Teknisk innovation för en hållbar utveckling!

”Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna”, så sa FN:s tidigare generalsekreterare Ban Ki-moon om de globala målen för hållbar utveckling från FN när de antogs av världens länder 2015.

Men vad betyder då hållbar utveckling? Begreppet skapades av FN:s världskommission och definitionen är:

Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.” En hållbar utveckling bygger på tre dimensioner: det sociala, miljön och ekonomin.

Stora ord, som måste förankras i verkligheten. Skolan har en stor roll att göra eleverna medvetna och vi i åk 5 på Naverlönnskolan har därför valt att fördjupa oss i hållbar utveckling i ett ämnesövergripande arbetsområde som vi kallar ”Mitt hållbara liv!?”

Innovation och tekniska framsteg är en av nycklarna till att hitta hållbara lösningar och därför är det mycket viktigt att eleverna får möta naturvetenskapen i skolan, så att de utvecklar ett intresse och en nyfikenhet att fortsätta arbeta med teknisk utveckling även som vuxen. Vi började därför att arbeta med programmering på tekniken. Eleverna fick olika uppdrag att lösa med Bluebot . Första uppdraget var att i grupp skissa upp en bana som Blueboten skulle kunna ta sig fram i. Det fanns vissa kriterier som skulle uppfyllas under banan, t ex att parkera, back, 90 graders sväng mm. När eleven var nöjd med sin skiss, fick de bygga sin bana med kaplastavar utifrån sin skiss. När eleverna programmerade Blueboten och provkörde sin egen bana märkte de att vissa svängar inte fungerade, att vissa sträckor inte stämde med hur långt ett steg var för Blueboten.

Då ändrade de i sin skiss och byggde om banan för att sedan programmera om sin Bluebot och pröva igen. Eleverna var mycket engagerade och efterhand märkte de att noggrannheten var mycket viktigt. De fick sedan köra varandras banor och för att det skulle fungera fick de mäta, diskutera och försöka lista ut hur de skulle programmera.

Nästa steg var att tänka i grupp hur de skulle kunna få över så många Bluebotar till andra sidan utan att krocka med de andra Bluebotarna som startade från andra hållet. Det skulle finnas med vissa moment som skulle genomföras av alla botarna men de behövdes inte utföras samtidigt av alla botarna. Grupperna bestod av sex personer,  tre personer på varje sida om bordet och valfritt antal bluebotar som programmerades så att alla gruppmedlemmar var delaktiga. I de olika grupperna fick eleverna välja hur många bottar de skulle starta med. Botarna startade samtidigt och eleverna följde sin kod för att felsöka i sin kodning.   Om Bluebotarna krockade var uppdraget inte genomfört och eleverna gick för att skriva om sin kod och göra ett nytt försök med den nya koden.

Eleverna arbetade mycket flitigt och engagerat. De prövade och omprövade sina koder, felsökte och tränade sitt tålamod.  De märkte efter hand att de behövde vara metodiska, strukturerade och använda sitt logiska tänkande. Här tränar de även den sociala hållbarheten genom att lyssna på varandra och låta alla vara en i gruppen. Något som jag reflekterade över var att många aldrig gav upp. De testade, ändrade och testade igen.

Vi kommer fortsätta vårt arbete och kommer då arbeta mer i biologin och kemins värld och jobba vidare med de globala målen för hållbar utveckling, framför allt dessa:

Att diskutera:

  • Hur gör du för att få in programmering i dina ämnen?
  • Hur skulle du kunna arbeta med de 17 globala målen för hållbar utveckling med dina elever?
  • Hur arbetar ni med hållbar utveckling på din skola?
Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *