Skynda långsamt – strategier för för att få elever att lösa problem på egen hand

De uppsträckta händernas stress

Jag har genom åren råkat på grupper av elever där det känts som att alla elever behövt min hjälp samtidigt och hela tiden vid individuellt arbete. Vid flera tillfällen har lektionerna sett ut som ett intervallträningspass där jag småjoggat mellan bänkarna och de uppsträckta händerna.

En gång fick jag en aha-upplevelse i en av dessa klasser. Jag var tvungen att lämna klassrummet som var fullt av uppsträckta händer för att gå och kopiera en sak. När jag närmade mig klassrummet igen och tittade in satt de flesta och jobbade. Det mesta verkade ha löst sig för eleverna! Så fort jag kom in i klassrummet haglade frågorna och kraven på hjälp igen.

Jag var på den tiden ganska färsk som lärare och löste efterhand situationen genom att någon gång varje lektion låtsas behöva gå och kopiera något. Jag stod sedan förundrad kvar i dörrspringan och kikade in på de till synes hjälplösa som nu i de flesta fall jobbade på i lugn och ro. Samtidigt kände jag att det nog inte var en hållbar situation att eleverna jobbade bättre utan mig i klassrummet…


Strategier som underlättar

Som stressad lärare händer det lätt att man svarar på en fråga snabbt för att komma vidare till nästa elev som är i behov av hjälp. Det uppstår en stressig situation för läraren och eleverna lär sig en dålig strategi för problemlösning och utvecklar inte sitt eget tänkande. De vänjer sig snabbt vid att få snabba svar och frågorna kommer att fortsätta hagla.

Hur får man eleverna att tänka själv då? Givetvis är det inte alltid lätt men det är viktigt att vara medveten om att du som lärare kan styra en del över situationen genom att lära ut strategier till eleverna samtidigt som du håller dig ifrån att ge direkta och snabba lösningar. Det kan handla om olika strategier för olika åldrar men det går ut på att ge eleverna andra verktyg än att direkt fråga läraren när de fastnar eller ett problem uppstår. Det är inga nya revolutionerande nyheter men det är viktigt att eleverna ser det som att de har fått ett verktyg som de kan använda sig av:

att titta på uppgiften / frågan en gång till
För att stanna upp, vara uppmärksam och försöka förstå.

att försöka rita upp problemet
För att få en ny vinkel av problemet och tid att tänka under tiden. Funkar ofta bra i matte!

att fråga en kompis
Kan fortfarande upplevas som konstigt för vissa elever. Får man verkligen fråga en kompis? Är det inte fusk? Nej, det kallas samarbete.

att använda en annan källa
I dessa datortäta tider finns ju ofta nätet till hands…

att fortsätta arbeta och återkomma till problemet
Om man jobbar vidare kan man faktiskt plötsligt få en ledtråd!
Man kan ju passa på att fråga när läraren kommer förbi och frågar hur det går.


Jag förstod efterhand att det hände något hos eleverna när jag lämnade klassrummet för att ”kopiera”. På något sätt hittade de vägar att klara sig utan mig en stund. Det enda kruxet var att eleverna inte var medvetna om det än. Vi ägnade därför tid till att prata om vad som egentligen hände och gjorde upp några regler, av typen ovan, om vad man skulle kunna ta sig till när det började rycka i frågearmen. Dessutom tillverkade jag en pin med texten ”Tänk själv!” som jag kunde peka på när jag nu mycket lugnare kunde röra mig genom klassrummet.

Även när man väl får en fråga av en elev är det bra att skynda långsamt, inte ge snabba svar utan låta eleven tänka efter själv. Förvånansvärt ofta hjälper det eleven att höra sig själv formulera sitt problem. Det upplever jag ofta.

En bra klassrumsstrategi gör lärarlivet lättare samtidigt som det utvecklar eleverna. I det här fallet handlar det om att skynda långsamt och att skapa en medvetenhet om den egna förmågan hos eleverna.

Jag har sparat en länk sedan tidigare. Via den hittar du planscher med strategier som de jag nämnt ovan och som kan användas i klassrummet om man inte vill tillverka egna. Här ska man ha provat åtminstone tre olika strategier för att lösa sitt problem innan man tar steget och frågar läraren. De är lätta att hänvisa till och kanske lite tydligare än en ”Tänk själv!”-pin.


Ett favorittrick…

Jag har ett favorittrick när det kommer till att ”skynda långsamt”. Jag använder det inte ofta, men de gångerna jag gör det är det effektfullt. Låt säga att du står framför en klass och pratar och märker att några av eleverna samtidigt sysselsätter sig med att smygskicka lappar mellan sig. Hos mig rycker det genast till i lärarnerven med en känsla av att ”här ska det minsann styras upp”.

Ett par lugnande andetag…

När det är dags att skriva något på tavlan och vända ryggen mot eleverna brukar man kunna ana nya förväntansfulla ansatser till lappskickande eller vad det nu kan vara. Om läraren missat grejen mitt framför sin näsa är det ju garanterat riskfritt att fortsätta när han nu vänder ryggen mot! Lugnt och tydligt, medan man tittar och antecknar på tavlan och lyssnar in aktiviteten bakom ryggen  konstaterar man att  ”nu är det dags att lägga undan lapparna och koncentrera sig på lektionen”. Det brukar gå ett sus genom klassrummet. Givetvis är de flesta i klassrummet fullt medvetna om vad kompisarna runt om har för sig. När man har skrivit klart på tavlan kan man lugnt fortsätta utan att några lappar skickas. Man slipper vara gnällig gubbe, slipper att höra bortförklaringar, slipper känna att man pekat ut någon. Man kan ju dessutom ha missat någon inblandad. På det här viset känner sig alla skyldiga träffade.

Man får dessutom, åtminstone under resten av den aktuella lektionen, eleverna att leva med illusionen att läraren är allseende och har ögon i nacken, alternativt har dolda spionkameror uppsatta i klassrummet. Skynda långsamt – mindre jobb – bra effekt!

Att diskutera

  1. Hur gör du för att eleverna ska sätta sig in i sina problem själva
  2. Har du någon annan strategi som gör lärarlivet lättare samtidigt som det är utvecklande för eleverna?
  3. Finns det fler exempel i skolans vardag där det kan vara bra att ”skynda långsamt”?
Share Button

3 reaktion på “Skynda långsamt – strategier för för att få elever att lösa problem på egen hand”

  1. Ditt inlägg gav mig inspiration till att inleda en förändring i mitt förhållningssätt gentemot elevernas hjälpbehov. Upplever ibland att handen räcks upp slentrianmässig, dvs några elever ger sig inte tid att läsa igenom uppgifterna ordentligt, istället räcker de upp direkt och vill ha hjälp. Efter att jag läst ditt inlägg bestämde jag mig för att ställa högre krav på att de själv funderar och tar hjälp av tidigare uppgifter innan jag går in och hjälper. Ser det som att det är viktigt att vi ställer krav på att de läser och försöker själva men också att det är ett sätt att visa dem att vi har höga positiva förväntningar på dem.

    1. Kul att kunna inspirera!
      Ja, det blir ju dubbel negativ verkan om eleverna räcker upp slentrianmässigt samtidigt som jag själv serverar lösningar slentrianmässigt och för snabbt.

      Lycka till- Heja heja!
      /Mattias

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *