Vissa elever rätar på sig, fokuserar blicken, har – vid skriftliga prov – sina datorer laddade och klara eller pennorna vässade på bänken och ser fram emot att få visa sin kunskapsnivå. Andra skruvar dock på sig, är nervösa och vissa känner oro och till och med ångest inför situationen. Detta har jag velat göra någonting åt.

Behövs (skriftliga) prov egentligen?
Om bara svarsalternativen ”Ja” och ”Nej” finns måste jag absolut svara ”Ja” och då nischar jag in mig i just språklärarperspektivet. Som lärare i engelska och tyska är jag en stor vän av färdighetskontrollen som de Nationella Proven erbjuder. De ger mig – läraren – mycket goda förutsättningar att bygga upp undervisningen, så att eleven klarar måluppfyllelsen. Det är min övertygelse att jag har skyldigheten att, trots allt formativa lärande, också träna det summativa momentet som kallas provtillfällen. Det vore helt fel att endast vid de stora tillfällena, t.ex. Nationella Prov, utsätta eleven för den typ av anspänning, som testsituationer innebär. Fortsätt läsa Prov och test – elevens ”vän eller pest”? →