Visst är det mysigt när allt flyter på i lite lagom takt, man kan ta det lite lugnt och njuta av att kunna. Det kräver inte alltför mycket energi och fokus. Visst det kan bli lite tråkigt efter ett tag, men ändå.
När jag går på spinning brukar instruktören uppmana oss att “våga ha det obekvämt”. Det är förstås enklare att cykla på i den vanliga takten och med det vanliga motståndet. Man känner att man är duktig, samtidigt som man kan flyta bort och fundera på annat när det blir för enformigt eller tråkigt. Jag kan inte säga att det alltid lockar att följa hennes uppmaning om att våga ha det obekvämt. Handen på hjärtat hade jag nog fortsatt i min egen takt och med mitt valda motstånd om hon inte varit där och lockat och uppmuntrat till utmana mig själv.
Där sitter vi, ett tjugotal individer i olika god kondition, alla cyklar på den nivå de är. Ingen har en aning om med vilket motstånd någon annan trampar. Jag kan se att vissa tar ut sig/kämpar mer än andra, men vet egentligen inte vem som är bäst av oss. Inte spelar det någon roll heller. Jag är där för min egen skull. Ändå är jag glad att de andra är där. Jag kan spana på deras teknik och kopiera när jag ser något bra. Jag kan bli inspirerad att ta i lite extra när jag sitter bredvid någon som anstränger sig lite extra. Det är så här jag vill ha det i mitt klassrum tänker jag ibland. Att eleverna ska fokusera mindre på vilken nivå de andra är, men att känna ett stöd från dem ändå när de vill utveckla sin egen nivå. Kunna kopiera bra tekniker och inspireras till att våga ha det obekvämt. Och att jag ska vara lite som instruktören som lockar dem att utmana sig precis lite mer än de egentligen orkar.
Jag älskar lektioner där vi är i det obekväma läget. Där bollen går fram och tillbaka inte bara mellan mig och en elev, utan mellan elever, tillbaka till mig, tillbaka till eleverna igen. Där elever vågar prova ofärdiga tankar, uttrycker att de tror att de förstår, för att sedan konstatera att “nä, nu fattar jag inte igen”. För två veckor sedan bestämde jag mig för att jag måste våga ha det lite mer obekvämt. Jag saknar något i mitt klassrum och det är bara jag själv som kan göra något åt det. Jag bestämde mig för vad jag ville se och backade sedan steg för steg bakåt och gjorde upp en plan för hur jag skulle komma dit. I mitt fall blev det att fokusera på att utmana en elev som jag tycker nöjer sig med att bara bli klar och väcka hennes nyfikenhet att driva sig själv framåt. Jag har gett henne mycket positiv feedback varje gång hon visat vilja att utveckla något eller frågat vidare. Jag har haft rika uppgifter med många lösningar och djup och försökt vara extra nyfiken på hur hon väljer att lösa dem. Jag har lyft hennes lösningar i helklassdiskussioner när vi arbetat EPA i matematiken.
Vi har också pratat om “gropen” inspirerat av James Nottinghams learning pit, även om vi hittills har använt den på ett annat sätt. Vi har ritat en lärogrop på tavlan och pratat om att när vi kommer till något svårt och nytt är det som om vi ramlar ner i en grop. Vissa tar sig ur själva vissa andra behöver hjälp att dras upp, men alla som vågar hoppa i är modiga. Det är bättre att ligga på botten och behöva hjälp upp än att stå kvar på kanten och inte våga språnget. De som kommit ur gropen kan kasta ner rep/förklaringar till oss i gropen. Men vi har också pratat om att vi som är i gropen också har ett ansvar för att dra ner/ifrågasätta de som har kommit upp på andra sidan, (Hur vet du det? Förklara på ett annat sätt! Ge mig ett exempel!) Jag har verkligen poängterat att jag äääälskar när elever vågar kasta sig ut i gropen och vara i “inte kunna än”- läget. På våra EPA-lektioner har jag byggt vidare på hennes lösningar och frågat vilka som vågar följa med ner i gropen. För oss har det varit ett bra sätt att synliggöra processen från kan inte än till kan. Eleverna talar gärna om var de befinner sig i sin lärprocess genom att vilja gå fram och sätta ett kryss där de tycker att de är. Lusten och viljan att anstränga sig har börjat infinna sig.
Att diskutera
- Hur arbetar du med att väcka elevers lust att självmant söka nya utmaningar?
- Hur synliggör du lärprocessen för eleverna?
