Mållektioner i matematik- ett sätt att individanpassa

Ett individanpassat arbetssätt är en stor utmaning för oss lärare eftersom det i våra klasser finns elever med så olika förkunskaper och behov. Lärare är ofta ensamma i klassrummet och har svårt att hinna genomföra alla individanpassningar som skulle behövas. Mycket kan dock göras redan på gruppnivå för att kompensera de olika förutsättningar och behov eleverna har och minska behovet av extra anpassningar. Denna blogg börjar med en kort beskrivning av anpassningar som kan göras på gruppnivå, men framförallt handlar den om hur jag arbetat med mållektioner i matematik som ett sätt att anpassa på individnivå.

Individanpassningar på olika sätt

För att kunna individanpassa undervisningen behövs medvetna val gällande innehåll, struktur och arbetsformer, med utgångspunkt i en formativ bedömning av elevernas kunskapsnivå. Det  krävs naturligtvis också kartläggning och dokumentation av elevernas kunskaper, kunskap om olika metoder och arbetssätt samt goda relationer. Resultaten av kartläggningarna behöver analyseras och användas som grund för att fatta beslut kring den fortsatta undervisningen. Vad kan eleverna nu? Vart ska de? Hur tar vi oss dit?

Både Lgr 11 och Skollagen är tydliga vad gäller skolans och lärarnas ansvar för individanpassningar:

” Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.”

                                        Ur Lgr 11, Kapitel 1: Skolans värdegrund och uppdrag

”Det är skolans uppgift att ge alla elever den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och i sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.”

De elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges den ledning och stimulans som de behöver för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling. ”              Ur Skollagen, kap 1 och 3

Inte helt enkelt att leva upp till. Individanpassningar kan dock ske på många olika sätt och nivåer.  Mycket kan göras redan på gruppnivå för att kompensera de olika förutsättningar och behov eleverna har.  Svedala kommuns nuvarande utvecklingsarbete handlar om att utforma lärmiljöerna så att behovet av extra anpassningar för enskilda elever minskar. Detta kan möjliggöras genom kompensatoriska arbetssätt som gör lärmiljöerna mer tillgängliga för alla elever. Här följer några exempel:

  • Tydliga mål, syften och lektionsstruktur, återkoppling och utvärdering vid lektionsslut. Knyt ihop med tidigare och kommande arbete.  Varierande bedömningsformer.
  • Tydliga instruktioner både muntligt och skriftligt, bildstöd, mallar, grafiska strukturer, checklistor och andra stödsstrukturer.
  • Lärarmodellering, analysera goda exempel och olika kvalitativa nivåer på t ex problemlösningar.
  • Gemensamma matematiksamtal, t ex utifrån problem och Concept Cartoons, lyfta olika sätt att tänka, olika lösningar samt vanliga missuppfattningar.
  • Variation av arbetsformer, t ex film, appar och andra digitala verktyg, bilder, spel, lekar, laborativt arbete, skapande, par- och grupparbeten, lärarledda genomgångar, rörelsepauser m m.
  • Språkutvecklande arbete och samarbetsinriktat lärande.                   – Fokus på språkutvecklande arbete som att lyfta nyckelord, träna på begrepp och rika möjligheter att bearbeta  undervisningsinnehållet genom kommunikation.                                       -Arbetssätt för att aktivera alla elever och öka elevkommunikationen, t ex gemensamma diskussioner, tanketid, EPA, No hands, löpeld, huvuden ihop, hem- och expertgrupper, miniwhiteboards och andra verktyg för multisvar.  Läs gärna mer om elevaktiva samtalsmönster här på kooperativt lärandes sida.     – Samarbetsinriktat lärande- grupparbete med tydliga roller, och strukturer, träning av samarbetsfärdigheter, fasta studiekompisar, kamratrespons m m

Även på individnivå finns en mängd anpassningar, men jag går inte in på detaljnivå här:

  • Extra anpassningar och särskilt stöd till elever i svårigheter.
  • Extra utmaningar till högpresterande/särskilt begåvade elever.
  • Formativ bedömning-varje elev ska veta sitt nästa steg och hur de ska göra för att nå dit. Mållektioner kan vara en av många vägar för att nå hit.

Mållektioner

Ett sätt som jag har provat för att få varje elev medveten om sin kunskapsnivå och nästa steg är att arbeta med mållektioner i matematik. Syftet är att ge varje elev tid och en tydlig struktur för att träna extra på sina specifika mål, med utgångspunkt i deras IUP. Målen i elevernas IUP:er ska kännas levande.

Inför utvecklingssamtalet gör eleverna någon form av diagnos och jag förbereder genom att plocka ut ett par mål. Det kan också vara mål som finns kvar sedan tidigare arbetsområden under läsåret eller sådant som eleven varit osäker på i Skolverkets bedömningsstöd i taluppfattning. Under utvecklingssamtalet tittar vi tillsammans på detta och utvärderar var eleverna befinner sig i sin inlärningsprocess. Många elever väljer också själva ytterligare något mål som de känner sig osäkra på eller vill lära sig mer om.

Varje elev får sina uppdrag inklistrade i ett skrivhäfte.

Jag utgår sedan från målen ur elevernas IUP:er och tar fram material för att arbeta med dessa. Det kan vara uppkopierade häften, små extraböcker, spel, pussel, problemlösningskort, appar eller uppdrag på Skolplus. Det kan också vara att formulera egna problem som en kompis sedan ska lösa. Varje elev får en målbok med ett eget uppdragskort där både målen och uppdragen står listade. Efter avklarat uppdrag kryssar eleven i en ruta. När alla rutor är ikryssade gör eleven ett litet test och sedan är det dags för utvärdering av vad de är nöjda med, vad de behöver tänka på och en värdering av sin egen arbetsinsats under mållektionerna. Uppdragen fungerar som träningsuppgifter innan bedömningsuppgiften och utvärderingen.

Efterhand som de når målen sätter vi tillsammans upp nya mål med hjälp av självbedömningar av arbetsområden, diagnoser och elevens önskemål. Ibland blir det fortsatt träning av samma mål som tidigare.

Vissa uppdrag arbetar de med individuellt, medan andra fungerar bättre att samarbeta kring, t ex vid problemlösning, att skriva egna problem och lösa varandras, spela tärningspel, vissa appar, pussel eller spel på Skolplus.se.

Mållektionerna har varit ca 30 min i veckan från åk 2, då eleverna brukar kunna läsa och följa sitt eget uppdragskort självständigt. Varje mållektion startar med att eleverna läser igenom sina mål i rutan längst upp på uppdragskortet. Vid lektionens slut får de fundera över nedanstående frågor och berätta för bordsgrannen. Vilket mål har du tränat på och vad har du arbetat med idag? Hur kändes det?

Att tydliggöra hur aktiviteterna i undervisningen är kopplade till kunskapsmålen gör eleverna mer delaktiga i arbetet, vilket är betydelsefullt för motivationen och viljan att lära. Utöver de personliga målen under mållektionerna går vi naturligtvis också igenom mål och syfte varje matematiklektion. Stöd för vikten av att tydliggöra målen finns bl a i boken Framgångsrik undervisning i matematik- en praktisk handbok av John Hattie, Douglas Fischer och Nancy Frey, där de presenterar åtta effektiva metoder för matematikundervisning:

  1. Sätta upp mål för matematiken för att fokusera lärandet.
  2. Implementera uppgifter som gynnar resonerande och problemlösning.
  3. Använda och koppla samman matematiska representationer.
  4. Främja en meningsfull matematisk diskurs.
  5. Ställa målinriktade frågor.
  6. Bygga upp räknefärdighet baserat på begreppsförståelse.
  7. Stödja produktiv ansträngning vid matematikinlärning.
  8. Locka fram och använda bevis på hur eleverna tänker.

Läs gärna mer om de åtta effektiva metoderna i Matematikguiden.

Reflektion

Jag upplever att mållektionerna har gett eleverna både tid att få träna på sådant de varit osäkra på och möjligheten att få fördjupa sig i moment de varit sugna på att lära sig mer om. Många elever uppskattar möjligheten att få välja egna mål utöver de vi gemensamt beslutat om och bl a multiplikation och division har varit populära önskemål. Här finns möjlighet till elevinflytande och delaktighet. Efter avklarade uppdrag och test synliggörs framsteg och det blir tydligt att eleven kan något de inte kunde innan.

Eleverna ser en direkt koppling mellan utvecklingssamtalet, IUP:n och mållektionerna och målen följs upp både längs vägen och på nästa utvecklingssamtal. Jag upplever också att efterhand som eleverna blir säkra på arbetsformen frigörs lärartid som kan användas till extra genomgångar i mindre grupper eller extra stöttning av vissa elever.

Det har tagit lite tid att ta fram material och göra uppdragskort med tillhörande tester, men när detta är gjort är det enkelt att anpassa till varje elev och fylla på när nya behov uppstår. Det är efter inkörningstid en relativt självgående lektion som också kan vara bra ifall det skulle behövas vikarie. Jag tycker också att det har varit ett bra sätt för de elever som inte är säkra på något moment att få tid att träna extra på detta, medan vi parallellt under andra matematiklektioner gemensamt kan gå vidare med annat.

Mållektionerna är ett sätt att arbeta med färdighetsträning, men är naturligtvis bara en liten del av allt vi arbetar med under matematiklektionerna. Många matematiska förmågor lämpar sig bättre att träna gemensamt eller i par och jag vill betona vikten av gemensamma samtal och samarbete. Utvecklingen av vissa kvalitéer som begreppsförståelse, förmåga att resonera, förklara och se samband, social kompetens och samarbetsförmåga, behöver ske med hjälp av mer kollektiva arbetsformer. Merparten av min undervisning fokuserar på språkutveckling, samarbete, variation och stödstrukturer enligt ovanstående beskrivna kompensatoriska arbetssätt på gruppnivå. I mina tidigare bloggar kan ni läsa mer om hur jag undervisar kring problemlösning och matematiska begrepp med stöd av kollektiva arbetsformer:

Att diskutera

  1. Hur arbetar ni för att säkerställa att eleverna får tid och möjlighet att arbeta med sina personliga mål?
  2. Hur arbetar ni med formativ bedömning, så att eleverna ska veta sitt nästa steg och hur de ska göra för att nå dit?
Share Button
Om författaren
Förstelärare Marbäcksskolan | jenny.hansson3@svedala.se

Förstelärare och arbetslagsledare på Marbäcksskolan. Legitimerad lärare i svenska, matematik och SO för åk 1-7, NO åk 1-3 och engelska åk 1-9.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *