Meningsfulla läxor?

För några år sedan reflekterade kollegiet på skolan över vad begreppet läxor innebar. Vad syftet med läxor var, hur vi definierade läxor och vilken sorts läxor vi gav  eleverna. Vilka förväntningar hade föräldrar på läxor och hur elever upplevde dem. Vi som arbetar i de lägre åldrarna i skolan möter barn som är väldigt nyfikna, motiverade och har höga förväntningar på vad skolan ska erbjuda dem. När vi möter dem i ettan är det många som blir besvikna på att de inte får läxa med sig hem efter första skoldagen. Att små barn redan förknippar skola med läxa säger en del om hur djupt rotade läxor är i vårt medvetande.

Efter att ha läst på om forskning om läxor och reflekterat över detta vid några tillfällen, kom vi fram till att vi inte skulle ge generella läxor, t ex att eleverna varje vecka skulle räkna tre sidor hemma i en matematikbok, komma ikapp det man inte hann med på lektionen-läxor eller att läxornas syfte skulle vara ett sätt att träna sig i att ta ansvar. Syftet med läxan skulle vara att eleverna skulle känna att de gjorde läxan för sin egen skull, inte för att vi skulle kontrollera att de gjort läxan, eller gjort den på rätt eller fel sätt. Den skulle kännas meningsfull och följas upp i undervisningssammanhang. Vi skulle ge läxor med god framförhållning och att likvärdighet inte nödvändigtvis betyder att alla barn får samma läxa alltid. Vi skulle också ha i åtanke vilka förutsättningar eleverna hade och anpassa möjligheter att göra läxan efter detta.

I skolverkets material ”Läxor i praktiken” kan man läsa om ”Den goda läxan” som meningsfull för eleven och att den hänger ihop med undervisningen i klassrummet. Den ska vara väl förberedd i klassrummet och följas upp på ett sätt som stödjer barns lärande. Den lämnar inte eleven ensam om ansvaret för att lära sig och den kräver inte heller att eleven får hjälp av sina vårdnadshavare eller annan person.

Mängdträning

Vi läser på många olika sätt i arbetslaget. Som jag skrivit om i tidigare blogginlägg tränar vi läsning i bland annat läsgrupper. Förutom läsgrupper har vi fadderläsning, högläsning och individuell läsning. Trots att vi tränar läsning i många olika sammanhang är det svårt att nå upp till den mängd tid eleverna behöver för att bli goda läsare. Den tidiga läs- och skrivinlärningen tar mycket energi och barnen orkar inte läsa så långa stunder åt gången. Samtidigt behöver elever i dessa åldrar mängdträning för att bli goda läsare och för att kunna ta sig an de texter som väntar längre fram i skolan. Detta är en av anledningarna till att alla elever i vårt arbetslag har läsläxa ca 10-15 minuter per dag, fem dagar i veckan under hela lågstadiet. Alla utgår från sin läsförmåga och läser texter efter den nivå man befinner sig på. Man kan också få stöd under speciellt avsatt lektionstid att göra läxan.

De barn som mött skriftspråket vid låg ålder har ofta ett försprång framför de elever som inte mött skriftspråket i samma omfattning. Läsning börjar så mycket tidigare än när barnen själv knäckt läskoden. Den börjar redan i de högläsningsstunder och andra läsande sammanhang man får som liten tillsammans med föräldrar och andra vuxna i sin närhet. Vi varierar lästräningen i skolan för att barnen på olika sätt ska kunna tillgodogöra sig lästräningen på det sätt som passar just dem och vi tror att det varierade lässituationerna kan hjälpa barnen att kompensera för de eventuella brister de kan ha i sin språkutveckling.

Läsläxa

I min klass har jag lagt upp läsläxan så att barnen bildar läsgrupper med fem barn i varje grupp. De fem läser alla samma bok. Eftersom läsningen sker individuellt, oftast hemma, är grupperna nivåanpassade för att boken ska passa alla i gruppen. Alla grupper har olika böcker som är anpassade efter gruppens läsnivå. Läxan är från fredag till fredag. Varje fredag har vi en lektion där barnen får ny bok och ett papper med en fråga/uppgift som ska klistras in i ett skrivhäfte. Frågan är öppen så att alla grupper/barn kan svara på den utifrån sina böcker/nivå. Ex ”Har du varit med om eller gjort något liknande det som händer i boken någon gång?” På samma papper finns det plats att reflektera över hur länge de läst och om läxan var för lätt, svår eller lagom. Under samma lektion redovisar barnen sin läxa där de skrivit eller ritat sina tankar, svar eller bilder i skrivhäftet för varandra i läsgrupperna. I dessa situationer delas tolkningar av texten, tankeutbyte uppstår mellan barnen och förståelsen för texten fördjupas i samtalen. Genom inblick i de andra barnens skrivhäfte reflekterar barnen också över olika sätt att uttrycka sig i ord och bild, får tips och idéer och utvecklar sitt eget sätt att redovisa sin uppgift. Istället för att läxan görs för min bedömnings skull blir barnen varandras mottagare och läxan redovisas i ett funktionellt sammanhang. Jag flyttar runt mellan borden och lyssnar på de olika grupperna. Ibland fokuserar jag mer på en grupp i taget, deltar i deras samtal och för att utveckla deras tankar ställer jag följdfrågor på deras resonemang.

När barnen får nya böcker är de väldigt nyfikna på dem och börjar oftast bläddra och kommentera bilder och text meddetsamma. I klassen finns det barn som inte riktigt kommit igång med läsningen och de barnen läser jag boken med så de vet vad den handlar om för att kunna svara på frågan som klistras in i skrivhäftet. De barn som av olika anledningar inte har möjlighet att göra läxan hemma kan få hjälp med det under skoltid, så att alla kan delta i samtalet när man redovisar för varandra.

Våra intentioner stämmer väl överrens med skolverkets stödmaterial om läxor samt vad John Hatties sammanställning om forskning på bland annat effekten av läxor säger. Trots att vi försöker skapa läxor som alla elever bör klara på egen hand, blir min känsla att undervisningssättet ibland ändå blir orättvist på grund av barns olika förutsättningar.

Att diskutera

• Hur definierar ni begreppet läxa?
• Hur skapar ni som arbetar med barn i de lägre skolåren, mängdträning i läsning på ett likvärdigt sätt, när alla inte kommit igång med sin läsning?
• Hur lägger ni upp förberedelser för läxan och hur ser uppföljningsarbetet ut?