För ett antal år sedan stod jag inför utmaningen att under ganska kort tid planera och genomföra ett litteraturhistoriemoment i kursen svenska b. Hemma framför min bokhylla föll min stressade blick på Henrik Langes lilla seriepocket 80 romaner för dig som har bråttom (2007).  En bok där författaren/tecknaren sammanfattar 80 av världshistoriens mest kända litterära verk i tre serierutor vardera. Jag bläddrade i boken och insåg att han extremt intelligent synliggör verkens tema och handling i de där tre rutorna. Här hade jag min ingång till att låta eleverna möta västvärldens litterära kanon. Arbetet med Langes bok blev också startskottet för mitt arbete med serier och serieromaner i undervisningen.

Serieromanen är en konstform som historiskt sett har används väldigt lite i den svenska skolan. På senare år har den dock, på goda grunder, börjat ta plats mer och mer i undervisningen. Serieromanen har flera fördelar. Det viktigaste enligt mig är att den bidrar till ett inkluderande klassrumsklimat. Kombinationen bild och text hjälper elever med läs- och skrivsvårigheter att läsa på samma villkor som övriga elever i klassen då bilden fungerar som stöttning när läsförmågan brister. Elever med koncentrationssvårigheter håller intresset uppe längre då läsning av serieromaner generellt går ganska snabbt. Lika så gynnas elever med annat modersmål än svenska av serieromanens form av samma anledning som ovan, kombinationen text och bild. Övriga fördelar med serieromanen är att den gör det lite enklare att komma åt svenskämnets stora utmaningar d.v.s. tolkning och analys av skönlitteratur.

Det är ingen hemlighet att svenska elevers läsförståelse sjunker och många av oss arbetar med att motverka detta. För några år sedan gjordes en mätning av vuxna européers läsförmåga som för Sveriges del visade att vi ”ligger något under genomsnittet för andel svaga läsare, men över 17 procent av 15-åringarna ligger på en nivå där de bara klarar de allra enklaste texter”. Inom EU har ökad läsförståelse blivit en prioriterad fråga och den expertgrupp som tillsattes kom 2012 ut med sitt förslag på hur läskunnigheten bland européerna ska förbättras. Ett av förslagen var att ”ungdomar ska få mer varierad läsning i skolan, med både tecknade serier och e-böcker, så att särskilt pojkar får lust att läsa”. Mer om detta kan ni läsa här.

Serier och serieromaner kan användas på många olika sätt i undervisningen. I min svenskundervisning har jag som jag nämnde tidigare arbetat med Langes sammanfattningar av litterära klassiker för att introducera litteraturhistoriska verk. Jag lät i samband med detta även eleverna härma Langes koncept för att jämföra tema och handling i några olika skönlitterära verk. Eleverna fick (efter genomgång och läsning av olika textutdrag) välja ut tre litterära verk som de tyckte behandlade samma tema och gestalta dessa à la Lange.  Genom att själva försöka koka ner handlingen och teckna och skriva fram temat i tre serierutor blev begreppen tema och analys mer levande för eleverna.  Jag har även arbetat med Robert Kirkmans serieroman The Walking Dead (2003) i flera olika gymnasieklasser. The Walking Dead är en postapokalyptisk utvecklingsroman i serieformat där läsaren får följa en grupp människor men framförallt huvudkaraktären Rick Grimes kamp för överlevnad i en värld där zombier är ett ständigt hot. Fördelarna med denna serieroman är många men en av dem är att det enkelt går att översätta hotet från zombierna till hot vi möter i vår värld idag. Vad händer med människor som hamnar i extrema och utsatta situationer? Zombierna hade lika gärna kunnat vara en naturkatastrof eller ett krigshot. När jag använder The Walking Dead i undervisningen tar det ca 2-3 lektionstillfällen för alla elever att läsa ut hela romanen. Jag har arbetat med varierade upplägg så som läslogg, boksamtal, klassblogg och skrivuppgifter.  Jag ser en tydlig ökning i deltagandet från läsovilliga eller lässvaga elever när vi läser serieromaner och framförallt elever med dyslexi har uttryckt att de blir hjälpta av romanens bildspråk. Elever som är vana romanläsare har ibland opponerat sig mot läsningen av serieromaner. De upplever initialt en svårighet att ta till sig det nya formatet och har bl.a. sagt att bilderna i romanen stör deras egna inre bilder. Detta har varit ett ypperligt tillfälle att tala med eleverna om det vidgade textbegreppet och utmaningen i att kunna läsa många olika typer av texter och efter avslutad läsning har även dessa elever kunnat se serieromanens fördelar även om de fortfarande föredrar mer klassiskt skrivna romaner. Inspiration att gå från Langes romansammanfattningar till en fullständig serieroman fick jag av Melinda Galaczy, lärare i svenska och engelska som tillsammans med läraren och journalisten Helga Boström skrivit flera mycket bra lärarhandledningar till serieromaner som kan läsas både av yngre och äldre elever. Materialet är gratis och ni som är intresserade kan hitta det här.

Jag har arbetat med serieromaner i min svenskundervisning och tillsammans med en kollega som undervisar i engelska men serieromanen (och all skönlitteratur) fungerar som stoff även i andra ämnen. Art Spiegelmans Maus (1987) en överlevandes historia om förintelsen och Marjane Satrapis självbiografiska Persepolis (2000) om den iranska revolutionen och hur den påverkar en ung flickas liv är två serieromaner som jag varmt rekommenderar för t.ex. ämnesövergripande arbete i svenska och SO-ämnena.

Att diskutera

1.  Vilken är din relation till serier och serieromaner?
2. Hur arbetar du för att få dina elever intresserade av skönlitteratur?
3. Lever vi kvar i föreställningen att serier är ”dålig och skadlig” litteratur eller har den sin plats även i klassrummet?
4. Vilka fördelar och nackdelar kan det finnas med att använda skönlitteratur i andra ämnen än just språkämnena?