I mitt förra inlägg skrev jag om min kollegas och mitt arbete i verksamheten Studion på Spångholmsskolan. Jag berörde vårt arbete med hemmasittare, något jag tänkte utveckla i detta inlägg.

Att arbeta med denna elevgrupp är en utmaning, varje dag. Det kräver också en mycket hög grad av individualisering för att nå varje elev. En väg/metod som fungerat på en elev behöver inte fungera för en annan.  Jag kommer att presentera ett par av våra ledord och metoder som vi har använt oss av för att få elever tillbaka till skolan för att alltmer börja närma sig en skolgång som deras klasskamrater har. Det är dit de vill. De vill vara en del av ett sammanhang tillsammans med andra människor. Sett ur ett inkluderingsperspektiv är vinsterna uppenbara, de är mer inkluderade i vår verksamhet än i sitt rum hemma. Tanken är inte att eleverna ska ha en fast plats i Studion, tillgången till gruppen ska ses som en sluss/brygga tillbaka till det vanliga.

Kontakt – initiering

Kontakt – initiering är det första steget in i arbetet för att jobba tillbaka en elev. Ibland kan dessa första mötena ske på skolan, men inte sällan måste vi möta eleverna hemma, där de känner sig trygga. Det kräver ofta flera möten och motiverande samtal innan de första stegen in på skolan sker. I det allra första mötet beskriver vi hur vi tänker och vad vi vet om elevens situation, samt hur vår verksamhet fungerar. Det viktigaste är dock att vi försöker få en bild av hur eleven uppfattar sin situation och öppna tankar för vidare samarbete. Vi gör en grundplan tillsammans med familjen som utgår från individens behov. Varje elev har ett individuellt schema som revideras vid behov.

Relationsbyggande och sammanhang

Relationsbyggande och sammanhang är något som alltid genomsyrat både min och min kollegas arbete i skolans värld. Det är också något som är otroligt avgörande för de elever vi jobbar med, men som vi också ser är viktigt för alla elever, i olika utsträckning. Något som är uppenbart är att eleverna vi träffar ofta haft svårt att lita på vuxna, samt att de inte haft stabila och trygga relationer till vuxna i skolan, utifrån deras perspektiv. Att lyckas med relationsbyggandet är absolut nödvändigt för att nå framgång med dessa elever.

I och med att vi utgår från fasta lokaler på skolan skapas också ett naturligt sammanhang för eleven, som visserligen inte är den ordinarie klassen, men det är trots allt ett sammanhang, i skolan tillsammans med andra elever.  Vi skapar också hanterbarhet genom att prioritera ner kravet på skolarbete initialt. Detta är svårt för många lärare, de vill ha underlag till betyg. Målet är dock att komma till skolan och klara av enklare uppgifter och bygga utifrån det. Det handlar både om att bygga självförtroende och självkänsla.  Det som hänt är att eleverna själva efter ett tag frågar efter svårare och mer utmanande uppgifter.

Uppföljning, samarbete och gemensamma mål

Ett nära samarbete med familjen är av yttersta vikt särskilt i ett initialt skede. Det är också tryggt med fysiska möten eftersom det ger fler möjligheter att dryfta, nyansera och tillsammans  sätta nya mål för att ta ytterligare steg. I vissa fall tar vi dessa möten hemma hos eleven om det t.ex. kommit ett bakslag. Det har också varit något vi kunnat göra med kort varsel.

Ett nära samarbete med vårdnadshavare i form av sms, telefonkontakt samt fysiska möten är viktiga för att få en helhet kring eleven. Det är också viktigt att samla den expertis som finns runt en elev och om den inte finns, hjälpa till att samla den. I arbetet med dessa elever är det viktigt att de olika instanser som träffar eleven och familjen vet vad de andra gör. I de fall det inte finns kontakter kan vi också, genom de relationer vi byggt upp med både elev och vårdnadshavare, vara ett stöd i att ta de steg som behövs för att närma sig de kontakter som behöver tas.

Målet är alltid att eleverna ska gå i sina klasser igen. Det ser väldigt olika ut för de elever vi jobbar med. Många av dem har vissa av sina ämnen med sina klasser och vissa ämnen i Studion. Vi bygger på deras schema tillsammans med dem och deras vårdnadshavare, när tiden är inne. Ofta försöker vi följa med dem ut i klass om de vill det, medan andra går rakt in i sin klass utan oss. Gemensamt för dem alla är att processen har fått ta den tid som behövs, utifrån elevens individuella behov och förutsättningar.

Samtal

En central bit av vårt arbete med eleverna är samtal. Ibland sker de i en planerad och strukturerad form, men oftast utifrån olika skeende, undringar, incidenter.  Både jag och min kollega har samtalsutbildningar och metoder (MI, Lösningsfokuserat samtal och rePulse) i botten som gör att vi kan nyansera, problematisera och hitta framåtsyftande metoder tillsammans med eleverna för att  öka sin självständighet och hanterbarheten.

Avslutande tankar

Att det finns expertis/kunskap på skolan som kan jobba med problematiken är utav yttersta vikt för dessa elever. Att ha en tydlig plan för hur man hittar de elever som ligger i riskzonen och sätter in tidiga åtgärder.

Det är också otroligt viktigt att vara lyhörd och flexibel när man arbetar med gruppen hemmasittare. Det finns ingen Quick-fix, magiskt spö eller dylikt. Bakom en tillbakagång till skolan ligger hårt arbete av framförallt eleven och familjen och givetvis också från personalens sida. Det är också viktigt att vara medveten om att det kommer bakslag. Det gör det alltid. Dessa måste man möta och tänka nytt kring, tillsammans.

Att diskutera

• Hur ser vi på denna elevgrupp?
• Hur möter vi dem på våra skolor?
• Hur ser vår plan ut för att förebygga skolfrånvaro?
• Vad behöver vi för att bli bättre för att möta denna elevgrupp?
• Hur ser vårt samarbete med extern expertis (Soc, BUP, HAB etc) ut? Kan vi göra mer tillsammans? Hur?