Sedan en tid tillbaka har mina klasser tenderat att växa i elevantal och i och med det upplever jag att jag oftare känner jag mig stressad och otillräcklig. Jag har funderat lite kring hur jag kan anpassa min undervisning till dessa nya behov som uppstår. Vad är det jag behöver förändra i mitt klassrum? Hur skapar jag ett klassrum där eleverna arbetar aktivt och tar hjälp och stöd i varandra för att ta sig framåt? Hur kan jag frigöra tid till att lägga på de elever som behöver utan att känna mig stressad? Fortsätt läsa Får man fuska?
Etikettarkiv: Lärresurser för varandra
Kamratbedömning – Hur 22 tanter blev bättre krönikörer
Efter förra BFL-kartläggningen visade det sig att en av de saker eleverna i vårt arbetslag upplevde att de fått arbeta minst med var att ”träna på att bedöma varandras arbeten”. Efter självrannsakan var det bara för oss lärare att hålla med, i min klass hade eleverna inte arbetat med detta mer än en gång under sin tid hos oss på skolan. Därför blev det en av de saker som vi lagt extra fokus på!
I en artikel om forskning i skolan tar Skolverket upp Jessica Berggrens licentiatsavhandling Learning from giving feedback: Insights Fortsätt läsa Kamratbedömning – Hur 22 tanter blev bättre krönikörer
Räkneberättelser i matematiksvenskan
För ett tag sedan skrev jag om att jag skulle få en ny undervisningsgrupp i ett nytt ämne som vi kallar matematiksvenska. Syftet med undervisningen skulle vara att förbereda nyanlända invandrare för det matematiska språket. Det är ju en ämnesspecifik terminologi som till viss del skiljer sig från vardagssvenskan. Dessutom är det svårt för många nyanlända att avkoda och förstå läsuppgifter där de själva ska komma på vad det faktiskt är som utgör själva uppgiften. Att läsa ett stycke text och utifrån den komma på vad det är som är själva frågan och sen hitta en lämplig strategi för att kunna besvara frågan är en tämligen avancerad process, särskilt för den som inte kan språket särskilt väl. Men det är också denna typ av matematiska problem som oftast är mest vardagsnära. Den matematik som vi alla utför dagligen består ju av kalkyler och bedömningar baserade på språkliga upplevelser i mer eller mindre sociala sammanhang.
Mjuka övergångar förbättrar undervisningen?
”Jag tar ett exempel till” säger läraren frustrerat och vänder sig åter mot whiteboarden. Han vet att han börjar tappa eleverna. Genomgången borde vara klar nu, men han vet också att det är många som ännu inte förstått. ”Ni där nere i hörnet, nu vill jag att ni också är med!” uppmanar han med bestämd röst. En snabb titt på klockan – oj, vad det har tagit tid. En blick ut över klassen – oj vad de är trötta på att lyssna. Att fortsätta nu är som att försöka fylla en hink utan botten. Helt meningslöst. Men i samma sekund som han avslutar sin genomgång och säger ”Så, nu ska ni få träna på detta. Alla börjar på sidan 27” kommer han omedelbart att få 12 händer i luften och därefter springa som en skållad råtta mellan eleverna. Detta vet han.
Individualisering-En knepig ekvation
En viktig del av vårt uppdrag är att alla våra elever ska utvecklas så långt som möjligt. Jag tycker att det många gånger är problematiskt i klasser med många elever som dessutom inte är så gamla. Just nu är jag mentor i årskurs 1, en klass med 25 elever.
