Etikettarkiv: Förtroendefulla relationer

I dessa tider…

Jag misstänker att kommunikationen mellan hemmet och skolan har ökat markant I dessa tider…  Frågan är hur många mejl som faktiskt går hem till en enskild vårdnadshavare och vad syftet med mejlen är? Går det att läsa in lärarnas uppgivenhet och frustration i dessa mejl? Vilken möjlighet har föräldrar som lämnar sitt barn framför datorn att stötta när de själva inte ens är där? Som lärare har jag bara en bild av hur föräldrarna tänker kring denna nya utmaning som kallas fjärrundervisning. Kanske de tycker det är business as usual och om de gör det hur hjälper jag dem förstå denna utmaning? Kanske så här:  

Till föräldrar i klass X

Dessa tankar har jag grubblat över i en månads tid. Syftet är att försöka hjälpa och bredda er bild av hur det fungerar med fjärrundervisning i X. Jag har länge sparat på en uppgift i svenska som jag nu känner mig tvungen att sätta igång med, med vetskapen om att den inte helt lämpar sig att genomföra när eleverna sitter hemma framför sina datorer. Tiden rinner iväg och även om vi ännu inte är där så är det snart dags för betygsättning. Jag måste erkänna att jag till dagens datum har varit sparsamt med bedömningsunderlag som jag känner att jag verkligen kan lita på. Varför det blivit så är förhoppningsvis enkelt att förstå. Det har ju skett en konstant förändring denna termin kring om eleverna ska vara här eller hemma. Detta har resulterat i ständiga ställningstagande kring vad som är görbart med behållning i undervisningen beroende på eller oavsett om de är hemma eller i skolan. I början av detta äventyr var eleverna i X riktigt taggade. Med tiden har detta förändrats och idag upplever jag att motivationen är låg. För oss lärare är det en unik situation som vi aldrig tidigare erfarit och en stor del av vår arbetstid handlar om hur vi kan omvandla det vi gör i klassrummet till en undervisning där eleverna sitter hemma. 

Hur fungerar fjärrundervisningen utifrån en lärares perspektiv? Jag kopplar upp mig mot 25 små rutor och i varje ruta finns en elev. Någon ligger i sängen och äter chips som om jag i deras ruta är ett underhållningsprogram på tv man bara slötittar på. Några spelar spel samtidigt som jag försöker undervisa och några stänger av kameran så att jag inte alls har koll på vad de gör eller om de ens är där. Många kämpar på och gör sitt allra bästa trots omständigheterna. Jag sänder information till dessa 25 rutor. Vad som händer med mottagarna har jag dålig koll på. Jag kontrollerar dem stundtals med kontrollfrågor där många elever levererar undermåliga svar av olika anledningar. Det är så tufft att gå i högstadiet och plugga på distans när man fortfarande arbetar på sitt egenansvar, sin mognad, och sin egen självinsikt. Jag kan bara sända och kontrollera. Jag kan bara konstatera och upplysa. Jag kan inte prata med dem och nå dem individuellt när jag är uppkopplad mot hela klassen. Jag kan inte skapa ett hållbart system som gör att den möjligheten finns. Efter lektionstid hoppar jag ju in i nästa lektion. Jag kan inte höra av mig till er föräldrar så fort en av mina elever inte arbetar optimalt. Det är viktigt att förstå detta tänker jag. Det sker ju varje lektion för många. Samtliga elever i X har fler passiva lektioner än vad de haft om de vore här. De är ju uppkopplade sex timmar om dagen. Hur kan någon begära full fokus varje minut då? Och ni föräldrar sitter ju i ärlighetens namn inte med dem under dagarna. Hur mycket kan ni påverka?

Jag hoppas med denna information att jag har breddat er bild av hur verkligheten kan se ut för era ungdomar och oss lärare just nu i skolan. Jag hoppas att vi efter påsk hamnar i ett ”normalläge” både för era ungdomars skull och för oss pedagoger. 

Ungefär så kanske det kan se ut. Inte moralisera, anklaga, döma. Bara upplysa. Om vi lärare har en bild av hur den nya verkligheten ser ut, eleverna har en och föräldrarna en annan kanske vi behöver börja just där. Om jag vet om att det finns en samsyn från samtliga parter kanske det underlättar den frustration som ständigt gnager i mig som lärare. Det är ju ingens fel om det inte går helt smärtfritt nu I dessa tider.

Att diskutera:

  • Hur ser din kommunikation ut med vårdnadshavare under dessa nya omständigheter?

Uppbyggnad pågår!

I våras lämnade jag min sexa och vid läsårsstarten var det dags för  en ny 4:a!  Det är ju alltid dubbla känslor inför uppdraget när man lämnat ett gäng som har kommit långt både i sin sociala utveckling och i sin kunskapsutveckling. Ledordet i klassen har varit  “Jag gör mitt bästa och lite till!”  en förenklad variant av att utmana sig själv och försöka ta sig från övningszonen till lärande zonen så ofta som möjligt. Fördelen att vara på en 4-9 skola är att jag kan fortsätta ta viss del deras utveckling  genom  kollegor som nu undervisar dem, samt att de själva kommer och berättar om olika framsteg de gjort!

Vad kan jag då ta med mig från föregående klasser som fungerat bra i mötet med den nya? Fortsätt läsa Uppbyggnad pågår!

Breven hem

Hej Göran och Kristina!

Det var ett tag sedan jag hörde av mig och jag lovade senast vi talades vid att uppdatera er kring hur det går för Astrid i svenska. Nu är vi färdiga med vårt tema Sagor och vi har både läst och analyserat en hel del sagor, eleverna har återberättat en känd saga utantill och avslutat med att själva skriva en egen saga som de sedan läste upp för elever i årskurs två.  Det är synd att ni inte kunde se mötet mellan Astrid och de två elever från årskurs två som hon berättade sin saga för. Hon berättade med inlevelse och hade sin publik helt trollbunden. En fröjd att se. 

När det gäller läsförståelsen tänker jag att vi behöver ett samlat grepp om hur vi kan hjälpa henne bättre. Kanske det skulle underlätta om jag förklarar lite kring hur vi arbetar här i skolan. Jag tänker att det är viktigt att förstå att Astrid har svenska tre gånger i veckan och att jag mycket sällan låter mina elever sitta och läsa helt själva. Tiden räcker tyvärr inte till. Klassrummet är ingen optimal nöjesläsningsmiljö och det händer tyvärr, om de får sitta själva och läsa, att en del elever sitter av lässtunden och fejkläser. De kommer helt enkelt inte till ro. En del av läsandet under lektionstid gör vi därför gemensamt med högläsning av mig och samtal kring denna. Det är här Astrid behöver er hjälp. Det hon skulle behöva träna mer på är det egna läsandet. Kanske kan man beskriva det lite trist för mängdträning. Är det ok om vi hörs av via telefon för att se om vi kan hjälpas åt?

Med hopp om gott samarbete

Magnus Fortsätt läsa Breven hem

Framgångsfaktorer inom klassrumsledarskap: Del 1

Alla klasser har en ledare. Om inte läraren är en tydlig ledare tar ofta någon av eleverna den rollen. Det blir ibland synligt då klasser beter sig olika beroende på vilken lärare som undervisar dem. Går det att systematiskt lära sig att utveckla sitt ledarskap i klassrummet då?  Handlar inte ledarskap mest om personlighet eller talang?  Även om dessa faktorer naturligtvis spelar roll finns det ändå mycket man som lärare kan göra för att öva upp ett bättre ledarskap.

Vad finns det då för framgångsfaktorer för ett gott ledarskap? Jag har fördjupat mig i den nyutkomna boken Handbok i klassrumsledarskap av Jonas Nilsson och Martin Karlberg (Liber 2020) för att hitta svar. Fortsätt läsa Framgångsfaktorer inom klassrumsledarskap: Del 1

Barnen som vi alltför sällan förstår … 

Han spelade gärna brädspel men ville då ha flera figurer att gå runt med samtidigt. Läskoden knäckte han strax före han fyllde tre år men hade sedan inte behov av att visa att han kunde läsa. Samtidigt reflekterade han i flera led och kunde koppla ihop olika kunskaper för att se helheter. Han såg sammanhangen snabbt och idag, femton år senare beskriver han det som om han har flera kanaler öppna samtidigt. Nu, liksom då vid tre års ålder, var följdfrågorna många och förmågan att tänka i flera led i stort sett obegränsad.

“Vad är det?”
“Det är en fisk!”
“Var heter den?”
“Rocka!”
“Var bor den och vad äter den? Finns det nån som kan ta den? Kan den simma snabbt och var gömmer den sig ….?”   Fortsätt läsa Barnen som vi alltför sällan förstår …