Så är man då igång igen. Ny klass, 25 nyfikna 7-åringar, med allt vad det innebär. Vissa stunder önskar man att man likt en bläckfisk hade 8 armar, men kul är det att se lusten att lära som finns hos våra elever. Som vanligt är penngreppet något jag går runt och tittar på och (tyvärr) förfäras över. Det är väl ett tecken på att man börjar bli gammalmodig (eller), men för varje klass jag tagit emot har fler och fler barn haft dåligt penngrepp. Nu är de så många att jag inte längre bara kan stötta några få utan får börja fundera på hur jag ska arbeta i hela klassen med detta. Eller kanske spelar det inte någon roll? Vi använder datorn mer och mer, snart behöver vi väl inte ens skriva in texten här heller. Själv använder jag ju inte pennan särskilt mycket nu för tiden. På många håll väntar man med att öva med pennan och själv har jag integrerat ASL i min läsinlärning – men ändå! Det står i kursplanerna, så jag kan inte välja bort skrivandet för hand och utan ett bra penngrepp vet jag hur kämpigt det blir för vissa av våra elever. Tidigare år har jag tjatat, kämpat, t.o.m. tejpat fast pennor (med föräldrarnas tillåtelse förstås). Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att få elever att vilja ändra sitt penngrepp – ”det går ju bra såhär” – så nu är frågan. Hur gör jag i år?

Förra året hittade jag kryckpennan och denna fungerar bra om man bara får eleven att vilja, tyvärr är de lite för stora för vissa av eleverna. För några år sedan läste jag en kurs på musikhögskolan och hade där en kursare med kinesisk bakgrund. Hon berättade att hon använde ätpinnar för att förstärka finmotoriken inför att barnen skulle börja ettan. Jag provade lite grand i min förra klass med viss framgång, men får nu tänka till och använda dem igen. Fördelen jag ser med dem är att man kan prata om och få referenser till penngreppet som lockar mer än att bara styra om sitt penngrepp för att inte bli trött och få problem längre fram. För att använda ätpinnarna behöver man ett bra penngrepp NU! Dock, styrd av kursplanerna som man är, vill jag ju gärna ha ett tydligare mål än att eleverna bara ska sitta och plocka upp småsaker i burkar. Jag har därför börjat göra matematik-uppgifter med ätpinnar. Eleverna plockar och räknar samtidigt. De har kul, lär sig matte, övar penngrepp och samtidigt får vi en referens när vi pratar penngrepp. Än så länge fungerar det bra, så jag får hem till kammaren och fundera ut fler uppgifter. Fungerar det på sikt? Fråga mig om två år så ska jag svara!