Häromveckan dök det i tyskboken upp tre texter som var skrivna från olika berättarperspektiv. Det var alla underhållande texter med poäng, men utan inläsning och frågor. Texterna var riktigt bra, speciellt när man såg dem i ett sammanhang. De handlade om tre killar, som alla mot sin vilja stod högt uppe på en trampolin och mådde dåligt. Naturligtvis fanns det en anledning till att de stod där uppe, tittade ner och kände en sådan svindel att de nästan tappade fotfästet och ramlade ner.
Jag beslöt mig för att själv högt läsa texterna med eleverna. Men hur skulle vi sen gå vidare? Det kändes att texterna var av det slag att vi skulle göra någonting med dem. Någon elev föreslog att klassen kunde göra frågor på texten. Varför inte, tänkte jag. Det skulle nog kunna leda till djupare upplevelser, mer eftertanke och ny kunskap. Jag föreslog att eleverna i grupper om tre, skulle kunna få prova på att gör frågor i Google formulär och sedan testa på varandra.
Att ställa frågor är ett sätt att komma närmare och djupare in i en text. Speciellt på ett främmande språk, kan eleverna känna att de kommer så långt att de ”äger” texten, om de lyckas i sina frågeställningar. Om man inte kan hitta frågor på något som berättas, förstår man heller inte helheten i det man läst eller hört. Frågeorden kommer också naturligt in i bilden och med dessa en massa tankar om hur verb ska böjas, pronomen användas, meningsbyggnad och ordföljden osv.
Google formulär är ett verktyg jag gärna använder när jag vill skanna av hur något gått. Det betyder att eleverna var väl förtrogna med hur frågeformulären ser ut. Men därifrån till att gör frågor på tyska var en utmaning. Det är ju inte helt ovanligt att elever har svårt att ställa frågor på en svensk eller engelsk text.
Vi bestämde att alla i gruppen skulle skriva exakt samma frågor. Redovisningen av gruppens arbete skulle ske genom att gruppen först växelvis läste upp sin text. Därefter skulle en i gruppen maila ut frågorna till alla de andra i klassen. Detta mail skulle få ligga till sig, under tiden alla grupperna redovisade.
Vi diskuterade en hel del om vad det faktiskt innebär att stå inför klassen och tala på ett främmande språk. Det var viktigt att eleverna i gruppen hade varandra som stöd, men även publikens hjälpande hand togs upp. En liten applåd, uppmärksamhet och uppmuntrande blickar från denna, ville alla ha.
Vad tyckte då eleverna om resultatet? Fördelarna var att alla i grupperna var aktiva och man var tvungen att hjälpas åt. Man blev också fortare färdig och fastnade inte. Eleverna hittade stöd i varandra även vid redovisningen. På utvärderingsfrågan ”Hade du själv vågat stå därframme och berätta texten?” blev svaren t ex ”Ja, men helst inte”, Nej, det hade jag nog inte vågat”, ”Det kändes bra att någon stod där framme med en som stöd” och ”Aldrig i livet” Den enda nackdelen var att det blev tungt att jobba om någon var sjuk. Men för övrigt ville tyskgruppen gärna jobba med frågeställningar en annan gång.
De flesta var noggrannare än vanligt med att hitta rätt ord. Nordstedts lexikon, som alla eleverna har tillgång till under NE, stjärnmärktes äntligen för att bli lättåtkomligt.
Jag tror att den språkliga aktiviteten ökar om eleverna får jobba i heterogena smågrupper istället för mot katedern. Det blir mer av både interaktion och reflektion, som förhoppningsvis leder till lärande och belåtenhet. Kommunikation, samspel och samarbete brukar vara faktorer som knyts till framgångsrikt lärande hos elever. Faktiskt viktiga pusselbitar i Svedala kommuns tanke om att “Alla ska lyckas”.
