Utvärdering med eleverna

I mitt förra inlägg beskrev jag hur jag lagt upp matematikundervisningen den här terminen. Målet var att med relativt lite tid till mitt förfogande skapa en varierad undervisning Mål och struktursamtidigt som jag byggde ett system där jag snabbt fick syn på de elever som inte hängt med eller missförstått och fick en möjlighet att ”hämta in dem” snabbt. En vanlig vecka har således sett ut så här:

Måndag: Introduktion av veckans stoff, presentation av veckans mål, definition och antecknande av de begrepp vi ska använda under veckan och en uppgift som fungerar som tydliggörande av målet/smakprov på vad som väntar.

Tisdag: Ofta klassisk genomgång på tavlan där eleverna uppmuntras att ställa frågor, samt därefter arbete i läromedel. Här finns specialpedagog i klassrummet och vi håller gemensamt utkik efter eventuella missuppfattningar eller svagheter i elevernas arbete.

Torsdag: Ett gemensamt muntligt moment där eleverna uppmuntras att använda de begrepp vi gått igenom på måndagen, samt att diskutera matematik och ett individuellt moment där eleverna väljer uppgifter på olika nivåer utifrån vad de själva upplever sig kunna.

Fredag: Ofta pararbete utifrån ambitionen att eleverna ska få använda sina kunskaper i en mera praktisk situation. Det har kunnat handla om att räkna ut omkretsen av något föremål på skolan, att lösa ett verklighetsnära problem eller att spela ett spel där kunskaperna eleven förvärvat under veckan kommit till nytta.

När jag och eleverna nyligen gjorde en avstämning så här mitt i terminen och utvärderade upplägget tillsammans, började jag med att repetera syftet med varje moment, därefter berättade de hur de hade upplevt det och avslutningsvis berättade jag hur jag upplevt att det fungerat.

Måndagslektionen var den som jag på förhand var rädd skulle kunna bli lite träig; mycket lyssnande och antecknande för elevernas del och prat om mål och begrepp. Elevernas upplevelse var dock en helt annan: De gjorde tummen upp för hela upplägget. De uppskattade framför allt att vi satte upp ett mål att arbeta mot under veckan, men också att jag startade upp veckan med något moment som fångade deras intresse eller väckte deras nyfikenhet: en bild eller ett föremål. Flera elever tyckte också det var bra att på en gång få klarhet i vilka begrepp som skulle användas under veckan, ”så att man inte behöver sitta och undra vad du egentligen snackar om”. Min egen upplevelse är också att det fungerat bra. ”Veckans mål” skapar motivation och verkar ge eleverna en känsla av att det vi sedan gör under veckan blir meningsfullt.

Tisdagslektionen delade eleverna. En del älskar att få sitta själv och jobba i matteboken, medan andra tycker att det är den tråkigaste biten. Eget arbete i kombination med tydligt mål är dock något som verkar ha gett eleverna ett verktyg för att reglera sitt lärande: ”Då märker man om man är på rätt spår”, som någon uttryckte det. Här har samarbetet med specialpedagog fungerat bra. Vi hjälps åt att hålla utkik efter elever som eventuellt missförstått något, och gör sedan en avstämning kring vilka elever som ska få stöd under torsdagens lektion.

Torsdagslektionerna har spretat en del till innehåll och det märktes. En del hade svårt att minnas vad vi egentligen gjort, eller att se helheten. Alla tyckte dock det var bra med olika nivåer att välja på. Några var kritiska till att vi arbetat för mycket individuellt och ville ha mer pararbete. Själv tycker jag vi har haft mycket pararbete, men det är ju sett från min horisont. När jag lite misstänksamt frågade om de verkligen får så mycket gjort när vi arbetar i par, eller om det mest är trevligt att sitta och prata, bet de snabbt ifrån: ”Man lär sig faktiskt mycket av att få diskutera också!”. Point taken. Torsdagslektionen är ändå problematisk. Ibland har jag under tisdagen kunnat notera att relativt stora delar av klassen skulle behöva mer repetition, eller ett klargörande av regler och metoder, samtidigt som andra behövt mer utmanande uppgifter. Torsdagslektionen får nog även i fortsättningen hållas lite öppen till formatet och styras av elevernas behov.

LärkvittoElevernas omdöme om fredagen överraskade mig återigen. Jag brukar inleda med ett lärkvitto. Det vet jag att de tidigare upplevt som nervöst och jobbigt i andra ämnen, t.ex. SO, men nu har de tydligen vant sig för nu tyckte det mest att det var kul och de hade syftet klart för sig. Vad gäller min ambition att de sedan skulle få göra något där de kände att de fick användning av sina kunskaper, kom den lite på skam. ”Det vi gör på fredagarna är roligt, men jag vet inte om vi verkligen använder kunskaperna egentligen” var en kommentar som det nickades bifall åt på flera håll. Och jag som tycker att jag lyckats så bra med just de här uppgifterna. Kanske har jag varit otydlig med vilka kunskaper det är som ska användas i dessa uppgifter?

Att utvärdera tillsammans med eleverna är oerhört givande. Gång på gång slås jag av vilka effekter tydliga mål har på elevernas engagemang. Aldrig någonsin mer ska jag tänka att de nog mest tycker att mitt måltjat är tråkigt och för abstrakt! En annan sak jag tar med mig är vad en tydlig struktur kan göra för elevernas lärande. Det verkar ge dem en känsla av trygghet och kontroll, vilket i sin tur ger effekter på deras arbetsinsats. Nästan alla upplevde undervisningen som varierad trots (eller kanske tack vare?) den hårda strukturen. Matematik har också, enligt en enkät eleverna fick göra inför utvecklingssamtalen, seglat upp som det ämne som flest i klassen gillar.

För egen del har jag fått tät information om vad eleverna kan. Varje fredag går specialpedagog igenom lärkvittona under tiden som jag har genomgång och kan sedan snabbt söka upp de elever som behöver ett extra klargörande.

Ytterligare reflektioner:

  • De så kallade flytveckorna (veckor mellan arbetsområden som var tänkta att ägnas åt problemlösning) har gått åt till att skapa goda tillfällen att bedöma elevernas förmågor, samt till repetition.
  • Strukturen är tajt och det finns risk att systemet hamnar i centrum och elevernas olikheter i bakgrunden, vilket naturligtvis inte är önskvärt. Motsatsen (för lite struktur som berövar eleverna på känslan av förutsägbarhet och kontroll, och som låter dem köra på i eget tempo) är inte heller önskvärt.
  • Mina skyltar med förmågorna har varit viktiga, eftersom vi arbetat i ”stoffblock”. Ska eleverna kunna se sin utveckling (och jag kunna bedöma densamma) måste fokus ligga på förmågorna.

Summa summarum: Jag kommer att behålla större delen av upplägget med några justeringar.  Nu ska jag ta mig en funderare på vilka delar som kan få smitta av sig på andra ämnen.

Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *