När man inte riktigt vet vad man ska förvänta sig

bett

BETT i London – fantastiskt. När jag tackade ja till erbjudandet visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Det var svårt att välja vad man skulle gå på utan tillräckliga förkunskaper om vad valen innebar. Det är nyttigt att känna sig så ibland, många elever känner det nog ofta. Det stärkte mig i min uppfattning om att vi måste börja med att ge eleverna en grund, en orientering i ämnet/området för att ge dem förutsättningar till elevinflytande på riktigt, ett medbestämmande, inflytande med kloka val. Jag hade för dåliga förkunskaper.

Väl på plats kom nästa insikt. Hur mycket kan man suga åt sig, finns det något stopp? Vad fastnar jag för och varför? Först satt jag mest och njöt av att få lyssna på så många kloka tankar och idéer, bara tog in, samlade utan vidare reflektion. I pauserna började bearbetningen och reflektionen tillsammans med andra deltagare. Hade vi fastnat för samma saker? Såklart inte, våra olika förkunskaper gav oss olika ingångar och nya tankar växte fram. Här åker man till London för att upptäcka att en kollega i kommunen, ja faktiskt på den skolan jag nu arbetar på sitter med ”pusselbitar till lösningar” på frågeställningar jag brottas med. Lång väg kan man tycka, men hur ofta har man fyra dagar till att bara prata skolutveckling.  Överallt människor som brinner för lärande, som diskuterar lärande och som vill vidare. Tillslut gick det nästan runt, hur ska jag kunna landa i allt det här?

Man blir medveten om hur man själv lär sig. Jag märkte att jag höll mig till vår egen grupp. Jag skulle ju knyta kontakter med nya människor. Det är JOBBIGT att lära sig något nytt, att lära sig mer om det man redan kan är lättare. Jag upptäckte att för mig är det mer lustfyllt i stunden att lära mer om något jag gillar och kan, än att lära något nytt. Jag som alltid trott att jag gillar att lära mig nya saker. Nu gällde det att öppna sina sinnen gå i det obekväma och osäkra.  Och även om lusten var större i stunden i det kända, var tillfredställelsen större efteråt när jag väl tog steget ut i det okända.

Än vet jag inte vad jag har tagit med mig och vad som kommer att utveckla min undervisning mest, jag måste smälta allt. Just nu snurrar tankarna. Här är några:

Osäkerhet vad gör det med människor? Lär man sig av det eller låser man sig?

Hur formas en grupp till en lärgrupp- är vi bara på samma ställe och göra samma uppgift samtidigt eller lär vi tillsammans? Hur utvecklas man till att till att vara en tillgång i gruppen?  Hur viktigt är det med tillhörighet i en grupp? Är det en framgångsfaktor i sig? Alltid? Hur länge?

Är man lika villig att släppa in andra i en fungerande grupp, som man är att ta hjälp av andra när gruppen inte fungerar?

Vad är att dela med sig? – att kopiera?- att vara inspirerad? Var går gränsen? Tycker alla det?

Vet jag var jag är medan jag är där eller vet jag bara var jag var efteråt? Vad behöver jag för att göra bra val? Hur mycket vet jag om mig själv och vad vill jag veta?

Men framför allt att få ångra sig. Vilja stanna kvar, göra om nu när jag är lite klokare.

 

Share Button
Om författaren

En reaktion på ”När man inte riktigt vet vad man ska förvänta sig”

  1. Tack för ett intressant perspektiv på BETT. Det är nyttigt att som du, tänka sig in i hur det är att vara elev och den som ska lära sig. Och så många bra frågor Malin! Du har ju underlag för ett helt nytt BETT där 😉

Lämna ett svar till Michael Rystad Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *