”Ska vi kunna det här eller ska vi bara göra det”?

Frågan från den elev som jag har framför mig kan ha sitt ursprung i olika orsaker. Den avslöjar ett tänk som oftast inte klingar särskilt bra i mina öron eftersom uppgifter oftast bygger på att eleven ska lära sig något. Svaret kanske berättar desto mer om frågeställaren. Vad finns det för bakomliggande orsaker till att en elev tänker i dessa banor?  Vad kan det finnas för bakgrund till frågan där jag som pedagog kan gräva och komma åt ett tankesätt/inställning hos eleven?

foto: Bengt Christensson

Min omedelbara ryggmärgsreflex när detta uttalande dyker upp är att det är minsta motståndets lag som synliggörs. Eleven kanske tycker att det krävs för mycket tid/ork att verkligen sätta sig in i uppgiften och efterfrågar därför en genväg. Jag kan ibland förundras över att elever (särskilt äldre) frågar så omaskerat, eller så är det så att det egentligen finns fler elever som undrar samma sak men som har den goda smaken att inte fråga eftersom man då blottar sin ambitionsförmåga för den som i slutändan ska bedöma och sätta betyg.

foto: Bengt Christensson

Uppgiftens beskaffenhet kan vara sådan att den inte går att genomföra om man inte inhämtat och lärt sig kunskapen/färdigheten. Då är ju frågan obefogad. Om frågeställningen t.ex. avser att man ska lära sig en del begrepp så kan man kanske nödtorftigt navigera vidare inom arbetsområdet och hoppas på att känna igen en del begrepp utan att för den sakens skull kunna eller behärska dem. Men om eleven ska lära sig momentet att skruva i träslöjden så är det i princip omöjligt att genomföra uppgiften utan att man på vägen mot målet även lär sig färdigheten.

foto: Bengt Christensson

Kanske ligger det en djupare orsak bakom frågan. Det kan ju vara fullt möjligt att eleven inte förstår meningen med att genomföra uppgiften och då har svårt att motivera sig. Om så är fallet behöver jag inte gå längre än till mig själv – jag har uppenbart misslyckats att få fram budskapet till just denna elev vad syftet med uppgiften är. Övriga i min undervisningsgrupp har kanske förstått syftet men just den här eleven hade behövt en ytterligare en förklaring för att förstå. Individualisera. Samtidigt måste jag också fundera över det faktum att den frågande eleven inte förstod syftet med uppgiften. Hur många av de resterande eleverna tänkte likadant utan att verbalt ge uttryck för det? Kanske måste jag ibland förklara en gång till för alla och då inte bara för den som frågade.

foto: Bengt Christensson

Ibland kan vi pedagoger kanske uppleva det som svårt att få fram hela budskapet vad syftet med elevuppgiften är. Ibland kan det handla om helheter som kan vara svåra att förklara för eleverna. Att komma med uttrycket ”Du kommer att förstå senare vad denna uppgift ska vara bra för” är sällan gångbart. Visserligen köper många elever det mesta vi lärare kommer med. Detta medan andra däremot är ifrågasättande och inte nöjer sig med floskler. Jag kan ibland uppskatta ofta den sistnämnda elevkategorin för då sätts jag på prov. Då måste jag hitta andra ingångsvinklar, ytterligare motiv, eller omformulera så att mitt budskap går fram.

foto: Bengt Christensson

En annan vinkling på det hela är om eleven – frågan till trots – förstår skillnaden mellan att kunna eller göra uppgiften. Hur pass tydlig är skiljelinjen?

Har man ”lärt sig” bara för att man i efterhand känner igen det, eller behärskar man det man det bara för att man kan rabbla fakta, eller var går gränsen för eleven när det kan betraktas att man ”lärt sig”?  Jag tror inte att gränsen alltid är solklar för eleven.  Det ligger en hel del sanning i uttrycket att man besitter kunskapen först när man kan lära ut till andra det man nyss lärt sig själv.

Att diskutera:

  • Hur noga är du med att tala om syftet med uppgiften?
  • Hur hanterar du elever som ofta/alltid vill gå enklaste vägen?
Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *