(Utläses: Språkolympiaden 2018 plus excellenta elever lika med fantastiskt!)
Att skriva om undervisning förväntas i många inlägg. Men den här gången ska jag koncentrera mig på vad undervisning kan leda till.
För första gången deltog Naverlönnskolan i Svedala i ILCompetition eller Språkolympiaden, som man tidigare kallade tävlingen. Dess första ambition är att motivera elever till utökade språkstudier, främst B-språk, men tävlingen innefattar även svenska och engelska. Vi lät våra nior delta i samtliga språk. Här lite info om tävlingen ILCompetition .
Minst 23.000 elever i Sverige deltog och det gladde oss på skolan oerhört att inte mindre än sex av våra elever, tre i svenska och tre i engelska (varav två var reserver), kvalificerade sig till regionfinalen som i sin tur kunde leda till den slutliga finalen. Regionfinalen ägde rum på Polhemsskolan i Lund fredagen den 16 mars. Andra regionfinaler hade redan ägt rum i Umeå, Stockholm och Göteborg m fl.
Till varje språk hade sex skolor kvalificerat sig och, tänk, att Naverlönnskolan var en av dem i såväl svenska som engelska.
Våra sex elever kände varandra, några väl, andra knappast. Vi träffades tidigt på morgonen i skolans rasthall. Oro, nervositet och anspänning präglade fem av dem. När det framkom att två var reserver, kunde samtliga tänka sig att vara det, men de tävlande utsågs ju efter resultat från den förra tävlingen, som några veckor tidigare hade ägt rum på skolan. Alla var fåordiga, lågmälda och verkade hellre vilja slippa åka till Lund. Jag fick hålla ihop det hela med min entusiasm och tillsammans gick vi till bussen. Medan jag löste biljetterna satte sig eleverna…på båda sidorna i bussen och vissa till och med för sig. Hur skulle detta sluta? Hur skulle jag på några timmar lyckas föra denna lilla grupp till att prestera på hög nivå? Tänkte spontant på gruppens fyra faser och att jag här jag nog fick satsa på att hoppa till performing med eleverna direkt.
Har ni klickat på länken ovan om språkolympiaden och sett filmen? Bra, för precis så var det, fullt med folk, de tävlande fick stå på scen och avge sina svar på små tavlor, poängen räknades direkt och adrenalinet pumpade. De tävlande stod utan tvekan i rampljuset, två och två vid små bord, det fanns ingen möjlighet till reträtt och det gällde allt eller inget. Vi som satt i publiken fick också ”delta”, för frågorna visades på storskärm, så alla kunde svara efter viskande överläggningar med varandra. Men att stå där framme och öppet leverera är förstås något helt annat. Det vet alla som har tävlat någon gång.
Vi vann inte men kunde lika gärna ha gjort det, nåja blivit tvåa i alla fall, en skola var rätt så överlägsen. Eleverna levererade, publiken hejade på, stämningen steg, vi var supermotiverade att ge de tävlande stöd och uppskattning. Det var uppenbart att kombinationen kunskap-rätt svar-poäng gav en kick, glädje och god självkänsla. Vi tackades med applåder, en medalj, blommor och massvis med uppmärksamhet, en ny och viktig erfarenhet att studier lönar sig för annat än intagningspoäng till gymnasieskolan samt att det kan vara spännande och berikande att stå i rampljuset.
Tre timmar efter vår ankomst tog vi bussen tillbaka till trygga, välkända Svedala. Jag löste biljetterna precis som innan. Och se där, alla sex eleverna satt tillsammans längst bak i bussen, en plats fanns till mig. Alla pratade, tittade på sina medaljer, var glada och upprymda, också lite trötta faktiskt efter all anspänning.
Vad lär det mig som pedagog att följa denna snabba utveckling inom gruppen? Från att värna om den individuella sfären, från att inte våga lämna sin egen comfort zone till att känna trygghet i gruppen, i gemenskapen. Denna gång var det de yttre omständigheterna som (gratis) hjälpte mig som ansvarig lärare att genomföra ett evenemang där samhörighet och gemenskap ledde till gedigen kunskaps- och erfarenhetsutveckling.
Jag reflekterar kring att jag som lärare i vanliga undervisningssituationer har som uppgift att få gruppen att känna sig så trygg och glad med varandra, att kunskap och erfarenheter kan få spridas i rummet, helst så att varje elev efter egen förmåga kan plocka till sig just sin lilla bit av det oändliga kunskapsflödet.
Vill ni se bilder från regionfinalen i Lund? Varsågod!
Att diskutera:
- Hur skapar du den atmosfär i klassrummet som lockar fram elevens potential?
- Hur arbetar du för att tydliggöra och betona språkkunskapers betydelse för varje individ och för samhället?
Lärare i tyska och engelska på Naverlönnskolan.