Textsamtal i förskoleklass

“Elever som deltar i klassrumsdiskussioner blir verkligen klokare.“(Wiliam 2013) Det här är något som jag brukar prata om med eleverna i mina klasser. Jag som lärare är ansvarig för lärandemiljön och jag måste varje dag skapa tillfällen för eleverna att använda sitt språk tillsammans med andra. Jag har tagit emot en grupp med sexåringar det här läsåret och har förmånen att möta och förbereda dem för många år i skolans värld.

Samling

Varje morgon samlar jag barnen i en ring på golvet och därefter räknar vi tillsammans för att se att alla är på plats, eleven till vänster om mig börjar säga “ett” och så går vi varvet runt och alla har varit aktiva. Elever som är ängsliga för att tala inför grupp får träna på att använda sin röst direkt i samlingen. Förutom att eleverna blir aktiva tränar vi ramsräkning. Jag ber olika barn börja räkna varje dag så de har inte samma plats i räkneramsan. Om någon är osäker ser jag till att de är bland de första att räkna. En morgon råkade ett barn räkna vidare och de andra barnen fortsatte. Den morgonen hade jag hundra fnissiga barn i ringen. Har man tur finns det barn som kan räkna på flera andra språk och då kan de få lära oss andra. När man räknar så här tillsammans blir det en tydlig start på lektionen – nu ska vi börja!

Jag håller fast vid ringen som samlingsplats även när barnen blir äldre eftersom jag tror att barnen lyssnar bättre på varandra när de kan se varandra. Även detta är något jag brukar prata med mina elever om. Hur kan vi visa varandra att vi lyssnar? Jag påminner ofta om att lyssna och använder bildstöd för att förtydliga när det är extra viktigt.  

Spågumman och förförståelse

I förskoleklassen arbetar vi under vårterminen med textsamtal utifrån Sandvargen av Åsa Lind. I textsamtalet får barnen använda och utveckla sina kommunikativa förmågor. Vi pedagoger har satt upp som mål att alla barn ska delta aktivt i samtalet, både lyssna och tala.

Jag introducerade spågumman som läsförståelsestrategi, att förutspå vad som ska hända. Jag visade en bild på spågumman och berättade att hon hjälper oss att bättre förstå det vi läser. När man använder spågumman kan man säga Jag tror…  i början. Man får tro vad man vill. Vi tittade tillsammans på bokens framsida och pratade om vad en sandvarg kunde vara för ett slags djur. Vi undrade var de fanns eftersom ingen av oss någonsin hade sett en sandvarg. Fyra barn resonerar såhär:

-De kanske bor under marken.

-De är kanske rädda för människor.

-De kanske är på stränder utan människor.

-Kanske lever de i öknen.

-Där är det mycket sand.

-Där är inte så många människor.

-För där är så varmt.

Barnen lyssnar på varandra och bygger vidare på varandras idéer och för diskussionen framåt. Förutom att skapa en förförståelse skapar samtalet före läsningen en motivation att lyssna på berättelsen.

Ett annat exempel på hur jag skapat förförståelse är inför läsningen av det första kapitlet där huvudpersonen, Zackarina, gräver en grop på stranden. Vi började prata om vad som händer när man gräver en grop på stranden. Är det någon som prövat? frågade jag.

-Det blir mörkare och mörkare sand, det känns lite kallt.

-Till slut kommer man ner till vattnet.

Under högläsningen ser jag att barnen lyssnar extra uppmärksamt när det handlar om gropen.

Ordförråd och läsförståelse

Inför det andra textsamtalet diskuterade vi två uttryck från texten: ordning och reda och huller om buller. Barnen kopplade båda uttrycken till sin egen lek eftersom de tar fram och blandar leksaker huller om buller. Om man städar undan igen blir det ordning och reda. I Sandvargen tycker Zackarina att stenarna på stranden ligger lite huller om buller och vill hellre ha ordning och reda bland stenarna.

Bevis

Genom att presentera uttryck, ord eller knyta an till barnens egna erfarenheter ökar deras engagemang under läsningen. De är nyfikna på vad som händer när Zackarina gräver sin grop. När de hör uttryck eller ord som vi har diskuterat ser jag hur de “hajar till” och jag märker att det gör att barnen bibehåller sin koncentration längre. Att vara orörlig som en staty dramatiserade vi tillsammans. När jag sedan läste uttrycket i sitt sammanhang stelnade barnen till, satt orörliga på golvet och visade mig att de förstått uttrycket. Det kan således vara en god idé att arbeta med uttryck som kommer sent i den valda texten, lagom tills myrorna börjar krypa i de sexåriga benen. Barbro Westlund skriver i “Textsamtalets förutsättningar och möjligheter” att barn som före skolåldern lärt sig många ords betydelser och både förstår dem och kan använda dem får högre resultat i läsförståelse högt upp i skolåldern. Att på djupet samtala om text är ett viktigt verktyg som utvecklar både ordförrådet och läsförståelsen.

Avslutande ord

Efter läsningen får barnen en skapande uppgift och den här gången var uppgiften att berätta vad man tyckte om att göra när man vilade och fick göra vad man ville. En pojke svarade:

-Jag gör det stökigt. Jag gör huller om buller. Jag leker med olika grejer samtidigt.

Jag fick en bekräftelse på att han hade förstått uttrycket. De närmaste dagarna använder jag  uttrycken vid upprepade tillfällen och i olika sammanhang. De sitter kvar på tavlan ett tag. Som ett bevis på erövrat språk.

Att diskutera:

  • Hur startar du dina lektioner?
  • Hur tränar du dina elever på att lyssna?
  • Hur arbetar du för att få dina elever aktiva i samtal?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Marbäcksskolan | frida.celander@skola.svedala.se

Legitimerad lärare i svenska, matematik, NO och SO för förskoleklass och grundskolans tidiga år. En del av min tjänst är jag arbetslagsledare.

En reaktion på ”Textsamtal i förskoleklass”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *