Margareta Serder gästbloggar på Förstelärare bloggar

Den 20 januari firar vi Förstelärare bloggars födelsedag. För att uppmärksamma bloggens jubileum har vi bjudit in utvalda gästbloggare både från Svedala kommun men också utifrån som skriver om Förstelärare bloggar.

Margareta Serder

Margareta är lektor i utbildningsvetenskap och vicedekan för samverkan vid Lärande och samhälle på Malmö universitet, grundskollärare 4-9 MaNO/Tk.

 

 

 

Skrivna reflektioner gör erfarenheter synliga

Gästblogg av Margareta Serder

När bloggande som fenomen tog fart för ett antal år sedan fick vi möjligheten till betydligt större flexibilitet jämfört med traditionella webbsidor. I motsats till de statiska hemsidorna fick vi ett verktyg för mer snabbfotad och mindre redigerad skrift – vi fick ett verktyg för att börja ”tänka högt”. Vad händer då när en kommun, som Svedala, ger ett stort antal personer, i detta fall lärare, möjlighet att tänka högt?

Ett första konstaterande är den enorma mängden inlägg – över 1000 – som gjorts sedan starten 2014. Ett andra konstaterande är att det är texter om idel angelägna ämnen: konflikthantering, ledarskap i och utanför klassrummet, och andra pedagogiska och didaktiska utmaningar av olika slag. Utrymmet på bloggen tycks fyllas av precis sådana angelägna ämnen som lärare står inför i sin dagliga yrkesutövning och som många därför frågar efter mer kunskap inom. Vi kan vidare se att dessa bloggtexter  har lästs, delats och spritts i kommunen och över landet som en följd av tillgängligheten i bloggandet.

Men dessförinnan har texterna förstås formulerats. Den delen av bloggandet är förstås inte lika synlig som delandet. En styrka med denna form av professionellt delade texter, är att det sker något både med den som skriver – eller, som i detta fall, i formen av en blogg tänker högt- och med de som tar del av reflektionerna. Det den skrivna reflektionen i detta fall gör, är att göra erfarenheter synliga. Genom att formulera sig tvingas den som skriver att artikulera det kanske annars lite diffusa, det inte färdigtänkta. Tankarna kan alltså växa och tillföras nya aspekter när andra lärare tar del av tankarna. När vi som lärare formulerar oss högt (här, i skrift) får vi också möjligheten att få syn på vad vi tänker. Vi utvecklar vårt professionella kunnande.

Därutöver leder de tänkta tankarna – de delade erfarenheterna – till kontakter och till inspiration långt bortom den faktiska, fysiska arbetsplatsen. Genom att dela erfarenheterna skapas ett ”utökat kollegium”. Och i det utökade kollegiet kan det då ske nya saker. Det vi tar del av kan ge uppslag till vår planering och vårt långsiktiga arbete. Men pedagogers arbete bygger också i stor utsträckning på förmågan till det som kallas för intelligent improvisation. Som lärare är vi i ”direktsändning” större delen av vår tid och de snabba besluten vi måste ta underlättas av tidigare erfarenheter, av att känna till olika möjliga scenarier och handlingsmöjligheter. Dessa erfarenheter behöver man förstås inte själv ha gjort. Genom det växande kartoteket av professionella reflektioner gjorda på en professionell virtuell plats, bloggen, görs ju andra lärares erfarenheter tillgängliga. De delade erfarenheterna i bloggarna ger lärarna i det utökade kollegiet tillgång till nya idéer, vilka alla kan bidra till denna nödvändiga, intelligenta improvisation.

En ytterligare aspekt av bloggen är dess potential som verktyg för större förändringar. Jag tror nämligen att det är precis vad professionellt delade texter kan vara. En som vet mycket om pedagogiskt förändringsarbete är Torgny Roxå vid Lunds universitet där han arbetar som pedagogisk utvecklare men även som forskare kring just pedagogiskt utvecklingsarbete. En av de mest avgörande frågorna som måste lösas för att få till utveckling, menar Torgny, är att skapa arenor för delning, där verksamma pedagoger kan dela sina erfarenheter och sin expertis.

Jag tror att dessa nya arenor idag är viktigare än på länge. De senaste åren uppfattar jag att det överlag har blivit en alltför ensidig tonvikt på den vetenskapliga grunden i skolan, på bekostnad av tilliten till det professionella omdömet. Omdömet får förstås gärna grunda sig på forskning, men måste av nödvändighet också baseras på lärares erfarenheter.

Roxå skriver, med hänvisning till nobelpristagaren Elinor Ostrom, att en eftersträvansvärd plats för människor att utvecklas på kan liknas vid A Common (En allmänning). The Common är en plats som kännetecknas av tillit, delat ansvar, tillhörighet och möjlighet att uppriktigt lyfta kritiska frågor. Jag tror att Svedalas lärarblogg är en sådan plats och hoppas innerligt att den fortsätter frodas i många år till!

Margareta Serder

 

Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *