Att skrivning stöder läsning och vice versa är vi överens om, men som Lisbeth Bern skrev i sin senaste blogg har det på senaste tid nästan endast skrivits om vikten av att träna läsförståelse. Ja, det är av yttersta vikt att förstå vad budskapet är i alla texter i alla ämnen men jag vill också slå ett slag för att eleverna får öva sig på att skriva. Jag vill börja alldeles alldeles från början. Min dröm är, eller önskan, är att eleverna redan i årskurs ett har tillgång till en egen dator, eller i alla fall en dator till två elever. Dessa datorer skulle då vara utrustade med tangentbord med talsyntes. Detta sätt att träna sitt läsande och också sitt skrivande har Eva Hultin och Maria Westman, Högskolan i Dalarna forskat på. Men eftersom detta fortfarande bara är en dröm eller en önskan, berättar jag hur jag försöker nöta in stavning av högfrekventa ord. Dessa ord är ju ofta ord där det ofta inte går att tillämpa några stavningsregler och våra yngsta elever är sällan mogna för att lära in stavningsregler

Jag hade sedan en tid givit upp försöken att få eleverna att stava rätt genom att ge dem i läxa att öva hemma på ett visst antal ord i veckan, periodvis samma ord för hela klassen, periodvis individuellt utvalda ord utifrån deras texter. Och visst, många stavade rätt på orden vid redovisningstillfället men när de sedan använde orden vid mer ”spontan” skrivning så det blev det ändå lite si och så. Jag är ju lite av en Kiwinörd och när jag var på en fortsättningskurs i Kiwimetoden fick jag tips om att träna på följande sätt:

Varje morgon började vi med en stunds kortskrivning, ca 15-20 min, ungefär som när man gör en skiss till en teckning. Till inspiration att skriva skaffade jag en hel låda, kallad skriv(k)lådan, med bilder utklippta ur diverse tidningar och laminerade för att förhoppningsvis räcka mycket länge. Många klasser börjar ju morgonen med en stunds tyst läsning, men vi började alltså med en stunds skrivning i stället. Eleverna var inte tvungna att välja utifrån bilderna som jag erbjöd dem utan hade de egna uppslag de ville skriva om var det helt okej. Eleverna var medvetna om att det var ”kortskrivning” det handlade om och det vi ville få syn på var just stavning av vanliga och högfrekventa ord. Förmågan att sätta ut punkt och stor bokstav på rätt ställe fokuserade vi också på. Det här arbetet startade en liten bit in på höstterminen i årskurs två. Varje eftermiddag satt jag sedan där med samtliga elevers böcker och gick igenom och markerade vilka ord och meningar som eleven skulle stava eller skriva på något annat sätt när han/hon skrev nästkommande dag. Tidsödande, men väl investerad tid för jag tyckte mig se att elevernas förmåga att stava rätt sakta men säkert nöttes in. Bra mycket mer än tidigare ”gammeldags” rättstavningsläxor i alla fall. Naturligtvis försökte jag också så ge muntlig respons till så många som möjligt. Det eleven inte behövde fokusera så mycket på vid denna ”kortskrivning” var handstilen, man behövde inte ens vara så noga med att sudda om man skrev fel, utan man kunde bara stryka över, för på fredagen valde man i stället den text från veckan som man var mest nöjd med och skrev den riktigt fint och illustrerade den. Och nu när jag har årskurs två till hösten så får vi så klart ragga ihop datorer så att alla får möjlighet att renskriva sin text och illustrera den innan det är dags att gå hem på fredagseftermiddagen. Detta tills det blir vår tur att få datorer till alla elever på lågstadiet också!