Min syn på problemlösning har förändrats under min yrkestid och speciellt sedan jag för några år sedan gick matematiklyftet.  Vi har, i de tre femmorna som jag undervisar i matematik, fasta problemlösningslektioner varje vecka. Problemen har oftast ingen anknytning till det arbetsområde som vi för tillfället arbetar med. Problemlösningsuppgifterna väljs istället utifrån sättet som man löser dem på.

Vi arbetar oftast med liknande problem vid två tillfällen efter varandra. Eleverna arbetar alltid i par och då tillsammans med en kamrat som ligger på ungefär samma nivå kunskapsmässigt. Jag upplever att när eleverna arbetar med en likvärdig kamrat så blir alla mer aktiva. Om paren är för ojämna tenderar en att ta över medans den andra sitter passiv bredvid.

Jag inleder alltid en problemlösningslektion med att påminna om att det ska ta tid, man måste klura länge och prova många olika infallsvinklar innan man hittar sin lösning. När man har arbetat på detta sätt ett tag arbetar eleverna upp en uthållighet och envishet. Vi tittar alltid på problemet tillsammans på den interaktiva skrivtavlan först. Där delar vi tillsammans upp problemet i den information som vi vet och vad vårt problem är, dvs det vi ska ta reda på. Problemen är ofta hämtade från Skolverkets problemlösningsbank.  Ibland använder jag mig av problemen där i sin helhet och ibland hämtar jag inspiration där till att skapa liknande problem.

Efter den gemensamma genomgången av problemet får eleverna klura parvis. Om jag efter ett tag märker att de inte kommer vidare ger jag ledtrådar på tavlan i små steg och låter dem fortsätta klura. Det kan vara att jag tex ritar upp grunden till en tabell som kan vara bra att använda sig av. När ett par har löst problemet får de klura på en egen liknande uppgift. Detta brukar vara en väldigt utmanande uppgift. Just att göra en liknande uppgift är väldigt svårt. Det är delvis av denna anledning som jag väljer att veckan efter presentera en liknande uppgift. Då får de ett exempel på hur det kan se ut och de får samtidigt träna sig i att lösa ett nytt problem med hjälp av den metoden som de lärt sig.

Vi har även arbetat med Morfis kod – ett matteäventyr. Detta är en serie på fem avsnitt som finns på UR Skola och som bygger på problemlösning och vill inspirera och väcka nyfikenhet för matematik. Varje avsnitt är 15 minuter. Jag har på förhand valt ut var jag ska pausa avsnittet och låter då mina elever lösa problemen. Därefter tar vi del av seriens huvudpersoners lösningar. När sista avsnittet var sett ville eleverna att vi skulle göra en egen Morfis kod, eller Stinas kod som de ville kalla den. Detta klurar jag nu på för fullt för att se hur jag kan tillgodose detta önskemål.

Att diskutera:

• Hur lägger ni upp er matematikundervisning?
• Hur arbetar ni med problemlösning?
• Vad tycker ni är den största utmaningen med problemlösning?