Skärmparadoxen

Sen jag började arbeta som lärare för 17 år sedan har datoranvändningen i skolan formligen exploderat. Mitt första lärarjobb var på en skola som verkligen stoltserade med att ligga i framkant gällande datoranvändning i undervisningen. Skolan hade en dator per 2 elever och väldigt mycket av lektionsmaterialet var datoriserat, med en enorm databas där eleverna skulle hämta information och genomföra uppgifter.

Numera har varje elev tillgång till en personlig dator som skolan tillhandahåller och denna dator ska vara elevernas huvudverktyg i skolarbetet. All världens publicerade kunskap finns ju bara några klick bort. På nätet. Tillsammans med all världens publicerade okunskap, vilken ofta har ett betydligt högre underhållningsvärde. Detta leder ofta till problem, som kan leda till långvarig ohälsosam stress för elever. Hur då, kanske du tänker?

Jag har länge funderat över om den ökande datoranvändningen i skolan verkligen är bra. Emellanåt skaver det i mig när jag ser elever som är så totalt beroende av sina datorer att de inte klarar av att läsa och skriva ordentligt. Datorn har blivit ett så välintegrerat verktyg i deras liv att de inte vet hur de ska göra när datorn av någon anledning inte fungerar. Jag har dock slagit dessa känslor ifrån mig och tänkt att det egentligen handlar om att jag är gammalmodig och inte hänger med min tid. Men så hamnade boken Skärmhjärnan av Anders Hansen i min ägo och helt plötsligt stod det klart att mina känslor inte uteslutande var ett resultat av en gammalmodig hjärna.

Gällande läsning finns det forskning som visar att den som läser från ett papper kommer ihåg texten bättre än den som läser den från en skärm. Den som läser från ett papper kommer dessutom ihåg i vilken ordning saker sker i texten bättre än de som läser på skärmen. Motsvarande verkar gälla de som skriver med papper och penna i stället för med ett tangentbord. Den som skriver på papper med penna kommer att minnas sin text bättre. Detta verkar hänga ihop med de finmotoriska processer som krävs för att få ner en text på papper med en penna.

Samtidigt är det väldigt smidigt med de digitala lösningarna. Texter och svar på uppgifter går direkt till min inkorg, eller ännu bättre, ligger samlade direkt i den plattform jag använder. Det är enkelt att överblicka. Smidigt. Eleverna kan utföra uppgifter var som helst och när som helst, så länge de har uppkoppling. Däremot kan det bli ett väldigt ineffektivt sätt att jobba, även om det är lätt att tro motsatsen. Eftersom datorn och mobilen är fulla av distraktioner via spel och sociala medier är det lätt hänt att det som ska utföras blir utfört samtidigt som det kollas filmklipp, pratas med vänner, fotograferas med mera. Notifieringar som blinkar till och små ljudsignaler som vill göra oss uppmärksamma på något annat än det vi håller på med distraherar hela tiden. Detta är väldigt ineffektivt. Arbetsminnets begränsning gör att multitasking i verkligheten betyder att man gör flera saker ganska dåligt under lång tid. Om de olika sakerna man ägnar sig åt hade gjorts var för sig, så hade den sammanlagda tidsåtgången varit mindre och resultatet bättre, även om det inte känns så när man upplever att man har flera bollar i luften samtidigt och full kontroll.

I klassrummet kan jag i bästa fall motverka multitaskandet, genom att gå runt och titta vad eleverna egentligen ägnar sig åt vid datorerna. Men när det handlar om hemuppgifter har jag ingen som helst koll på hur fokuserat eleven arbetar. I ärlighetens namn är det i praktiken väldigt svårt att ha koll på detta i klassrummet också. Eleverna är väldigt duktiga på att dölja vad som egentligen pågår på skärmen. Men är detta ett problem? Ja, det blir ett problem när distraktionerna står i vägen för elevens kunskapsutveckling. Även de elever som presterar bra under dessa förutsättningar, hade förmodligen kunnat prestera ännu bättre om de fått arbeta fokuserat och ostört med en uppgift i taget. Dessutom upplever jag att en hel del elever har svårt att förstå och tolka läst text. Vare sig den läses från ett papper eller från en skärm. Detta tolkar jag som att eleverna är alltför otränade i läsning. De kan ofta läsa texten högt och felfritt, men vid efterföljande diskussioner visar det sig ofta att de inte förstått innebörden. Detta gör ju dessutom att läsningen blir väldigt tråkig. Här misstänker jag att det obegränsade utbudet av filmklipp på sociala medier inverkar. Det är ju mycket roligare och enklare att förstå vad som händer när man får se allt. Då behöver man inte aktivera sin fantasi och man blir inte tränad i att förstå det underliggande budskapet. Man behöver inte förstå det som inte explicit sägs. Det syns ju ändå på filmen.

Samtidigt måste skolan förbereda eleverna på ett liv där datorer och datoranvändning ofta är avgörande. För mig innebär detta en konflikt, där jag vill hitta en sund balans för mina elever. En balans som innebär att datorerna ska vara smidiga hjälpmedel som förenklar kunskapsinhämtningen utan att motverka de färdigheter som krävs för att på allvar kunna tillgodogöra sig nya kunskaper.

 

Att diskutera:

  • Hur bör vi använda datorerna i skolan för att verkligen maximera nyttan av dem?
  • Kan datorer ersätta böcker, papper och pennor och ge ett lika bra resultat?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Nils Fredriksson Utbildning | bjorn.persson@svedala.se

Förstelärare i Svedala kommun på Nils Fredriksson Utbildning, kommunens gymnasieskola. Undervisar i SO och matematik på i huvudsak introduktionsprogrammen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *