Med backspegel som verktyg mot framtiden

När vi pratar om ekorrhjulet tänker vi förmodligen främst på hur vuxenlivet kan se ut när man ska hinna med att jobba, laga mat, förhöra sina barn på läxor, skjutsa till barnens aktiviteter, hinna få tillräckligt med sömn o.s.v.  Våra skolelever har på ett sätt sitt eget ekorrhjul med skolveckans förväntningar på bra prestationer under lektionerna, läxor, prov, m.m. Där ena veckans arbete tar slut står ständigt en ny skolvecka på vänt.  Hinner våra elever någonsin stanna upp och reflektera över sin inlärning?  Eller – för att formulera lite skarpare – ger du som pedagog eleverna tid för reflektion?

foto: Bengt Christensson

Jag vill här berätta hur jag gör med mina elever i så 3 avseende träslöjd. På vår skola är detta deras första år som de kommer i kontakt med slöjdämnet. Det finns ett stort mått av nyhetens behag när ämnet introduceras. Alla är spända på allt vad det innebär med ny lärare, ny lokal där det doftar trä och som är fylld med allt annat än det klassrum de är vana vid. I denna speciella miljö ska jag som pedagog försöka lyfta mina elever mot ständigt nya och högre kunskapsmål. Nästan alla elever trivs med ämnet, det är inte alltför svårt att hitta sin egen nivå att jobba på i slöjden.

foto: Bengt Christensson

Som elev lockas man att ständigt jobba vidare, nå nya höjder i kunskapsinhämtningen, jobba med nya tekniker, material, verktyg och hjälpmedel. Det är just i detta ekorrhjul som jag tycker att den utvärdering som jag gör efter varje avslutad lektion behöver ett komplement.  Jag började fundera i termerna av att ta ett större grepp på utvärderingen. Min idé var att låta det gå flera månader för att sedan rekapitulera vad vi faktiskt lärt oss under innevarande termin.

Så här ser mitt arbetssätt ut. Jag börjar med en tom tavla och ber eleverna tänka sig tillbaka till första slöjdtillfället. Vad började vi vid med?  Vilka verktyg, tekniker, material och hjälpmedel använde vi då?  Vad hände sen? Hur gick vi vidare? Eleverna hjälps åt att komma ihåg och efter en stund blir tavlan som en stor mindmap där slöjdspecifika begrepp ibland också blandas med elevernas upplevelser under terminens olika skeden.  När vi efter en stund  står inför denna vägg av inlärning ber jag eleverna spontant kommentera (muntligt) vad de ser. Nästan alla kommentarer har innebörden att de känner förvåning över hur mycket de lärt sig under denna första termin.

foto: Bengt Christensson

Nu kan ju en vän av ordning undra var poängen med detta arbetssätt är. Min bestämda uppfattning är att när vi som slöjdgrupp gemensamt samlar ihop allt görande under en termin på en whiteboardtavla, då blir det visuellt och enkelt att se ett samlat resultat. Ibland kan rolighetsetiketten skymma lärandet i slöjdämnet. Då känns det viktigt att kunna lyfta fram lärandet. ”Till slöjdsalen får man gärna komma för att det är roligt men….här lär vi oss också massor av saker”.  Med detta i ryggsäcken hos varje elev har jag en övertygelse om att denna positiva förstärkning på ett bra sätt återverkar på kommande prestationer i ämnet.

foto: Bengt Christensson

Under ett halvdussin terminsslut har jag använt detta arbetssätt i åk3. Varför har jag då inte provat det högre upp i åldrarna? Det undrar jag själv också och det börjar kanske bli dags att se hur utfallet blir i en högstadiegrupp. Jag har – så här långt – startat där det har känts lättast nämligen när man börjar från scratch och utgår från att det inte finns några förkunskaper alls. Alla har börjat från samma ställe i undervisningen. Varför skulle inte samma tankesätt – kanske med några modifieringar – fungera i en åk7-grupp t.ex.?  Jag får väl göra på samma sätt som jag försöker lära ut till mina elever; testa och se hur det går!

 

Att diskutera:

  • Hur ofta utvärderar du undervisningen med dina elever?
  • Ge exempel på vilket/vilka syften din utvärdering kan ha.
Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *