Språkutvecklande grupparbete som stöd för berättande och skrivande

Jag vill skapa meningsfull interaktion mellan barnen och planera för att det språkliga utflödet blir så bra kvalité på som möjligt. Därför behöver arbetet vara genomtänkt och följa en viss struktur med tydligt syfte.

En modell som jag använder, har jag byggt upp kring sekvensbilder. Mitt syfte är att stötta det muntliga berättandet och det gemensamma skrivandet – här av en berättande text. Modellen passar lika bra i andra ämnen ex i de naturorienterande ämnena, med bilder som beskriver ett händelseförlopp tex grodans livscykel.

Sekvensbilder

Sekvensbilder kan användas på många olika sätt. Man kan med bildseriens hjälp öva på att återberätta, arbeta fram dialoger, beskriva, lägga kronologiskt, fånga den röda tråden, utöka och fördjupa ordförrådet, öva grammatiska strukturer mm.

Ett sätt jag ofta använder mig av i årskurs 1, är som stöd för muntligt berättande och skrivande i grupp. Arbetsgången skriver och ritar jag upp på tavlan, vilket stöttar gruppernas arbete under lektionens gång.

Sekvensbilder som exempelvis Herr Jakob, Papa Moll eller Globi finns att köpa på vanliga förlag och kallas ofta ”Språklådor”. Man kan använda egna bilder, som följer ett händelseförlopp eller hitta färdiga på exempelvis Pintrest, om man söker på sekvensbilder.

Att träna muntlig språkförmåga – informationsklyfta

Jag klipper ut bilderna i förväg, för jag vill att de ska vara hemliga för barnen. Det ska finnas en informationsklyfta, vilken gör samtalet meningsfullt. Alla sitter då inne med olika delar av informationen och det är din uppgift att delge de andra. Det känns inte meningsfullt att redovisa något, som alla redan känner till.  Pauline Gibbons tar upp flera exempel om informationsklyftor i sin bok ”Stärk språket, stärk lärandet”. Det är viktigt att barnen får rikliga tillfällen att bygga ut sitt språk.

Barnen delas in i grupper om fyra och alla i gruppen får vars en bild av serien. En i taget beskriver barnen sin bild, så detaljerat de kan. Är det någon som behöver stöttning i berättandet, vi har ett barn som inte pratar så mycket svenska än, så kan man samarbeta med en parkamrat. Om barnen skulle vara i behov av mer stöttning i berättandet tex om man har flera barn med svenska som andraspråk eller nya ämnesspecifika ord att öva, kan man organisera hem- och expertgrupper. Då kan alla barn med bild 1 osv. först träffas i en expertgrupp, hjälpas åt att beskriva bilden och sätta ord på det som händer. Där efter kan de flytta tillbaka till sin hemgrupp och dela med sig av informationen. De kan använda sig av text i bild och skriva upp ord i bilden, för att komma ihåg.

När alla har berättat om sin bild, visas bilderna för gruppen och tillsammans lägger de bilderna i den ordning de tycker passar bäst för deras tänkta berättelse. Det finns en kronologisk ordning, men ibland kan flera varianter vara möjliga ändå.

Skrivande i grupp – förhandling om språk

När alla i gruppen är överens om ordningen och strukturen för berättelsen, klistras bilderna fast på ett A3 papper. Det ska finnas plats att skriva under eller bredvid.

Alla hjälps åt att författa texten och de skriver utifrån strukturen för berättande text – inledning, deltagare, miljö, handling, problem, upplösning, slut. Strukturen för texttypen har vi övat genom ”bläddran” och skrivit gemensamt, i grupp och i par. Se ett av mina tidigare blogginlägg Genrepedagogik och cirkelmodellen…  Sekvensbilderna följer också den strukturen.

Alla är aktiva och medförfattare till texten, men det är inte alltid alla som håller i pennan. Det är inte huvudsyftet. Det beror på om man känner att man vill och kan. Slutligen tränar gruppen på att läsa upp sin berättelse eller om man kanske vill dramatisera istället. Nyligen läste jag om en klass, som skapade film utifrån sekvensbilderna i appen iMovie. Det får vi testa nästa gång!

När jag går runt och lyssnar eller slår mig ner hos en grupp en stund, så får jag se och höra många exempel på stöttning och förhandling.

Ett barn som inte skriver så mycket själv än, men gärna skriver av text, får hjälp av en i gruppen. På eget initiativ hämtar kamraten ett papper, likt vi vuxna brukar göra och låter hen diktera meningen. Under tiden skriver kamraten ner meningen. Lappen räcks över och barnet skriver av meningen under sin bild.

Att notera under tiden eller direkt efter är intressant. Här nedan följer ett axplock av kommentarer från senaste tillfället:

”Heter det gedde?”  ”Nej, gav heter det.” ”Med w?” ”Nej, det är vanligt v. W använder man ju inte så mycket. ”

” Var är punkten?” “Vi ska ha stor bokstav efter.”

”Har du satt en punkt där?” “Ja” ”Men vi har ju inte berättat klart en sak ännu!” “Var ska den vara då?” “Vi berättar vad han heter först. “

”Du ska väl inte skriva bort till nästa bild. Vi håller oss under vår bild.”

Med dessa härliga ord från barnen, lämnar jag till er…

Att diskutera:

1. Hur tänker du kring skrivande i grupp?
2. På vilka sätt stöttar du skrivandet? Kan sekvensbilder vara något för dig?
3. Informationsklyftor är meningsfulla, när och hur kan du använda dig av det?