Planera för svårigheter så får du fler att lyckas!

Tänk dig en solig försommardag vid en sjö. På stranden trängs tonåringarna för att utföra ditt uppdrag, att ta sig över till den andra stranden. Du har undervisat dem grundligt i all teori, det har torrsimmats, övats rörelser och teknik, precis som du har gjort med så många andra klasser genom åren. Pang! Startskottet går, eleverna slänger sig i vattnet och är på väg. Efter några minuter ser du resultatet; snabbsimmarna springer glädjestrålande upp ur vågorna, efter en stund kommer en hel hög ungdomar som klarat av uppgiften och ytterligare lite senare hasar sig några trötta upp på stranden. Tre grabbar står fortfarande kvar på andra sidan och lattjar med en boll, två tjejer vände om efter första kallsupen och en annan elev fick du livrädda efter halva sträckan. Förvånad? Nja, det blev väl som du hade förväntat dig…

Nu är jag ju inte simlärare, men väl språklärare med många år i yrket och jag känner igen att elever får uppgifter där vi på förhand kan förutspå resultatet. Visst är det frustrerande när man tycker att man undervisat på bästa sätt för att det ska gå bra för alla! Men om vi redan vet att eleverna kommer att prestera på sin vanliga nivå, vad är då nyttan med uppgiften? De som brukar lyckas, gör det. De som brukar misslyckas, gör det.

Tänk om det med små medel trots allt går att påverka resultatet i rätt riktning? Om jag istället utgår ifrån just nyttan att prov och uppgifter ska vara lärande för alla och att fler ska lyckas – hur gör jag då? Ligger svaret i planeringen och utformningen av uppgiften?

Under vårterminen skulle min 7:a och jag syssla med temat Sagor som avslutas med att eleven får i uppgift att skriva sin egen saga. Det här har jag gjort med andra klasser så många gånger tidigare och då ofta fått det där förväntade resultatet. Nu ville jag ge eleverna förutsättningar att klara uppgiften bättre och därmed lära sig mer. Därför testade jag att tänka på svårigheterna för eleverna redan under planeringen.

Efter att ha badat i mängder av sagotexter, diskuterat innehåll och uppbyggnad och lyssnat på skolbibliotekariens föreläsning om sagornas roll i litteraturen var det då äntligen dags för klassen att skriva sina sagor. Så långt ingen förändring i upplägg jämfört med tidigare år. Men den här gången hade jag gjort en en enkel analys utifrån den aktuella klassen: Vilka svårigheter har eleverna just nu , när det gäller skrivandet? 

Tre behovsområden blev tydliga:

1. Motivation och inspiration

Under läsåret hade jag sett att många elever haft svårt att komma igång. Eftersom vi arbetat med entreprenöriellt lärande på Naverlönnskolan under läsåret, visste jag att mål och mening är viktigt för att väcka elevernas engagemang.

Så planerade jag

  • Kontakt togs med förskoleklassen på Röda skolan, ett stenkast bort. Under en lektion intervjuade sjundeklassarna sexåringarna och frågade vilka huvudpersoner och äventyr de ville läsa om.
  • Eftersom vår skola använder digitala verktyg i undervisningen, blev det naturligt att eleverna direkt fick dela sina intervjusvar i en Padlet.

Resultat?  På vägen tillbaka till skolan bubblade mina elever över, fulla av intryck och funderingar över vilken typ av saga deras “uppdragsgivare” ville ha. En reflektion var att jag sällan sett eleverna så inspirerade inför en skrivuppgift som då.

2. Hjälp  med struktur

Jag hade ofta sett att elverna fastnat i sitt skrivande och haft svårt att komma vidare.

Så planerade jag  

  • I ett Google-formulär fick eleven frågor för att styra upp sin planering av sagan. De var tvungna att skicka in sina svar, innan de fick börja skriva.planering
  • Några elever fick agera “experter” och komma med förslag på lösningar, när någon fick problem.

Resultat? Väldigt många elever återkom regelbundet till sin planering under hela skrivprocessen och visste på så sätt vart de skulle. De tog också hjälp av varandra för att komma vidare.

3. Bearbeta texterna för en högre kvalitet

Ett svårtacklad område. Jag hade många gånger märkt att eleverna saknat uthållighet och motivation att arbeta vidare med texter.

Så planerade jag  

  • Under tiden som eleverna skrev plockade jag ut fina formuleringar och tydliga exempel ur deras texter. Dessa visades som ett bildspel för klassen och vi diskuterade varför de var bra. Eleverna uppmanades att härma.
  • Jag gjorde en matris där det blev tydligt vilka krav som ställdes på texten. Den återkom vi regelbundet till under skrivandet.matris SAGA
  • Vi döpte ett av grupprummen till Skrivarverkstad. Dit gick eleverna för att läsa texterna högt för varandra. Självbedömning genom att utifrån en bedömningsmatris markera med överstrykningspenna i sin text.
  • Vi bestämde ett datum då sagorna skulle vara färdiga för att kunna läsas upp för förskoleklassen.

Resultat? Ökad medvetenhet hos eleven att det går att påverka textens kvalitet genom systematiskt arbete. Klassen hade ett tydligt mål och en mottagare för sin uppgift. Det fanns en större vilja att jobba med texten för att få den så bra som möjligt.

Jag tyckte att fler lyckades få ett bättre resultat än tidigare och därför kommer jag att fortsätta planera för svårigheter!

Avslutningsvis, en bild ifrån stunden då vi besökte förskoleklassen igen. Utspridda på gräsmattan satt grupperna, där de lite större eleverna läste sina illustrerade sagor för de små. En härlig syn!

Röda skolan

Att diskutera:        

  1. Hur gör du för att  fler ska klara av prov och uppgifter med goda resultat?
  2. Vilka utmaningar ser du i din undervisningssituation?
Share Button

3 reaktioner på ”Planera för svårigheter så får du fler att lyckas!”

  1. Härligt att läsa om hur du medvetet arbetar för att dra lärdomar av tidigare erfarenheter och sedan finner vägar för att möta utmaningarna du sett. Tack för inspirerande läsning Suzanne. /M

  2. Skulle vara kul att se hur man kan göra något liknande i teoretiska ämnen såsom SO och NO.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *