Jag minns när jag var nyfärdig lärare (för väldigt länge sedan) och precis fått min första fasta tjänst. Jag arbetade tillsammans med min mentor, 64-åriga Karin (kan vi kalla henne,) och vi skulle genomföra Nationella Prov för första gången. Om jag minns rätt var detta en testomgång  som sen skulle utvärderas och bli vad det är i idag. Vi var först och tog det hela på stort allvar. Då vi gick igenom instruktionerna blev vi ganska överens om att det inte var tillåtet att hjälpa eleverna.  Detta verkade inte uppröra Karin, men jag reagerade. Dock var Karin en fantastisk lärare, som jag lärde mig mycket av, så jag gjorde som hon sa och började med proven. Mitt standardsvar under dessa test var nog;

Jag får inte hjälpa dig, men kämpa på så ska det nog gå bra!

Jag hade elever som grät i klassrummet. När jag nämnde att vi skulle skriva Måns och Mia, som det hette det från början, spred sig en stämning av missmod och oro i klassen. Jag hade föräldrar som ringde på kvällarna och undrade vad f-n jag höll på med. Tilläggas bör nog att uppgifterna var av ett slag som eleverna, som lärt sin matte från lärobok och Karin, inte stött på tidigare – mönster och andra underligheter.

Nu är jag inne i en period av Nationella Prov igen och jag funderar återigen. Hur ska jag arbeta för att dessa prov ska leda till lärande? Fortsätt läsa Fuskar vi inte nu? Nationella Prov och lärande →