Etikettarkiv: Kamratbedömning

Kamratbedömning – Hur 22 tanter blev bättre krönikörer

Efter förra BFL-kartläggningen visade det sig att en av de saker eleverna i vårt arbetslag upplevde att de fått arbeta minst med var att ”träna på att bedöma varandras arbeten”. Efter självrannsakan var det bara för oss lärare att hålla med, i min klass hade eleverna inte arbetat med detta mer än en gång under sin tid hos oss på skolan. Därför blev det en av de saker som vi lagt extra fokus på!

I en artikel om forskning i skolan tar Skolverket upp Jessica Berggrens licentiatsavhandling Learning from giving feedback: Insights Fortsätt läsa Kamratbedömning – Hur 22 tanter blev bättre krönikörer

Mjuka övergångar förbättrar undervisningen?

”Jag tar ett exempel till” säger läraren frustrerat och vänder sig åter mot whiteboarden. Han vet att han börjar tappa eleverna. Genomgången borde vara klar nu, men han vet också att det är många som ännu inte förstått. ”Ni där nere i hörnet, nu vill jag att ni också är med!” uppmanar han med bestämd röst. En snabb titt på klockan – oj, vad det har tagit tid. En blick ut över klassen – oj vad de är trötta på att lyssna. Att fortsätta nu är som att försöka fylla en hink utan botten. Helt meningslöst. Men i samma sekund som han avslutar sin genomgång och säger ”Så, nu ska ni få träna på detta. Alla börjar på sidan 27” kommer han omedelbart att få 12 händer i luften och därefter springa som en skållad råtta mellan eleverna. Detta vet han.

Fortsätt läsa Mjuka övergångar förbättrar undervisningen?

Att äga sitt lärande

Att äga sitt lärandeI år jobbar jag inte mycket med åttor och nior, utan bekantar mig lite extra med sexor och sjuor. Alla förstår att det rent kunskapsmässigt, mellan yngre och äldre barn, är stor skillnad.  Men råder det någon skillnad mellan de yngre i sexan och äldre i nian med tanke på att äga sitt lärande? Varför ska man överhuvudtaget äga sitt eget lärande? Är ägandet viktigare för den lille knatten än för den äldre eleven som snart är gymnasist? Kanske är frågan om det är viktigare för den yngre eleven att göra framsteg än för den yngre…

Fortsätt läsa Att äga sitt lärande

Kärnan – ett sätt att skilja viktigt från oviktigt

Kärnan - TomDet här läsåret har jag arbetat med ”En läsande klass” och låtit det arbetet få ta ganska mycket tid i anspråk.  Just nu fokuserar vi på lässtrategin som fått namnet ”cowboyen”, dvs förmågan att sammanfatta det viktigaste i en text.

I det arbetet erbjuder”En läsande klass” i form av t.ex. ”Först – sedan – slutligen” goda stödstrukturer för att hålla den röda tråden, men jag har uppmärksammat en helt annan sak som skapar svårigheter för eleverna när de ska göra sammanfattningar av det lästa, åtminstone så länge det handlar om skönlitteratur. Allt för ofta, när jag t.ex. ber en elev sammanfatta förra kapitlet av en högläsningsbok, Fortsätt läsa Kärnan – ett sätt att skilja viktigt från oviktigt

Kims matteprov – feedback på ett annorlunda sätt

Ett matteprov ses ofta som ett traditionellt summativt sätt att bedöma elevernas kunskaper. Som lärare vill man gärna att det skulle ha en formativ sida, att eleverna skulle använda det rättade provet till att få feedback, lära sig av misstagen och ta med sig de nya insikterna till nästa moment. Tyvärr är inte så lätt att få med eleverna när det gäller den saken. Det blir mest fokus på svart eller vitt, rätt eller fel. För att komma till rätta med det fick mina elever i årskurs 9 rätta Kims prov. Fortsätt läsa Kims matteprov – feedback på ett annorlunda sätt