioner då alla läser och diskuterar några utvalda texter av klassens författare. Ofta känner eleverna sig ansvariga för sin författare och kan anta en expertroll. Nu finns en gemensam förförståelse kring verken och det är lätt att knyta an till redovisningarna.

Punkt för det hela sätter vi med någon typ av förhör. Genom åren har det varit alltifrån tipsrunda till traditionellt prov. Socrative eller Kahoot är bra digitala verktyg för att skapa test. Genom att avsluta så här, skapar vi ytterligare ett lärandetillfälle.

Summa summarum: När jag tidigare arbetat med litteraturhistoria i nian så har eleverna arbetat individuellt och skrivit en redogörelse. Sedan har de haft en muntlig redovisning i helklass. Vissa elever har presterat strålande, andra har tappat bort sig på vägen när arbetet sträckt sig över så lång tid och en del har fasat inför den muntliga delen. Ganska många gånger har resultatet haft drag av “klipp-och-klistra” och då har engagemanget, både från eleven och från publiken varit närmast obefintligt. Här har eleverna också arbetat med uppdrag litteraturhistoria. Alla har varit engagerade och aktiva. Eleverna har kunnat vara resurser för varandra, vilket har möjliggjort värdefull diskussionstid för mig i varje par. Redovisningarna har genomsyrats av äkta engagemang. Som bonus har vi fått gemensamma roliga minnen från litteraturhistoriearbetet.

Svenskläraren är nöjd. Tack för det, Herr Strindberg och alla andra!

Att diskutera
1. Hur kan jag oftare se till att eleverna blir lärresurser för varandra?
2. Hur ger jag mina elever möjlighet att träna på samma moment som de blir bedömda på?
3. Det är viktigt för eleverna att få feed back under arbetets gång. På vilka sätt kan jag som lärare tillgodose det?

Share Button

2 reaktion på “-Välkommen hit, herr Strindberg!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *