Systemisk funktionell grammatik

Genrepedagogikens tre ben

Vår undervisning ska enligt skollagen grunda sig på vetenskap och beprövad erfarenhet. Michael Hallidays systemisk funktionella grammatik (SFG) är en teori om språk och ett av genrepedagogikens tre ben. De andra två är Lev Vygotskys tankar om lärande i ett sociokulturellt perspektiv och en pedagogisk modell nämligen Joan Rotherys och Jim Martins skolgenrer och cykel för undervisning och lärande eller i dagligt tal cirkelmodellen. I det här blogginlägget ska ni få insyn i Hallidays teorier om språk, genom några konkreta exempel på hur jag tillämpar den funktionella grammatiken.

Min grammatikhistoria

När jag gick i skolan på 80-talet, så sa lärarna att vi skulle lära oss grammatik och ta ut ordklasser och satsdelar, för att man senare i livet skulle kunna läsa språk. Vi övade på olika övningstexter och jag tyckte det var roligt och tycker fortfarande. Det dröjde däremot länge innan jag kopplade det till min egen undervisning och funderade på vad jag verkligen kunde använda kunskapen till i mitt eget modersmål. När jag började som lärare -98 var det lite ”fult” att undervisa i grammatik. Jag tyckte att det skulle komma in naturligt i undervisningen, när vi läste eller skrev, och framförallt läras in i ett sammanhang.

När genrepedagogiken gjorde sitt intåg i min undervisning 2007, när jag arbetade med andraspråkselever, insåg jag att en del saker blir tydligare om man undervisar explicit om det. Det innebär inte att gå tillbaka till traditionell grammatikundervisning, utan det handlar om att lägga fokus på språkliga aspekter, som gör att eleverna kan använda sina kunskaper i verkliga livet och utvecklar sin språkförståelse, samtidigt som språket sätts i ett sammanhang.  När jag skulle bedöma ett andraspråk i utveckling, genom performansanalys, fick jag återigen användning av mina grammatikkunskaper och när den systemisk funktionella grammatiken dök upp i genrepedagogiken, hjälpte den mig och mina andraspråkselever att analysera texter, jämföra genrer och få syn på strukturer. Jag och mina dåvarande kollegor fick en omfattande fortbildning i språkutvecklande arbetssätt, som sträckte sig över flera år, med målet att arbeta med språket i alla ämnen och nå högre måluppfyllelse. Det var också så genrepedagogiken kom till i Australien i slutet på 80-talet, när forskare och pedagoger ville öka måluppfyllelsen hos stora grupper av elever från marginaliserade grupper. Arbetet med genrepedagogik och funktionell grammatik, såg vi förbättrade både läsförståelsen och utvecklade skrivandet. Vi fick också ett gemensamt språk, ett metaspråk, så vi kunde samtala om text.

Systemisk funktionell grammatik – vad är det?

Michael Halliday, professor i allmän språkvetenskap,  utvecklade den systemisk funktionella grammatiken (SFG) i England och senare Australien på 60-och 70-talet. Grammatiken har en tydlig funktion och ett syfte att vara ett meningsskapande verktyg. Det kan t ex handla om att synliggöra hur man använder sitt språk i olika sammanhang ex skillnader i talspråk och skriftspråk. Först lär man sig språket, därefter förstår man att språket ser olika ut beroende på situationer som uppstår och slutligen i vilken kulturkontext det sätts in i. Hallidays grammatikmodell har gjort succé i klassrum världen över, framförallt den engelskspråkiga delen och för mig som är grammatiknörd har den fått betydelse i min skrivundervisning. Den fördjupar de textanalytiska delarna i cirkelmodellen (fas 2).

Deltagare, process och omständighet

Istället för att prata om subjekt, predikat eller substantiv, verb osv benämner man fältet, det talade eller skrivna, med deltagare, process och omständighet. Man tar också hjälp av olika färger vilket gör det lättare att se mönster och strukturer i olika texter. Det gör att man i en text kan markera orden genom att måla över eller stryka under med respektive färg. Det här gör vi tillsammans på projektorn eller på tavlan när vi arbetar med fas 2 i cirkelmodellen, så småningom kan  eleverna göra det i par eller enskilt. Vi studerar förebilder för den texttyp vi arbetar med och dekonstruerar texten – plockar isär den i delar.

Deltagaren  (substantiv/pronomen) markeras med rött. Det som pågår i texten, processen, (verb) markeras med grönt. Vill man gå steget längre så delas processerna in i fyra grupper – aktion, mentala, verbala och relationella. Grön färg står för handling och röd färg symboliserar stillastående och är hämtade från trafikljusets färger.  Det som svarar på frågorna när, var, hur, varför, med vem kallas för omständighet (adverb/prepositionsfras) och har fått färgen blå likt himlen som finns runt omkring.

Hur gör man då i praktiken?

Vem är deltagaren/aktören i meningen?  Det pågår något, en process. Vad händer?

Här under kan ni se ett exempel på en beskrivande och en berättande text, där jag markerat med den funktionella grammatikens färger.

Beskrivande:
Räven är ett rovdjur.
Lyan har många ingångar.
Den finns under marken.

Berättande/narrativ:
För länge, länge sedan levde en liten räv i en skog. En dag gick räven ut i den mörka, täta skogen.

Textanalys – strukturer och språkliga drag

Man kan enkelt börja med att titta på hur mycket av en viss färg det finns i varje text. Utifrån det kan vi sedan jämföra texter från olika genrer. Vad är syftet med texterna? Den första vill förmedla information och den andra vill underhålla oss.

Titta på deltagaren var den är placerad. I sakprosa och beskrivande text, här faktatext om djur, placeras oftast deltagaren på temaplats -alltså först i meningen. Det här kanske man inte uppmärksammar om man inte tillsammans laborerar med texter och explicit visar på det. I berättande texter är deltagaren invävd i fältet och meningen börjar ofta med tidsord, som för berättelsen framåt. En bra övning om eleven ofta upprepar samma tidsord är att markera dem i elevtexten ex Sen..Sen..Sen.. och tillsammans byta ut orden, så det blir mer variation ex Nästa dag… På kvällen… Efter en stund…Man kan också ta bort alla Sen.. och göra en lucktext.

Nominalfrasen, bestämningen till eller frasen runt substantivet eller ett pronomen, kan vara mer eller mindre utbyggd. Det kan man också uppmärksamma när man markerar med färg. Vi kan få eleverna att bygga ut sina meningar och skriva mer beskrivande ord i sina texter. Det använder man sig av i performansanalys, när man bedömer ett andraspråk i utveckling. Det kan man givetvis använda sig av för att se hur långt ett barn kommit i sin skrivutveckling och hur man behöver stötta oavsett språk. Man kan också göra det tillsammans eller i par som en kul lek. Sätt klockan på fem minuter och se hur ni kan bygga ut nominalfrasen!

Bollen rullade.
Den lilla bollen rullade.
Den lilla vita bollen rullade in i busken.
Den lilla vita läderbollen rullade in i den täta, taggiga busken.
Den lilla vita fula läderbollen rullade in i den täta, taggiga björnbärsbusken. 

Om vi återvänder till exempeltexterna ovan och tittar på processerna, så kan vi diskutera och jämföra  tempus i texterna. Många elever blandar tempus i sina berättande texter och skriver i både presens och preteritum. Då behöver de bli uppmärksammade på att en berättande och återberättande text skrivs i preteritum och en beskrivande text om djur (NO) skrivs i presens. Vi ser att den berättande texten leds fram av tidsord, vilket den beskrivande texten saknar. Den beskrivande texten innehåller relationella processer (är, har, finns) och den berättande innehåller aktionsprocesser (levde, gick). Nu har vi hittat olika språkliga drag i texterna, vilka gör att vi kan skilja dem åt.

Tar man elevernas texter som exempel och gemensamt i klassen markerar tillsammans det man vill lyfta fram och öva, kan man uppmärksamma barnen på det här. Arbetar ni i ex Google Drive kan man under skrivandets gång plocka fram elevernas texter på tavlan. Vi behöver vid fler tillfällen ta elevtexter som exempel och göra dem till en naturlig del av undervisningen.

Diskussion
  1. Reflektera över vad i din skrivundervisning, som vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet?
  2. Är det något du behöver ompröva, som inte ger det resultatet du vill ha eller som du inte hittar stöd för?
  3. Hur kan du utveckla cirkelmodellens andra fas, som handlar om att laborera med texter och studera förebilder, så att dina elevers skrivande utmanas och förbättras?
  4. När och hur använder du dig av elevernas texter i din undervisning som kommer hela gruppen till del?
Litteraturtips

Om du vill veta mer om SFG och genrepedagogik kan du läsa: Halliday, Michael (2004) An introduction to functional grammar, Hedeboe, Bodil/Polias, John (2008) Genrebyrån
Axelsson, Monica red.(2009) Många trådar in i ämnet
Gibbons, Pauline (2013) Stärk språket stärk lärandet (3.e uppl. anpassasd till Lgr11)
Nationellt centrum för svenska som andraspråk har också en bra sida Vad är genrepedagogik? med fakta, tips och länkar.

I tidigare blogginlägg har jag också beskrivit mitt arbete med genrer.

https://1larare.svedala.se/genrepedagogik-och-cirkelmodellen-att-utmana-och-stotta/

https://1larare.svedala.se/strukturerat-arbete-och-langsiktig-planering-ar-for-mig-a-och-o/

 

Share Button

8 reaktioner på ”Systemisk funktionell grammatik”

  1. Mycket intressant inlägg. Funktion och sammanhang är så viktigt. Samtidigt behöver vi träna formen. Här fick jag lite nya idéer. Mvh Katharina Olofsson Förstelärare Rosengårdsskolan

    1. Roligt att höra och att kunna tillföra nya idéer! Jag följer ert arbete med “Rosenknopparna” och förbereder mig för en etta till hösten :). Hälsningar Hanna Åhlander

  2. Jag försöker verkligen få grepp om systemisk funktionell grammatik men kör fast på smådetaljer. Tex ordet “inte” .
    Exempelmening: Pappa vill inte dricka kaffe.
    Deltagare:pappa
    Process: “vill” eller “vill inte”
    Omständighet: “dricka kaffe” eller “inte dricka kaffe”

    Svaret är säkert självklart när man väl är igång…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *