Utvecklingssamtal – en spännande del av jobbet

Med ålderns rätt har jag vid det här laget varit med om ganska många typer av utvecklingssamtal. Olika både på grund av en på skolan gemensam struktur men också hur jag inom den egna ramen har hittat en nivå där jag får ut så mycket som möjligt under de 30 min som finns till förfogande för ändamålet. Från att ha varit ett jobbigt moment i början av lärargärningen ser jag numera faktiskt fram emot terminens utvecklingssamtal med min grupp högstadie-elever. Det känns som jag hittat ett förhållningssätt som jag både trivs och känner mig trygg med. Och som känns effektivt. Dessutom upplever jag efteråt oftast nöjda föräldrar och elever.

 

Ingenting är statiskt och fortfarande ändrar och slipar jag på detaljer från en omgång utvecklingssamtal till nästa omgång. En av de viktigaste faktorerna för mig är effektiviteten av samtalet, alltså vad jag tror att utfallet blir efter avslutat samtal. En halvtimme går fort när vill jag hinna med allt innehåll såsom den sociala biten, följa upp resultat från förra mötet, skolämnen med fokus på formativ bedömning, nya övergripande mål, m.m. Här ska också finnas plats för målsmäns undringar och funderingar. Alltså är det effektivitet som är ledordet. När jag prövade att eleven själv skulle driva sitt eget utvecklingssamtal tyckte jag att tiden inte utnyttjades optimalt.

foto: Bengt Christensson

En elev som inför stolta föräldrar läser upp sin utvecklings-plan är ju i och för sig en vacker tanke. Men där vill jag ju som pedagog  bryta för att förtydliga, betona, förankra, utvärdera, fråga föräldrar, o.s.v.  Skulle jag göra alla dessa avbrott under ett elevframträdande skulle mötet lätt tappa styrfart och bli ineffektivt om eleven skulle hitta tillbaks efter varje ”stopp”.

Trots allt prat om effektivitet måste mötet ändå präglas av trivsel. Målet måste vara att varje elev och målsman tyckt att samtalet var givande och genomfördes under trivsamma former.

Här i korthet hur jag genomför ett utvecklingssamtal med en av mina elever i så 6-9:

 

Förberedelser:

  • Eleven har gjort förberedelser genom att i sin IUP (individuellt utvecklingsarbete) sätta nya mål i varje skolämne. Jag går i förväg igenom materialet, markerar med överstrykningspenna fokus för varje ämne. Antecknar eventuella kompletteringar och frågor att lyfta vid samtalet.
  • Jag letar efter ämnesövergripande mål (kan t.ex. vara studieteknik, läxor, ha rätt material med sig till lektionen, svårigheter med begrepp, struktur vid redovisningar m.m.)
  • Passar lokalen till de individer som kommer? Finns det papper och kritor när jag vet att det brukar komma ett mindre syskon som stjäl mycket av uppmärksamheten? Var är lämpligt att sitta när jag nu vet att Kalles pappa som sitter i rullstol kommer på samtal?

Samtalet:

  • Jag hälsar välkomna med handslag både avseende föräldrar men även eleven i fråga. Somliga elever tycker det känns ovant att ta i hand men samtidigt tycker jag att man ger mötet en dignitet genom att hälsa mer formellt än vid ett vanligt lektionstillfälle.
  • Vi sätter oss ned och sedan frågar jag eleven om måendet och trivseln både i elevgruppen men även på skolan som helhet.
  • Här fortsätter jag med att fråga om eleven tror att det finns någon annan elev i gruppen som inte mår bra. Jag förklarar ibland för föräldrarna att det är viktigt med elevperspektivet. Även om vi lärare vill så ser vi ju inte allt som försiggår när vi vänder ryggen till. Detta tycker jag är ett bra forum att lyfta detta ämne.
  • Vi tittar på och utvärderar hur det gått med övergripande mål från förra mötet.
  • Så går vi över till skolämnena. Föräldrar/målsmän får i kallelsen till mötet i uppdrag att på hemmaplan gå igenom IUP:n med sitt barn. Detta för att undvika överraskningar och ha bättre förförståelse vid samtalet. Ibland är det lite si och så med den hemuppgiften och jag brukar då vänligt men bestämt förmedla min förväntning att detta ska fungera vid nästa möte.
  • Nu går vi igenom ämne för ämne. Vi pratar om förra terminens betyg, vi pratar om vad som behöver utvecklas i ämnet och vi pratar framför allt om hur det ska gå till. Det är så lätt för eleven att skriva det som läraren vill höra typ ”jag ska bli bättre på hörförståelse i engelska”. Detta låter ju jättebra men hur ser vägen ut för att komma dit? Om man vid detta tillfälle inte preciserar hur man ska komma dit, är risken uppenbar att vi sitter där med samma mål en termin senare utan att ha kommit någonvart. Det är meningen att eleverna i förväg ska bevarat hur­-frågan men ganska ofta är det oprecist eller tandlöst på annat sätt. Här kommer mina ”jobbiga” frågor in exempelvis:
    • Har du pratat med din engelsklärare hur du ska göra för att utveckla din hörförståelse?
    • Kanske lyssna på engelska filmer med eller utan engelsk text?
    • Gå igenom låttexter till något band vars musik du gillar?
    • Hur ofta ska du göra denna/dessa åtgärder?
    • Behöver föräldrar hjälpa till/kolla upp?
foto: Bengt Christensson

Med detta resonemang preciserar jag tillsammans med elev och förälder hur planen ser ut. Samtidigt ökar möjligheten avsevärt till måluppfyllelse!

  • Vi tittar nu på de övergripande mål som jag förberett inför samtalet. Jag förankrar hos elev och förälder.
  • Vi går igenom förra terminens betyg, tittar på höjningar och sänkningar och reflekterar kring dessa. Ett utmärkt tillfälle att lyfta positiva saker och att ge eleven beröm. Jag brukar envisas med att poängtera att betygen endast är en måttstock på förvärvade kunskaper och färdigheter. Betygen efterfrågas i stort sett endast vid ett enda tillfälle nämligen intagningen till gymnasiet. I allt övrigt är det elevens kunskaper som kommer att efterfrågas. Undantag från detta fokus brukar jag göra på vårterminssamtalet i så9. Här kan det vara klokt att välja lite taktiskt var man lägger sitt krut inför sitt avgångsbetyg, detta särskilt om det finns en osäkerhet avseende om elevens betygspoäng ska räcka till för att komma in på önskat program.
    foto: Bengt Christensson
  • Mot slutet brukar jag fråga föräldrarna vilka signaler som förmedlas hem och hur man ser på elevens arbetsmängd, både i skolan och när det kommer till läxbiten. Ibland finns det elever som av föräldrar tvingas jobba med skolarbete hemma i en utsträckning som låter osund och som t.o.m. kan vara kontraproduktiv för elevens skolutveckling. Ibland kan motsatsen visa sig nämligen att föräldrar inte hjälper till alls med läxorna utan tycker att det är elevens ansvar. I båda fallen är det viktigt att vi från skolans sida visar vad vi tycker. Här har jag som mentor ett stort ansvar och det är viktigt att vara tydlig och tala klarspråk. Varje tillstymmelse till otydlighet kommer av föräldern att ges som en intäkt till att fortsätta som förut.
  • Avslutningsvis brukar jag framhålla att mitt manus är slut här och då tillfråga var för sig först eleven och sedan föräldrarna om det finns något mer som de vill lyfta. I annat fall tackar jag och avslutar mötet.

Ibland kan samtalet snabbt hamna utanför den tänkta ramen när diskussionen plötsligt handlar om andra elever, när fokus hamnar på saker som inte går att påverka eller frågor som ligger utanför mitt mentorskap och som kanske borde vara ställda till kolleger eller skolledning. Under mötet är det viktigt att ha siktet inställt på rätt innehåll och att snabbt återföra samtalet till dagordningen vid behov.

Givetvis finns det många olika samtalskoncept som passar oss mer eller mindre bra. Detta är min variant och den funkar bra för mig.

 

Att diskutera:

  • Vad vill du får ut av ett utvecklingssamtal?
  • Hur gör du för att aktivera/involvera föräldrar till sitt barns skolarbete?
  • Är det du eller eleven som driver utvecklingssamtalet och vad har du för grund till detta?
Share Button

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *