Hon ligger i sängen och gråter förtvivlat. Pappa har precis fått veta av skolans rektor att hon lagt ut en bild på sig själv i bara underkläder. Fast egentligen har hon inte lagt ut den alls utan bara skickat den till sin pojkvän. Aldrig hade hon kunnat tro att han skulle skicka den vidare till en kompis för att skryta och att denne sedan skulle lägga ut bilden så alla kunde se den. Hon skäms och det känns som om livet inte längre är värt att leva. Hennes storasyster kommer in och lägger sig i sängen bredvid henne. I samma sekund som storasyster stryker henne över kinden kommer kommentaren:
- Fy fan va äckligt! Är hon lebb eller?
Kommentaren kommer från en av killarna i klassen och riktad till kompisen som sitter bredvid. Jag råkar sitta snett bakom och det är oklart om fler hör hans kommentar. Det tar ett tag innan jag inser vad han verkligen sa. Men killen fortsätter med nedsättande kommentarer om storasystern och det är klart över gränsen. Det är inte första gången heller förstår jag senare. Samtalet jag hade planerat om risker med att skicka bilder kommer av sig helt. Jag stänger av filmen. Fortsätt läsa Det jobbiga samtalet
Lång, kort, tjock, smal, mörkhyad, ljus, mycket hår eller inget alls. Vad är det som får oss att döma varandra eller sätta en stämpel i pannan innan vi egentligen känner varandra? Ms Gruwell som vi får lära känna i filmen The Freedom Writers är frustrerad över den stämpel eller etikett som eleverna i hennes klass har. Lärare, andra elever och t o m föräldrar har i förväg dömt dem som misslyckade, som ungdomar som inte kommer att lyckas i skolan eller i livet. Och hur ska de kunna lyckas, när ingen tror på dem?