Etikettarkiv: Kollegialt lärande

Great minds don´t think alike – they think together!

Att starta upp och få ruljans på samverkans-inlärning – Supplemental Instruction, SI

När jag för något år sedan, mer eller mindre av en slump, kom i kontakt med begreppet Supplemental Instruction, (SI), ville jag att vi i någon kurs på skolan skulle införa denna akademiska lärandemodell för våra gymnasieelever. Vinsterna med konceptet är stora och forskning och uppföljning visar att de studenter på högre nivå som går på SI-träffar har förbättrad måluppfyllelse och klarar sina tentor bättre än de som inte deltar.

Fortsätt läsa Great minds don´t think alike – they think together!

Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället?

1962 genomförde dolda kameran ett nu klassiskt experiment baserat på tankarna kring Social conformity. Ett antal personer befinner sig i en hiss alla med ryggarna mot dörren. In kommer försökskaninen intet ont anande. Efter en stund har även denna person vänt sig så att den har ryggen mot dörren. Ologiskt beteende från den enskilde kan tyckas men fascinerande och inte utan sin förklaring.  

Social conformity kan beskrivas som en tendens att justera din attityd, dina värderingar och ditt beteende tillsammans med andra. Frågan är om det på detta sätt går att medvetet skapa en kultur eller åtminstone ett hållbart gemensamt förhållningssätt? Det är så vi gör här. På Klågerupskolan arbetar vi sedan några år tillbaka med vårt gemensamma utvecklingsarbete med fokus på elevernas egna ansvar. När vi började vårt utvecklingsarbete bestämde vi oss för att först titta närmare på hur vi lärare själva förhåller oss till vår undervisning. Vad gör vi gemensamt och vad kan vi bli bättre på? Vi utgick initialt från Etienne Wengers teori om  Communities of practise som kortfattat går ut på hur en grupp människor som delar samma intresseområde kontinuerligt kan utveckla sin prestation mot samma mål. Vi landade i något så grundläggande som ansvar. Hur hjälper vi till att skapa en större ansvarskänsla hos våra elever? Hur lyfter vi denna känsla och främst hur behåller vi den? Det har varit viktigt under vårt utvecklingsarbete att gå lugnt och metodiskt fram, att arbetet utgår från ett gemensamt upplevt behov och att det vi gör ska kännas logiskt. Vems fel är det egentligen om vi skulle misslyckas då? Om vi går för fort fram och tappar fokus?  Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället.? Fortsätt läsa Vårt, elevernas eller kan vi kanske skylla på samhället?

Under luppen – att lära av och i sin egen vardag

Helt plötsligt blir jag medveten om varje liten detalj i min undervisning. Kroppsspråk, hur jag talar, vad jag säger och när jag säger det? Jag reflekterar över större frågor såsom hur och varför jag väljer de aktiviteter som jag väljer och mindre såsom hur jag använder whiteboarden och om det  jag skriver och säger blir tydligt för eleverna? Hänger de med i mina tankegångar eller finns osynliga hinder som jag inte är medveten om?  Frågor som jag ständigt formulerar i mitt huvud och utvärderar under arbetets gång men alltför sällan ställer högt eller samtalar med någon kring. Fortsätt läsa Under luppen – att lära av och i sin egen vardag

Utmaningar i det professionella kollegiala lärandet

På Marbäcksskolan driver vi just nu ett utvecklingsarbete inspirerat av Helen Timperleys tankar om hur fortbildning för lärare bäst bör läggas upp för att ge resultat. Att först börja med att identifiera elevernas behov och sedan med det som utgångspunkt lägga upp det kollegiala lärandet med ny kunskap för att höja elevernas måluppfyllelse.  Vår resa för att få det kollegiala lärandet på vår skola att fungera har bara börjat, men i detta inlägg kommer jag att lyfta några av de utmaningar vi stött på i början.

Just nu hoppar vi inte på nya ideér, vi är upptagna och det kommer ta tid.

Fortsätt läsa Utmaningar i det professionella kollegiala lärandet

Ett utvecklingsarbete med delaktighet

När vi förra hösten skulle starta upp ett nytt utvecklingsarbete på Marbäcksskolan tog vi i utvecklingsgruppen fasta på vad Helen Timperley säger:

”En lärdom från en mängd utvecklingssatsningar är att det är viktigt att våga prioritera och att ta sikte på vissa mål tills de verkligen är uppnådda. Alla skolor har en gränslös mängd tänkbara utvecklingsområden som man skulle kunna arbeta med. Men att behålla fokus, att vara uthållig, är ett av de viktigaste men också kraftfullaste sätten att arbeta på.”

Helen Timperley är en stark förespråkare för att överge synen på professionsutveckling som något som varje lärare själv väljer utifrån intresse och ansvar. I stället bör det önskade utfallet, dvs. att eleverna ska förbättra sina resultat, vara utgångspunkten för lärarnas professionella lärande. När lärare och rektorer tillsammans funderar över hur de ska utveckla sin praktik kan detta inte styras av vilka färdigheter man vill ska förändras hos läraren. Utvecklingsinsatsen måste styras av att den antas leda till förbättringar i elevernas lärande och utveckling. (Skolverkets skrift ”Forskning i klassrummet”, s26)

Fortsätt läsa Ett utvecklingsarbete med delaktighet