Tio veckor på vårterminen – NP åk 3

 Nationella prov i åk 3

IMG_3066På vårterminen i åk 3 ligger de nationella proven i svenska och matematik. Under en period på tio veckor genomför vid 15 delprov. Det är skriftliga och muntliga prov, enskilda och i grupp. Allt som allt 645 prov på våra två klasser. Den nationella kravnivån är alltid ett hett ämne, likaså rättningen och bedömningarna, som många tycker borde centraliseras. Men nu när läget inte är så, vad och hur gör vi då och vad kan vi se för positivt med att exempelvis att rätta själv?

I mitt sista blogginlägg för terminen, reflekterar jag över vår “nationellaprovbubbla” vi nu befunnit oss i under tio veckor och hur vi går vidare.

Jag har gjort proven ett flertal gånger, både i åk 3 och tidigare även i åk 5. Förr har jag jobbat med en ma/no-lärare, som ansvarade för matematikdelen och jag för svenskdelen. Jag genomförde dock en del prov i mina mattegrupper, men hade inte helhetsbilden, rättningen och bedömningsansvaret. För min del känner jag att  proven i svenska inte tillför mig så mycket, men då jag inte undervisat lika många år i matematik känner jag att proven är ett stöd för mig i min bedömning. Jag tycker också att proven prövar många av kunskapskraven och förmågorna i matematik och ger mig en samlad bild. Redan innan genomförandet visste jag vad mina elever hade vissa  svårigheter med, men en del av proven överraskade istället och visade på styrkor jag inte uppmärksammat lika tydligt. Om proven rättats centralt hade jag inte fått den direkta återkoppling, som varje prov ger mig när jag rättar dem själv på plats.

Gemensamma träffar i kommunen

I vår kommun har vi ett gemensamt möte innan provstarten. Där går information ut till alla, man kan ställa frågor, tipsa och stötta varandra om man känner behovet. Många skolor föredrar att göra proven komprimerat under några veckor för att sedan kunna arbeta vidare med det som behövs resten av terminen, men vi valde att integrera dem i den dagliga undervisningen och vi känner att det är Skolverkets mening med proven. De är inga examinationsprov, utan bör komma in naturligt och avdramatiserat. Hos oss gav det bra resultat och barnen har inte känt av någon vidare provstress när vi diskuterat det i efterhand.

När proven sedan är genomförda och rättade, träffas kommunens skolor igen för diskussion och sambedömning av tveksamheter. Jag tycker att det var ett mycket bra möte, där vi i grupper diskuterade funderingar och bedömning  utifrån elevexempel. Det är inte lätt att bedöma likvärdigt, trots att det finns en relativt diger bedömningsanvisning per ämne. Det finns alltid utrymme för tolkningar och det gör det extra viktigt att vi träffas alla skolor i kommunen så vi bedömer så likvärdigt det går.

Samarbete och sambedöming

Jag och min kollega i parallellklassen har haft ett nära samarbete och planering kring upplägg. Vi har även planerat med vår speciallärare, som också genomfört en del av proven med en liten grupp. Utan samverkanstid med fritidspedagog, är det svårt att kunna genomföra grupp- och enskilda prov, men där har jag haft mycket bra uppbackning. Det har varit svårare för min kollega och vi får planera för att stötta upp i framtiden under den här perioden.

För en så likvärdig bedömning som möjligt, är sambedömning oerhört viktigt. Jag och min kollega har varit noga och exempelvis spelat in alla under högläsningen, för att sedan kunna lyssna tillsammans. Vi har även tagit hjälp av bedömningsstödet på Skolverkets sida, vilket jag ser som nödvändigt för att få syn på den nationella kravnivån för att ”läsa med flyt” och ”textsamtal”. Har man inte lyssnat på exempeleleverna, riskerar bedömningen av läsflytet och textsamtalet att bli godtyckligt. Det är intressant att lyssna på de fem elevexemplen och testa sig själv i hur man skulle bedömt dem vad gäller ortografisk helordsläsning, självkorrigering,  ljudningsstrategier och återgivning.

Vi har tillsammans gått igenom prov för prov, för att notera vilka kunskapskrav och vilka förmågor som respektive delprov testar. Det står utförligt i bedömningsanvisningarna för varje prov. Vi har sedan även markerat vilka kunskapskrav det svarar mot i vår lärplattform ”Infomentor” och skrivit utvecklingsmöjligheter för de elever som behöver arbeta vidare mot en del av kunskapskraven. Även för de elever som nått kravgränsen, men kanske med viss tvekan eller precis, gör vi också anteckningar för det framåtsyftande arbetet.

Vi har även diskuterat tveksamheter med specialläraren, våra övriga kollegor i arbetslaget 1-3 och konsulterat ma-lärare på högstadiet för en ”second opinion”. Det här, tillsammans med mötet med våra kollegor i kommunen, gör att vi känner att vi är många som läst, vänt och vridit på lösningar och bedömningsanvisningar. Vi har gemensamt bedömt eleverna och  vi har nått konsensus kring uppgifter och nivåer. Det här säkerhetsställer att i alla fall vi på Klågerupskolan bedömer våra elever så likvärdigt vi kan för tillfället, så länge proven inte rättas och bedöms centralt.

Kompetensutvecklingsdag på skolan

I måndags hade vi en kompetensutvecklingsdag med fokus på bland annat bedöming. Jag om min kollega gick igenom alla de nationella proven med våra kollegor i arbetslaget, mottagande pedagoger i åk 4 samt rektor. Alla fick ta del av nivå, omfattning, resultat mm. Vi diskuterade vilka svårigheter eleverna haft och vad man kan behöva fokusera extra mycket på i åk 4, men också vad vi alla från åk 1 behöver tänka på och undervisa kring.

Den nationella kravnivån, alltså den lägsta nivå som är satt på varje delprov för att bli godkänd, diskuterade vi också. Den kan man tycka är för låg och det blir ofta ett hett ämne var det än tas upp, men det är ändå den nivå vi har att förhålla oss till, när vi bedömer. Inte när vi undervisar och det är stor skillnad! När vi planerar och bedriver undervisning, ska vi ha en högre nivå med höga, men realistiska förväntningar på våra elever. Har vi det så kommer fler av våra elever nå över kravgränsen och ha mer än godtagbara kunskaper.

Vi får inte glömma att de nationella proven ska vara ett stöd och ett komplement i vår bedömning av eleven. Proven är inte några slutprov eller prov som vägs samman, för att se om man är godkänd eller inte i åk 3. Här har jag följt en hel del diskussioner på sociala medier, vilka oroat mig, då många inte verkar vara säkra på hur de nationella proven i åk 3 fungerar. På skolverkets hemsida framgår det klart och tydligt, dock är inte sidan så enkel att söka och hitta på. Det borde kanske skolverket jobba på.

Tankar inför framtiden

Vi tyckte nog alla att det kändes meningsfullt att tillsammans i arbetslaget gå igenom de nationella proven tillsammans. Det är något som jag tycker att vi behöver göra varje år, nu när vi bara har treor var tredje år. När vi tidigare hade åldersblandat, gjorde alla proven varje år med sin grupp och var ständigt à jour. Det är inte bara resultaten som är intressanta att se i staplar vid något tillfälle, utan egentligen allt det andra runt omkring för att nå resultat tycker jag. Arbetsbelastningen i åk 3 är under de här veckorna hög och vi har klasser med uppåt trettio elever. En fråga vi bör diskutera är kanske om vi kan stötta varandra mer och på ett annat sätt kommande år. Jag vet arbetslag som tillsammans ansvarar för de nationella proven. Det spelar ingen roll om man har en etta eller tvåa, du rättar och bedömer ändå en del av proven från åk 3. Man samsas om resurserna och sätter in dem där det behövs ex vid enskild högläsning eller grupprov och när det är dags att sortera upp alla prov, kan man också hjälpas åt och det går så mycket enklare. Tillsammans blir vi ännu bättre!

Att diskutera
  1. Hur organiserar ni kring de nationella proven på er skola?
  2. Vilka planerar, genomför och sambedömer du proven med?
  3. Tycker du att de nationella proven är ett stöd i din bedömning? På vilket sätt? Varför inte?
Share Button

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *