“Vad ska jag göra nu Bengt”?

foto metallskål
elevarbete så8, foto: Bengt Christensson

Kommentaren i rubriken kan vara helt berättigad men här  tänker jag belysa när den används som ett verktyg för att eleven ska slippa tänka/engagera sig/visa sin osäkerhet och hur jag brukar hantera situationen.

 

Tänk dig följande scenario:  Eleven har kapat ut fyra brädor som nu ligger på hyvelbänken. I det läget uppstår följande konversation/dialog med eleven:

”Vad ska jag göra nu Bengt”?

”Ja, vad ska du göra nu tycker du”?

”Ingen aning, jag vet inte”!

Du får komma med din idé om hur vi ska fortsätta. Kanske jag kan då hjälpa dig på vägen om hur fortsättningen kan se ut”.

”Men du vet ju vad jag ska göra nu. Du kan väl bara tala om…….”?!?

”Jo det vet jag men jag vill att du ska tänka efter och åtminstone ge mig ett förslag. Ingen fara om det råkar bli fel. Visa mig ditt tänk”!

”Men ärligt Bengt, jag vet inte vad jag ska göra nu!

(När jag var nybakad pedagog brukade jag ge efter vid just denna kritiska punkt, där det till synes inte fanns möjlighet att komma vidare. Eller? Nu vet jag bättre. Jag brukar föra in en ny fas i diskussionen där eleven utmanas till att använda sitt eget tänk även om det kostar mig tid. Det ska som elev inte löna sig att lägga över det tänk på sin lärare som man själv kunde ha åstadkommit. Här brukar jag försöka hitta en helt annan infallsvinkel där eleven tvingas tänka själv. Konversationen fortsätter.)

Ok, jag antar att du tycker du är färdig med ditt skrin eftersom det enligt dig inte finns mer att göra – eller?  Så då får du väl känna dig som färdig och ta hem det du tillverkat”.

”Men det kan jag ju inte göra”!

Jaså, varför inte det då”?

”Men mitt skrin är ju inte färdigt”!

Jaså, är det inte det? Hur ser man det”?

”Men jag har ju inte satt ihop mina träbitar”!

Jaha…..så du tänker sätta ihop dina träbitar. Hur tänker du sätta ihop dem”?

”Skruva. Kanske spika”.

”Ok, då har du kommit så långt i tänket att du ska göra en sammansättning av dina fyra väggar till ditt skrin. Men efter det…..tycker du att du är färdig då”?

”Nej, jag är inte färdig då heller, jag har ju inget lock och ingen botten”

”Jaså, du tänker ha både lock och botten till ditt skrin” säger jag lite provocerande.

”Men det förstår du väl Bengt”.

”Jo du kanske har rätt där. Och sen……är du färdig då med ditt skrin”?

Då får jag höra att det behövs gångjärn, att vassa kanter måste putsas runda, att det vore trevligt med både någon personlig dekoration, att skrinet borde inredas, kanske med textila material, och att en avslutande ytbehandling vore på sin plats. Diskussionen fortsätter men nu har eleven förstått att det är han/hon och inte jag som ska leverera.

För två minuter sedan hade jag en elev som vägrade visa sitt tänk (eller brist på tänk) för mig. Lite av ett ställningskrig uppstår där jag genom min envishet (läs: dryghet gränsande till absurdum) nu har fått samma elev att tala om precis det jag önskade höra redan från början.

Jag ser detta som en dragkamp mellan mig och eleven som kostar båda parter såväl ork som tid och där det för min del gäller att vara uthållig. Konceptet bygger givetvis på att eleven någonstans har den bakgrundskunskap eller erfarenhet som behövs för att själv kunna komma vidare.

20160503_111548
foto: Bengt Christensson

I slöjden har man ofta arbeten som sträcker sig över tid. Många andra ämnen kanske inleds med en startgenomgång där alla förutsättningar för den aktuella lektionen ges vid lektionsstart medan man ofta har genomgångar i slöjden på förekommen anledning. Det är ofta ganska stor spridning både på vad olika elever valt för tillverkningsobjekt hur långt hur långt man kommit. Det hela är en process men med logiskt och systematiskt tänk kan eleven komma ganska långt utan lärarhjälp. Lärarens roll är att hjälpa eleven framåt i sitt tänk!  Inte att elevens slutprodukt blir färdig så fort som möjligt! Om man ofta hjälper en elev med ett moment som han/hon egentligen själv kan tycker jag man gör den eleven en björntjänst.

I min undervisning dyker olika varianter av denna dialog upp med jämna mellanrum, i de flesta fall en lite kortare variant, men dock att jag tvingas spela ut kortet att eleven eventuellt skulle ta hem en slöjdprodukt som då långtifrån är färdiggjord.

Om man ska analysera elevens förhållningssätt ser jag några olika anledningar till varför man vill överlåta tänket till läraren. Den vanligaste är att orken tryter. Man följer minsta motståndets lag. Ett annat motiv kan vara osäkerhet. Man vill inte blotta sina svagheter genom att ge ett svar som eventuellt skulle kunna vara felaktigt. I något enstaka fall kan det bero på att förmågan faktiskt inte finns, eleven kan av olika anledningar inte leverera ett svar.

Denna pedagogiska ”krumelur” har flera fördelar.

  • Eleven upptäcker att det krävs egen ansträngning för att komma vidare i arbetsprocessen
  • Stärker förhoppningsvis tilltron till den egna förmågan om  man vänjer sig vid att själv behöva göra ställningstaganden
  • Långsiktigt blir det färre stopp på vägen om eleven själv ”äger” arbetsprocessen
  • Bättre beredskap att ta sig vidare även om klassen har vikarie
  • Om eleven inte frågar om ”onödiga” saker kan läraren rikta sin hjälp till de som verkligen behöver den

Nackdelar?  Jo, det kan gå fel också. Vid ett tillfälle tyckte min elev redan i början av diskussionen att jag blev för jobbig, packade sina grejor och försvann!  Finns inte kunskapen eller tålamodet är detta inget framkomligt koncept. Med facit i hand och med den personkännedom jag har om eleven borde jag givetvis haft ett annat förhållningssätt här. För min del är detta undantaget som bekräftar regeln. I alla andra fall har jag lyckats få eleven att komma vidare.

Att diskutera

  • Vad har du för knep att komma vidare i en avstannad diskussion där eleven med lite ansträngning skulle kunnat men inte vill visa sitt tänk?
  • Vad finns det för andra för- respektive nackdelar med att sätta press på eleven  att själv försöka komma vidare?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Klågerupskolan | bengt.christensson@svedala.se

Legitimerad lärare i trä- metallslöjd och matematik.

2 reaktioner på ”“Vad ska jag göra nu Bengt”?”

  1. Jobbar själv som textillärare och håller med dig om att det är lätt att ge efter. Ska vid nästa tillfälle eleverna frågar ställa samma motfrågor som du gjort och se vad det leder. Kanon!

    1. Hej Karin och tack för din kommentar! Kul att du vill prova min strategi! Lycka till!
      //Bengt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *