Sisyfos och jag – Att arbeta med elevråd

SHur var nu den där berättelsen? Minns den från min egen skolgång så den måste ha gjort intryck. Sisyfos fick ett straff att skjuta upp en sten för en kulle. Om han lyckades skulle han bli fri. Varje gång han var nära kullens topp rullade stenen ner igen och han fick börja om. En evig upprepning som förmodligen pågår än idag under tiden jag skriver detta. Jag undrar om han vant sig vid det här laget? Nåja… Heja Sisyfos!

 

I mer än tio år har jag agerat som mentor i elevrådet. Det här inlägget kommer att handla om mina funderingar, min frustration men också glädjen i att arbeta med ungdomar som vill göra en skillnad. Eftersom arbetet med elevrådet är så brett kommer jag inte att skriva om hur Svedalas elevråd möts några gånger om året i ungdomsparlamentet.

Jag kommer inte att skriva om Sveriges elevråd – SVEA och om hur lyriska våra ungdomar är efter att ha spenderat en helg om året på deras Use Your Voice.

Jag vill istället diskutera det dagliga arbetet. De områden som eleverna ser och vill förändra i vardagen.  Det finns kanske anledning att återkomma till ovanstående områdena vid ett senare tillfälle.

Innan jag går in i vår vardag behöver jag förklara hur vårt elevråd är uppbyggt. Att organisera ett fungerande elevråd kräver arbete. Det behövs någon form av system som fungerar år efter år och det behövs en vuxen som kan agera bollplank och en ledning som backar upp. Vårt elevråd är intakt i ett år. Sedan sker omval, nytillskott och vi börjar om igen. Vi träffas varannan måndag på Elevens val. Eftersom vi är en relativt liten skola så har vi en representant från varje klass. Åtta medlemmar totalt som vi kan kalla för vår styrelse. Varje år är det omval för samtliga positioner men åttorna sitter som ordförande och vice ordförande och resten av positionerna fylls med övriga deltagare. Niorna blir automatiskt mentorer för åttorna och så rullar det på. Systemet fungerar, men vad händer sen? Systemet fungerar ju bara om medlemmarna fungerar tillsammans. Jag tror på demokratiskt valda klassrepresentanter helt utan styrning. Eleverna i klassen röstar fram den elev de vill se som representant från sin klass. Demokrati. Det innebär i verkligheten att vissa år fungerar elevrådet mindre bra men vissa år fungerar de imponerande bra. Det händer däremot ibland att ett mindre välfungerande elevråd sluter upp kring ett visst område som förenar dem. Att ha ett gemensamt mål kan flytta berg. Mitt engagemang som mentor styrs av gruppens ambitionsnivå och så får det vara. Det är ok även om det kan vara oerhört frustrerande när inget händer. Det är elevernas vilja och drivkraft som måste få styra. Att mötas för mötandets skull fyller förvisso en viktig funktion, när det gäller träning i mötesteknik och diskussioner, men eleverna vill oftast att deras arbete blir synligt. Att det händer något.

“Många elever tycker trots allt att det är viktigt att skolan har ett elevråd eller liknande. En studie bland högstadieungdomar visar också att när elever själva bildar aktionsgrupper så tar de efter elevrådets sätt att arbeta. Därmed utgör elevrådet en slags modell för hur man kan organisera sig och bedriva påverkansarbete.”

Hämtat från Skolverkets Hur ser elevers inflytande ut i praktiken 

Ungdomar har åsikter. De har en drivkraft och ett oskyldigt men kreativt sätt att fundera kring saker som vi vuxna kanske lämnat bakom oss baserat på den erfarenhet vi förskansat oss genom åren. Vi har hört det förr, prövat och misslyckats men även lärt oss av dessa misslyckanden i en strävan att göra saker bättre. Vad händer när ett nytt problem dyker upp som du som vuxen stött på tonvis med gånger men som för ungdomarna är en helt ny tanke? Ska du lösa problemet åt dem eftersom du faktiskt vet hur man kan göra eller ska eleverna själva lära sig genom att pröva? Här i ligger en av de stora utmaningarna för mig som mentor i vårt elevråd. Att hålla tillbaka, stötta, ställa frågor och utmana.

Ungefär vart tredje år dyker samma områden upp i vårt elevråd. Den främsta anledningen till just den tidsasramen är att elevrådet då består av helt nya medlemmar som inte lyft tankarna innan. Skulle en fråga dyka upp, som behandlats innan  har de äldre eleverna redan testat och kan delge sina erfarenheter kring frågan. Ofta stannar det därvid. Tankar kan röra sig om att öppna ett café på skolan, att förändra miljön eller vissa specifika frågor som av någon anledning aldrig blir riktigt lösta på grund av krånglig byråkrati. Just nu är mobiltelefonanvändandet i klassrummen aktuellt igen. Kanske har det att göra med att olika medier har uppmärksammat olika skolors lösningar inom området. Jag använder detta som ett typexempel för att visa hur elevrådet behöver mentorn, bollplanket.

backpack-1149544_960_720

En elev var riktigt frustrerad när vi hade möte för några veckor sedan. Hon hade haft en avvikande åsikt jämfört med majoriteten i hennes klass. Hon ville förbjuda dessa störiga mobiltelefoner i klassrummet. När det hade gått ungefär tjugo minuter av motargument och vi diskuterat elevernas rättigheter och lärarnas befogenheter så utbrast hon frustrerat att det då inte var lönt att driva frågan. Det är precis där i den stunden av uppgivenhet jag som mentor står inför ett val. Hjälpa eleverna vidare eller släppa frågan. Vi började diskutera hur vi, trots hinder kunde göra för att komma vidare. Vi bestämde oss för att ta reda på vad samtliga elever tyckte om mobilanvändandet för att kunna styrka våra argument kring en eventuell regel eller åtminstone ett förhållningssätt under lektionstid. Tre enkla frågor besvarades på mentorstiden, med hjälp av en enkät och det klargjordes att en majoritet inte ville lämna ifrån sig sina mobiler när de kom in i ett klassrum. Denna information gjorde delar av elevrådet mycket besvikna då de räknat med att de flesta elever faktiskt kunde tänka sig lämna ifrån sig dem. Där skulle försöket slutat om vi inte började fundera på en av de andra svaren i enkäten. Vi kan ju inte bara ge upp. 45% av eleverna upplever det som störigt under lektionen. Hur kan vi utnyttja den informationen för att argumentera kring problematiken angående mobilanvändandet i klassrummet? Det är där vi befinner oss i skrivande stund. Det ska bli spännande att se var vi hamnar.

Jag känner en viss gemenskap med den där Sisyfos. Skillnaden är väl att han rullar upp stenen för att bli fri men jag rullar upp den och ser den rulla ner igen och finner en viss tillfredställelse i det.

Att diskutera:

  • Behöver skolan ha ett elevråd?
  • Hur organiserar ni arbeten med elevrådet på er skola?
  • Har er skola en mentor som hjälper elevrådet eller motsvarande och vilken roll har denne i elevrådet?
Share Button
Om författaren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *