Ledarskapet i klassrummet är omdiskuterat och innebär ständiga utmaningar. Elever som avbryter lektionen, kommer sent eller inte dyker upp alls kan vara vardagen i vissa klassrum. Efter mitt senaste inlägg Chilla Johan, det är inte du som är upprörd gavs jag tips om att läsa Markus Samuelssons, universitetslektor i pedagogik, avhandling: Störande elever, korrigerande lärare. Om regler, förväntningar och lärares åtgärder mot störande pojkar och flickor i klassrummet (2008). En mycket läsvärd och minst sagt gedigen avhandling över 220 sidor. I avhandlingen redovisas skolforskning beträffande fostran, besvärande elevbeteende och ledarskap. Områden som jag har intresserat mig för, studerat och ägnat såväl tanketid som praktiskt arbete åt, i klassrummet, under stora delar av min tid som lärare. I detta inlägg försöker jag plocka ut delar som jag tycker är intressanta och tankeväckande, för mig som lärare i en kul, varierande och utmanande skolvardag. Fortsätt läsa Talking out of turn – Om besvärande elevbeteende i klassrummet
Etikettarkiv: Ledarskap
Lågaffektivt bemötande – En proffesionell metod
Den senaste tiden har olika former av kritik riktats mot Lågaffektivt bemötande (LAB). En proffesionell metod för bemötande och hantering av elever som utmanar skolan med ett problemskapande beteende. Kritiken har varit skarp och tagit en stor del av
skoldebatten, såväl på sociala medier, i tv och tidningsreportage men likväl i konferesenslokaler, kollegiala samtal och arbetsrum. Det hänvisas till hårdare tag, kännbara konsekvenser och “låt-gå-pedagogik”. Man förespråkar auktoritära metoder som straff och konsekvenser, metoder som vi vet ökar våldet och minskar elevernas möjligheter att nå målen. Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – En proffesionell metod
Silence, please!
Under min tid på lärarutbildningen fick vi studenter ofta höra att ett tyst klassrum inte var något eftersträvansvärt. Ett klassrum där det pratades associerades däremot med många positivt laddade resonemang: Ett klassrum där eleverna fick prata signalerade att läraren hade en positiv elevsyn, att hen såg sina elever som kommunikativa varelser som var aktiva i sitt lärande, att kunskap var något som varje elev konstruerade, att alla ämnen var kommunikationsämnen, att det var ett flerstämmigt klassrum, och pratet beskrevs som ett kreativt surr. Man skulle möblera klassrummen så att det uppmuntrade till prat elever emellan (t.ex. så att de satt vända mot varann i smågrupper). Ett tyst klassrum associerades tvärtom med negativa resonemang: en auktoritär ledarstil, förmedlingspedagogik, gammaldags värderingar och metoder, en negativ syn på eleverna som passiva mottagare av information, och så vidare. Den bilden hade jag med mig ut de första åren av min lärarbana, men sedan dess har åren gått och jag har gjort mig egna erfarenheter och idag delar jag den inte längre.
Trygghet och studiero-inte så lätt som det låter
Terminen började med nytt arbetslag, nya elever och nya föräldrar. Samtidigt är skolan bara inne på sitt andra år. Många diskussioner både i arbetslaget, personalgruppen och i ledningsgruppen har rört trygghet och studiero och hur vi ska arbeta för att nå dit. Vilka rutiner ska vi ha och hur lägger vi upp det så att all personal i arbetslaget och på skolan känner delaktighet? Hur får vi samsyn på skolan? Hur arbetar vi på lektionerna för att få studiero? Det är mycket svårare än det låter.
Fortsätt läsa Trygghet och studiero-inte så lätt som det låter
Harmoni i den studiefrämjande undervisningen
Läraren:
Pondus, självförtroende, engagemang, glädje
Eleven:
Lojalitet, respekt, samarbete, skratt
Det har skrivits bra inlägg runt främjandet av elevens egen vilja och engagemang för att nå bra studieresultat. Förstår eleverna t.ex. syftet med undervisningen, är de mer benägna att /sam/arbeta och når följaktligen bättre studieresultat. Jag tänkte fortsätta spinna lite på den tanken fastän ur ett annat och kompletterande perspektiv.
Jag vill, som så många gånger tidigare, lägga fokus på lärarrollen. Fortsätt läsa Harmoni i den studiefrämjande undervisningen