Jag hör ibland och säger det väl själv oftare än jag tror ”Den klassen är så orolig” eller ”Oh, vilken ljuvlig klass” och så vidare. Som om alla i den klassen vore det ena eller det andra. Samtidigt vet vi lärare ju att alla är olika och individualisering krävs i undervisningen. Men hur ska jag kunna se och bemöta 25 själars behov till framgång för att strax därpå möta nya 25 själar?
“Mitt knep” för idag är att vända på klacken en aning. Jag brukar i mina inlägg lägga mycket energi på att fokusera kring eleven, jag är ju också fostrad till det genom skollag, läroplan, omdömen, betygssättning m.m. Men idag vill jag lägga krutet på dig, på mig, på den som leder lektionen, undervisningen och gruppen – läraren. Jag utgår ifrån att läsaren har ”körkortet” på plats, d.v.s. att lärarlegitimation och/eller erfarenhet finns, för jag vill inte prata om undervisning idag.
För några veckor sedan hade jag förmånen att via en Myers-Briggs Type Indicator (MBTI) få en personlighetsprofil. Jag har gjort flera stycken i mina dar och vet var jag hamnar, alltid på samma profil, faktiskt (vilket kanske kan få mer skeptiska läsare till ”sådana där tester” att fortsätta läsa lite till) men med åren har resultatet ändå blivit mer balanserat. Betyder det att min ”Sturm und Drang Zeit” är över? Ja, över är den ju, men har den ersatts av kunskap, erfarenhet och visdom? Bara jag kan försöka svara på den frågan och här är början till mina tankar runt andemeningen i rubriken om vad som är viktigast, att känna eleverna eller att känna sig själv?
Lite information först:
*MBTI är ett av världens mest använda personlighetstest. Testet framställdes under 1900-talet av Isabell Myers och hennes mor, Katherine C Briggs.
*Det bygger på den schweiziske psykiatern Carl Gustav Jungs (1875-1961) teorier om psykologiska typer. Jung arbetade först tillsammans med Sigmund Freud men Jungs forskning och dess resultat skilde sig från Freuds, så de gick skilda vägar. MBTI saknar direkt vetenskapligt stöd, men C. G. Jung i sin tur var bl.a. professor vid högskolan i Zürich och hedersdoktor vid bl.a. Harvard och Oxford University.
*Testet görs i första hand som ett instrument för självkännedom och personlig utveckling och för att visa hur skillnaderna mellan människor kan tas tillvara. Andra användningsområden är grupputveckling, där en förståelse för olikheterna kan leda till att man undviker missförstånd och konflikter och att man kan dra nytta av gruppdeltagarnas olika styrkor. Modellen används också som en grund för att reflektera kring lärostilar, för att öka sin skicklighet i bemötande av personer med annan personlighetsstil och för att bli klar över den egna ledarstilen.
*Mycket kort är MBTI uppbyggt kring fyra skalor (dimensioner), var och en med två motsatta svarsalternativ vilka betecknas som preferenser. Alla människor har delar av samtliga men efter genomfört test utkristalliseras var man har sin tyngdpunkt. Jag t.ex. får energi av att umgås med andra och är helt klart extravert, men av mina svar framgår att jag också många gånger lutar åt det introverta. Men tyngdpunkten ligger på E, så min första preferens blir E. Så fortsätter det sedan tills man har fått sin profil, som består av fyra bokstäver, t.ex. ESTJ.
- Extraversion (E): Uppmärksamhet och intresse främst riktat mot människor och ting i den yttre världen.
- Introversion (I): Uppmärksamhet och intresse främst riktat mot idéer och koncept i den inre världen.
- Sinnesförnimmelse (S): Uppfattning av världen sker direkt via de fem sinnena. Det primära intresset ligger i det befintliga.
- Intuition (N): Uppfattning av världen sker indirekt via det undermedvetna. Det primära intresset ligger i möjligheter.
- Tanke (T): Beslutsfattande grundas på logik och objektivitet.
- Känsla (F): Beslutsfattande grundas på
- Bedömning (J): Hantering av den yttre världen sker helst genom bedömning.
- Perception (P): Hantering av den yttre världen sker helst genom perception (varseblivning).
Perfekt för bl.a. lärare, tycker jag. Är någon sugen på att göra en snabb kortversion av ett personlighetstest, så prova här: personlighetstyp.se
Förutom Myers-Briggs har jag gjort andra typer av personlighetsutvecklande tester eller övningar eller vad man nu vill kalla dem. Jag ser verkligen inte resultaten som en analys av min personlighet, men jag använder dem som verktyg/redskap för att jobba med mig själv. Vare sig olika tester använder bokstäver, färger eller andra symboler, så kvarstår faktumet att man ser en profilering av sig själv svart på vitt, endimensionellt i pappersform, utanför sig själv, framför sig. För mig är det toppen, någonting handfast, konkret som jag kan jobba vidare med. Det öppnar sig också ytterligare en dörr för att jag ska bli en mer professionell lärare.
Hur var det nu igen? Man har ju hört det många gånger: man kan inte ändra andra människor, bara sig själv.
Med ovanstående har jag egentligen svarat på rubrikens frågeställning. Visst, jag anser att det bästa sättet att använda min förmåga att lära känna eleverna är genom den egna självkännedomen. Ju mer jag lär känna mitt eget jag, ju säkrare känner jag mig, ju tryggare är jag med andra i olika situationer, ju mer kan jag påverka och stötta andra i sin utveckling.
Exempel på – för mig vidareutvecklande – frågeställningar:
- Vad i profileringen känner jag igen? Är det jag?
- Hur kan jag förfina användandet av mina styrkor i klassrummet och minimera mina svagheter?
- Kan det ligga någon sanning i att testet även ser andra egenskaper hos mig, som jag inte själv har lagt märke till förut? Hur arbetar jag vidare med dem i så fall?
- Hur påverkar min personlighet de andra 25 personligheterna i klassrummet?
- Hur kan jag använda insikterna om mig själv till att bemöta elevernas personligheter mer professionellt och mindre intuitivt?
- Hur kan jag förbättra och anpassa min metodik och pedagogik?
- Kan jag genom utstrålningen i min närvaro påverka klimatet runt omkring mig positivt?
- Kan jag lyfta en elevs självbild genom kunskap om mig själv och användandet av olika redskap t.ex. Jungs typologi?
- Hur påverkar jag andra – kollegor, andra personalgrupper, föräldrar m.fl. – i olika sammanhang?
Jag avrundar med några neutrala ord. Man ska inte övervärdera resultaten från personlighetstester av olika slag. Men man ska heller inte förkasta dem som oanvändbara. Mig har de hjälpt att bli en mer nyancerad människa och yrkesperson. Men det gäller för mig, eftersom jag är positivt inställd till t.ex. Carl Gustav Jungs teorier om det medvetna och undermedvetna och jag tycker också att hans tankar bär kraft än idag. Som vanligt plockar jag mina ”guldkorn” och försöker göra någonting av dem. Hursomhelst bär jag på en önskan att utvecklas under hela livet, inte minst för att mina olika roller som Cornelia då blir så mycket roligare att hantera, t.ex. lärarrollen. Ett proffs till lärare är något riktigt värdefullt, inte bara proffs på sina ämnen utan även i filantropisk mening. Jag strävar mot det. Märk väl, jag pratar inte om en inbyggd känsla eller en intuitiv förmåga att få elevers gunst utan ett professionellt sätt att arbeta mot lärarrollen, där kunskapen om den egna personligheten berikar andras utveckling.
Och glöm inte: ledarskap är någonting man kan lära sig.
Min förvisso icke-favorit Sigmund Freud ska denna gång ändå få de sista kloka orden, som utgör en bra början till det mesta:
”Die moderne Wissenschaft hat noch kein Mittel erschaffen können, das so beruhigend ist wie der Klang einiger herzlicher Worte.”
(Den moderna vetenskapen har ännu inte kunnat skapa ett medel, som är så lugnande som klangen av några hjärtligt menade ord.)
Att diskutera:
- Hur gör du för att komma vidare i din personliga utveckling?
- Anser du, som jag, att lärarens förmåga att leda sin undervisning beror på mer än en noggrann lektionsplanering? Motivera gärna ditt svar!
- Skulle en anledning till en framgångsrik skola kunna vara att skolledningen i större omfattning tänker på kompetensutveckling för sin personal ur ett personlighetsutvecklande perspektiv? Motivera gärna svaret!
Lärare i tyska och engelska på Naverlönnskolan.