Religionskunskap – svårt och viktigt

Att undervisa i religionskunskap är svårt och viktigt. Det är svårt eftersom kursen lider av stoffträngsel och eleverna ofta har förutfattade meningar om ämnet. Det är viktigt eftersom vi lever i en värld där religionen är en  del av människors liv och en del av vårt samhälle och vår historia. Vill vi förstå vår omvärld så är religionen en viktig pusselbit.

En utmaning när kursen ska planeras är att lyckas få in allt stoff i undervisningen så att man hinner undervisa kring alla kunskapskraven. Jag vet mycket väl att undervisningen inte enbart ska utgå från kunskapskraven men i religionskursen är tiden så knapp och innehållet så stort att jag och flera av mina kollegor inte ser något annat val. Ett av kursens fyra kunskapskrav ser ut såhär:

”Eleven kan översiktligt redogöra för och analysera världsreligionerna och några livsåskådningar samt översiktligt redogöra för deras kännetecken och uttryck historiskt, i samtiden, i Sverige och i omvärlden. I sin analys förklarar eleven enkla samband och drar enkla slutsatser om världsreligioner och livsåskådningar i relation till individer, grupper och samhällen utifrån olika tolkningar och perspektiv. Vidare kan eleven översiktligt redogöra för likheter och skillnader mellan världsreligionernas människosyn och gudsuppfattningar och underbygga sina resonemang med enkla argument.”

I min undervisning delar jag upp det här i fler olika examinationer eftersom det i praktiken är omöjligt att greppa helheten. Eleverna läser kursen i årskurs tre vilket är bra eftersom de flesta har nått en mognadsnivå som krävs och har utvecklat en nödvändig analysförmåga. Det som gör det lite svårare är att eleverna inte har läst religionskunskap sedan högstadiet. Vi står ofta inför det faktum att vi måste börja kursen med att repetera en hel del. När detta väl är gjort och eleverna har vant sig vid kursens höga tempo är kursen ofta mycket givande både för mig och för eleverna.

Utmaningar finns även i givande kurser och en annan svårighet är att majoriteten av mina elever är icketroende eller med en mycket diffus uppfattning om ”något större”. Varför är då detta ett problem? Jo, eftersom det mycket lätt skapas en diskurs i klassrummet kring religiositet som något främmande och konstigt, ja rent av lite dumt och gammaldags. Elever talar ofta om troende som en enhetlig grupp: kristna, muslimer eller helt enkelt ”dom”. Det är viktigt att försöka bryta den diskursen så att även de elever som faktiskt är troende vågar komma till tals utan att stämplas som märkliga. Föreställningar som också kan urskiljas inledningsvis i en kurs är att elever gärna tror att Kristna inte egentligen är så troende om man jämför med andra religiösa som t.ex. hinduer eller muslimer som ses som djupt troende homogena grupper. Det är kanske inte så konstigt eftersom vi lever i ett av världens mest sekulariserade länder. Eleverna utgår bara från vad de ser omkring sig. Samtidigt är det vi ser omkring oss inte hela bilden och en förenklad bild av vad religion är (något som inte är vi?) är enligt mig direkt skadlig. I en globaliserad värld och i ett pluralistiskt samhälle måste det finnas kunskap om vad religion är och hur det påverkar oss.

Som lärare är det min uppgift att försöka få mina elever att se nyanserna. Hur gör man då det? Jag har under mina tio år som lärare kommit fram till att klassiskt faktaplugg och prov på en religion i taget inte ger eleverna någon djupare förståelse för de olika religionerna och det hjälper dem inte heller att se likheter och skillnader samt påverkan på individ, grupp och samhälle. Naturligtvis måste faktabasen finnas med men genom att läsa tematiskt t.ex. kring riter, högtider eller människosyn får eleverna möjlighet att titta på samma fenomen inom flera olika religioner samtidigt och kan då lättare se och förstå kopplingarna mellan de olika religionerna och mellan religionerna och deras utövare.

I förra veckan avslutades och utvärderades kursen. Eleverna är nöjda bortsett från att de tycker att kursen har för högt tempo. Jag är väl också nöjd efter omständigheterna. Det som hände denna terminsstart kommer att hända även nästa, och nästa. Jag kommer att sätta mig ner och tänka ”Nu ska jag äntligen få till den här kursen så att allt hinns med och så att innehåll och examinationer känns rimliga för eleverna”. Det som händer sedan är antingen:
1. Jag kör igång en helt ny kursplanering där alla moment, övningar, examinationsuppgifter är nya och jag får jobba ihjäl mig eller
2. Jag kör ungefär som jag brukar med några mindre justeringar. Både alternativ 1 och alternativ 2 förekommer.
Vi får se vad det blir nästa termin. Mest av allt önskar jag dock att Skolverket skrev om kursplanen så att den blev genomförbar. Tack.

Att diskutera

  • Jag har haft stor hjälp av ”Det utvidgade kollegiet” i olika grupper på t.ex. Face Book eller på Twitter när det gäller att knäcka svåra kurser eller undervisningsmoment. Hur stöttar eller får du stöttning av kollegor?
  • Undervisar du i kurser som du upplever som svårare än andra p.g.a stoffträngsel eller p.g.a ämnets karaktär?
  • Hur kan man arbeta för att möta elevers förutfattade meningar eller fördomar kring ämnet de ska undervisas i?
Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *