Att ha en färdig planering att luta sig mot när lektionerna ska förberedas är fantastiskt skönt. Att redan i förväg ha fyllt på med relevant material i Classroom underlättar vardagen väsentligt. Även om jag alltid haft en grovplanering i idéform, så har jag aldrig haft möjlighet att ha den nerskriven och hyfsat genomarbetad redan vid kursstart. Detta året har jag det och det har gett en tydligare struktur åt min matematikundervisning, där jag följer en väldigt enkel arbetsgång som i stort sett följer de svagaste elevernas lägsta möjliga takt för att de ska hinna med kursen utan att behöva stressa alltför mycket i slutet av läsåret.Det har nu gått en månad sedan höstterminen 2016 började. Det brukar vara en trög process innan all undervisning verkligen är igång, men detta läsåret har verkligen rivstartat på alla plan. Läromedel fanns på plats, schemat stämde, i stora drag stämde även elevlistorna med verkligheten. Vi visste även vilka salar vi skulle vara i. Dessutom hade vi lärare fått gott om tid för planering inför skolstarten, vilket gjorde att de sedvanliga improvisationsinsatserna under uppstarten kunde hållas till ett minimum. Detta har lett till att elevernas startsträcka minskade drastiskt. Det gäller för samtliga av mina kurser, matematik, samhällskunskap, historia, geografi och religionskunskap. Men det stora lyftet hittills gäller matematiken.
Mina matematikgruppers deltagare är, som alltid, väldigt utspridda vad gäller förkunskaper och förutsättningar. Eleverna jobbar på i egen takt och på olika nivåer, allt efter individens egna behov. Men, jag följer en enkel struktur med mikroföreläsningar/genomgångar som inleder varje lektion. Alla elever är med på genomgången, även de som egentligen har kommit längre. Sen jobbar alla vidare med sina uppgifter och alla vet vilka uppgifter som ska vara avklarade vid lektionens slut. Om dessa inte är klara så blir det läxa till nästa gång. Eleverna vet att om de följer denna takt, så kommer de att hinna med samtliga moment innan sommarlovet. Under resten av lektionen går jag runt och hjälper eleverna med de uppgifter de arbetar med, oavsett hur långt de kommit. Eftersom jag smyger fram i ganska låg takt så blir det inga läxberg för eleverna. Detta insåg de väldigt fort och de flesta kommer väl förberedda till lektionerna, i fas för nästa mikroföreläsning som inleds med en snabb repetition av förra lektionen. Detta fungerar snarare som ett slags intro pass än ett exit pass. Jag checkar av så att eleverna är med på banan innan jag går vidare. Eleverna vet vad de måste göra och de kan göra det i tämligen maklig takt om de så önskar. Hittills har det fungerat väl.
Hur gör jag då med de elever som kommit längre? De elever som har kommit längre fortsätter sitt arbete på relevant nivå efter att de medverkat på mina genomgångar. Jag vill att de ska vara med på genomgångarna för att de ska få bra möjligheter att repetera och befästa gamla kunskaper. För dessa elever håller jag också små mikrogenomgångar på relevant nivå vid behov. Ofta en till en, fast ändå i klassrummet så att de övriga kan delta om de så önskar. De hjälper ofta varandra och när de klarat kraven för betyg på grundläggande nivå går de vidare till gymnasienivå.
Att ha strukturen klar och på pränt från början förenklar arbetet i samtliga kurser och, inte minst, när elever ska byta från språkintro till intro mitt i terminen. Det förenklar för mig och gör det samtidigt mycket tydligare för eleverna i fråga om vad som förväntas och krävs av dem vid byte av studieplan. Det förenklar även för studievägledaren när en ny studieplan ska upprättas.
Att diskutera
- Hur detaljerad bör planeringen vara? Risken är ju tämligen överhängande att planeringen spricker.
- Hur kan man planera för det oförutsedda? Ska man lämna improvisationsluckor i planeringen?
- Hur ser det ut på din arbetsplats? Får du tillräckligt med tid för att faktiskt hinna förbereda dig ordentligt?
Förstelärare i Svedala kommun på Nils Fredriksson Utbildning, kommunens gymnasieskola. Undervisar i SO och matematik på i huvudsak introduktionsprogrammen.