”Det som är bra för några är ju ofta bra för alla” brukar det heta när vi diskuterar extra anpassningar och tillgänglig lärmiljö. Men stämmer detta verkligen eller är det mest en snygg och sympatisk one-liner? Finns det rentav risker med att alltför okritiskt anamma detta synsätt?
Fortsätt läsa Det som är bra för några är inte alltid bra för alla
I mitt klassrum och i nästan alla klassrum finns det elever med olika behov av extra anpassningar. Det kan vara allt från möjlighet att avskärma sig, enskilda genomgångar, visa förmågor muntligt, beskrivet schema, ett tidsstöd med mera. Som ensam lärare i klassrummet finns det en begränsad möjlighet att tillgodose antalet individuella anpassningar. Tillslut riskerar anpassningarna att ske på bekostnad av den övergripande kvaliteten på undervisningen för gruppen som helheten på grund av den tid och fokus som individuella anpassningarna tar i anspråk. När jag planerar min undervisning tänker jag ofta på hur jag ska förebygga misslyckande för eleverna i så stor utsträckning som möjligt.
Med utgångspunkt i ovanstående utmaning för mig som lärare har jag funderat på vilka anpassningar och förutsättningar jag kan hitta som fungerar på gruppnivå. Lyckas jag med detta kan möjligheterna öka att hålla fokus på hela gruppen och inte låta olika individuella anpassningar ta för mycket tid och fokus från undervisningen. I den här bloggen kommer jag ta upp ett par tillvägagångssätt som jag testat och resulterat i att behovet av individuella anpassningar har minskat. Utgångspunkten har varit att jag tänkt att det som varit efterfrågat och nödvändigt för vissa elever, sannolikt har en positiv inverkan för flertalet elever. Jag har läst och inspirerats av boken lektionsdesign av Helena Wallberg och kommit fram till de här tre punkterna.
I mitt tidigare inlägg (här) lyfte jag fram vikten av att skapa en skolmiljö som präglas av lugn, trygghet och positiva förväntningar. En inkluderad lärmiljö som möjliggör för alla mina elever. Ett låg-affektivt förhållningssätt för att skapa trygghet och tilltro. Men att vara lärare innebär också att kunna leda, även i svåra stunder, och samtidigt få eleverna att vilja följa efter. I detta inlägg ska jag försöka förtydliga hur det arbetet kan se ut i mitt klassrum.
Det där jag lärde mig att börja med. Det måste jag nog sluta med.
Fortsätt läsa Lågaffektivt bemötande – Det som är bra för någon är oftast bäst för alla (del 2)
Rast är ett självklart inslag under skoldagen. För det mesta fungerar det väl och möjligheten att röra på sig, vara utomhus, ta en paus från skolarbetet och kanske äta en frukt fyller en bra och viktigt funktion. Rasterna är ett inslag under skoldagen som precis som övrig verksamhet kontinuerligt behöver utvärderas och utvecklas.
I det här inlägget vill jag berätta om hur vi i mitt arbetslag utvecklat vår rastverksamhet. Fortsätt läsa Äntligen rast! Eller…
Den frågan får vi ofta. Det är alltid viktigt att hålla koll på sin arbetstid. I våra fackföreningstidningar skrivs det mycket om det och det är viktigt för barnen också, men av andra anledningar kanske. Våra tidsbegrepp är ofta för abstrakta och i årskurs 1 kan många barn inte klockan än, eller har inte så god tidsuppfattning.
I mitt första blogginlägg för terminen vill jag slå ett slag för ”Time Timern”.
Förra läsåret i årskurs 1 hade jag en elev som ofta ställde den här frågan. Hen blev orolig på eftermiddagen och undrade när dagen var slut. För att göra eftermiddagslektionens längd mer begriplig och tydlig köpte jag en “Time Timer” och satte framme vid tavlan.