”Jag tar ett exempel till” säger läraren frustrerat och vänder sig åter mot whiteboarden. Han vet att han börjar tappa eleverna. Genomgången borde vara klar nu, men han vet också att det är många som ännu inte förstått. ”Ni där nere i hörnet, nu vill jag att ni också är med!” uppmanar han med bestämd röst. En snabb titt på klockan – oj, vad det har tagit tid. En blick ut över klassen – oj vad de är trötta på att lyssna. Att fortsätta nu är som att försöka fylla en hink utan botten. Helt meningslöst. Men i samma sekund som han avslutar sin genomgång och säger ”Så, nu ska ni få träna på detta. Alla börjar på sidan 27” kommer han omedelbart att få 12 händer i luften och därefter springa som en skållad råtta mellan eleverna. Detta vet han.
