På Marbäcksskolan har vi i förstelärargruppen ofta känt oss frustrerade över att våra lektionsslut av olika anledningar inte alltid blivit så bra som vi önskat. Vi har arbetat mycket med hur vi startar en lektion men slutet kommer ofta abrupt då vi, liksom våra elever tycker att tiden ibland går överraskande fort.
Vi bestämde oss för att vi ville titta närmare på det och jag har därför vid ett par tillfällen genomfört klassrumsobservationer med fokus på lektionsslut. På förstelärarmötet för ett par veckor sedan samtalade jag med Johan Sander, förstelärare på Aggarpsskolan, om just lektionsslut och jag har efter det funderat vidare på hur den pedagogiska lärmiljön ser ut i mitt klassrum. Fortsätt läsa Start, struktur och the end
texter och bearbetar dessa. Allt detta bör leda till att eleverna tränar upp sin förmåga att stava, men trots att dessa moment förstås finns med i min svenskundervisning också, var jag inte nöjd med nivån på mina elevers stavningsförmåga. Det kanske inte heller var så konstigt. Att föreställa sig att saker och ting ska sköta sig lite grann av sig själv är sällan bra pedagogik. Det är när vi är på tårna och riktar strålkastarljuset mot just det vi vill utveckla, som utveckling också sker. Jag behövde alltså fokusera tydligare på direktundervisning i stavning och så föddes undervisningsmomentet ”Dagens ord”.