Orden är nyckeln

I mitt förra inlägg diskuterade jag hur jag hade börjat integrera Google Classroom i undervisningen på ett mer övergripande sätt än vad jag gjort tidigare. Nu har mer än halva terminen gått och jag har fått tillräckligt med information om elevernas kunskapsinhämtning för att kunna utvärdera resultatet av mitt arbete hittills.Trenden är att det går bra. Bättre än förra året vid samma tid. Jag har fler elever som klarar målen för undervisningen i samtliga SO-ämnen än jag haft tidigare. Anledningarna kan jag givetvis inte vara säker på, eftersom varje elevgrupp är unik, men känslan jag har är att eleverna upplever en fastare struktur. De vet vad vi arbetar med och de vet var materialet finns. De sammanfattningar av texter och lektioner som jag delar med eleverna är väldigt populära. Eleverna läser dem och frågar efter dem när jag ännu inte hunnit dela något nytt. Detta känns verkligen positivt.

Som ett led i att ha höga förväntningar på eleverna har jag även lagt mycket lektionstid på att diskutera förståelse för ämnesspecifika ord och begrepp och detta har verkligen ökat elevernas förståelse för ämnena. Eftersom jag undervisar på Introduktionsprogrammen, så har jag väldigt stor spridning bland eleverna gällande förkunskaper och studievana. Den största utmaningen ligger dock i det rent språkliga, då flertalet av eleverna har annat ursprung än svenskt. Bland eleverna på introduktionsprogrammet har vi dessutom en överrepresentation av dyslektiker, elever med språkstörning och elever med ADHD. Den i huvudsak gemensamma nämnaren för samtliga dessa elever är just att språket är ganska torftigt. Deras vokabulär är inte särskilt stor i allmänhet och i synnerhet är ämnesspecifik terminologi problematisk. Samtidigt är ämnesterminologin oerhört viktig för att man ska kunna skaffa sig en djupare förståelse för ämnet. Utan en fungerande begreppsapparat blir stoffet tämligen svårbegripligt.

Tidigare har jag lagt mycket tid på att förenkla ord och begrepp, för att göra texterna mer lättbegripliga för eleverna. Det har jag gjort för att jag trodde att det skulle göra det enklare för eleverna att ta till sig stoffet. Samtidigt var jag rädd för att förenkla för mycket, då en del av begreppens innebörd tenderar att försvinna när man förenklar. I slutändan kan detta leda till att texterna blir ännu mer obegripliga för eleverna. Därför har jag nu ändrat fokus från att förenkla till att förklara och exemplifiera. Många av begreppen går dessutom inte att översätta till enkla synonymer. Begreppen är många gånger komplexa och måste förklaras med hjälp av resonemang och exempel.

Jag tror att vidmakthållandet av ämnesterminologin genererar en ökad känsla av seriositet gentemot ämnena hos eleverna. Det är stora, respektingivande ord och eleverna verkar känna sig vuxna och duktiga när de förstår dem. Jag märker att intresset för ämnena har ökat och fler elever deltar aktivt i diskussionerna nu än förr. Även nivån på diskussionerna har stigit. Många gånger tar diskussionerna helt andra vägar än de jag förutspått, vilket jag tycker är fantastiskt. Det är ju elevinflytande på riktigt. Jag bestämmer vilken sjö skutan ska segla i, men eleverna håller i rodret. Ord besitter en viss kraft och ju fler ord, vars innebörd man förstår, desto lättare är det att ta till sig och skapa nya kunskaper.

Att diskutera

  • Vad innebär det egentligen att ha höga förväntningar? Har vi samsyn gällande detta på våra arbetsplatser?
  • Hur säkerställer vi att eleverna besitter den begreppsapparat som krävs för att de ska kunna ta till sig undervisningen på ett bra sätt?
  • För elever med språkstörning är det väldigt svårt att utvidga begreppsapparaten. Hur kan vi arbeta med detta?
Share Button

2 reaktioner på ”Orden är nyckeln”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *