Jag precis som många av oss i kommunen arbetar för tillfället med Matematiklyftet. För någon vecka sen diskuterade och läste vi om problemlösning. Även om mycket av det inte var något nytt så är det likväl intressant. Det är ju också svårt. Att skapa problemlösningsuppgifter som faktiskt är problem för alla i en grupp är inte helt lätt. Att göra det fyra veckor in på terminen i en etta är snudd på omöjligt. Med den korta tid vi har haft på oss att kartlägga eleverna kan jag inte påstå att jag hittat allas proximala utvecklingszon. Likväl blev det problemlösning. Vi valde att arbeta med likhetstecknet och likheter. För min egen del arbetade jag in Matematiklyftets uppgift i en hel dag med laborationer kring likhetstecknet. Förutom att arbeta med problemlösning och likhetstecknet ville jag också göra det tydligt för eleverna vad målet med passet var. Jag ville också ha möjlighet att utvärdera vad de lärt sig och att ha en tydlig och sammanfattande diskussion i slutet av passet/dagen. Tidigare har jag använt väggmatriser och kontrollfrågor som några av flera strategier, men kände att mina ”små” ettor inte var riktigt mogna för det. Då kom jag på att jag kunde väva ihop kontrollfrågor med smileysar och så blev det BFL-smileysar.

Nu har jag använt dem i några veckor och upptäckt att de ger mig mer än vad jag trodde från början, men naturligtvis också upptäckt att de väcker fler frågor. Enkelt utryckt arbetar jag som så att jag i inledningen av dagen/passet/lektionen tydliggör målet för barnen. I passet om likhetstecknet valde jag att formulera mig så här: ”Jag ska veta vad =betyder och kunna använda =”. Ganska så öppet alltså!

I slutet på dagen/passet/lektionen får så eleverna en BFL-smiley att ta ställning till (se bild). Här har jag de flesta gånger använt mig av EPA eller STA som det kallas i Matematiklyftets text. Eleven får först själv tänka kring om man tycker att man nått målet och fylla smileyn. Sedan får de prata i liten grupp och slutligen sammanfattar vi och fortsätter diskussionen i helklass. På vissa av mina smileysar har jag också lagt till en liten kontrolluppgift för även kunna se på vilken nivå eleverna har tagit till sig det jag planerat.

Redan förstå gången jag sorterade smileysarna upptäckte jag att de gav mer än vad jag tänkt på. Jag hade en tanke om ” kan eller kan inte”, men fick snabbt fler grupper. Naturligtvis fanns just kan eller kan inte med, men jag fick också grupper som självvärderade sig över eller under. Detta gav mig ju mer information än bara kan eller kan inte. Vissa trodde att de förstått, men kontrolluppgiften och mina observationer visade att de inte gjort det. Jag fick också det motsatta, de som trodde att de inte förstått men där jag såg att de gjort just detta. Alltså information som blir värdefull att ha med sig när jag ska arbeta vidare och sätta upp mål för eleverna, men även när jag ska bedöma.

Att använda smileysarna har också fått mig att fundera vidare. Inte minst när mina kollegor gett mig feedback. Är det så att ett tydligt uppställt mål får vissa elever att låsa sig och bli stressade? Missar man vissa andra slutsatser eleverna kunnat dra vid en utvärdering när man så tydligt utvärderar utifrån ett uppsatt mål? Här försöker jag alltid stämma av med mina elever om det finns annat än det vi/jag pratat om som de uppmärksammat och tagit med sig, men kanske detta försvinner lite när jag redan från början tydliggör vad passet ska handla om. Naturligtvis har jag också funderat på formuleringar. Hur formulerar man sig för att det ska bli tydligt, så att eleverna både förstår vad som förväntas, men också kan koppla det vi arbetar med under passet till det som ska utvärderas. Till sist ställde en av mina kollegor en fråga om hur det fungerar om man gör mer absoluta mål. T.ex. om målet är att man ska känna till kroppens 5 (6) sinnen och man som elev känner att man redan vid start kan detta. Hur påverkar det motivationen? Jag hoppas ju att min undervisning innehåller tillräckligt med utmaningar för att stimulera och ge möjlighet till utveckling även om man redan från början kan fylla i positivt på smileyn, men visst fick det mig att fundera – inte minst på hur man formulerar sig.