Efter att ha ägnat större delen av höstterminen i år 1 till att få alla elever att knäcka läskoden går vi nu vidare med att öva läsförståelse. Jag erkänner att jag som ny och oerfaren lärare nog många gånger lurades att tro att om en elev avkodade med flyt så förstod han/hon automatiskt det lästa. Med tiden upptäckte jag att så alltså inte var fallet. Att öva på att förstå vad man läser är av största vikt. Läsförståelsen kan övas på många sätt men jag tror på att framför allt övas den tillsammans med andra. Jag tror på, precis som Vygotskijs inlärningsteori, att lärande utgår från samspel med andra. Vi har därför börjat att använda oss av materialet “Mellan raderna” av Monica Karlsson och Liselotte Ståhl.  Att läsa mellan raderna (inferensläsning) är en teknik som anses nödvändig för att man ska ha god läsförståelse. En grundläggande princip för att läsa mellan raderna är att man behöver se sammanhanget. Att läsa mellan raderna är ett slags detektivarbete.

Jag lägger upp arbetet så att eleverna läser texten gemensamt från smartboarden. Eleverna får också en egen kopia av texten eftersom några har svårt att följa med på smartboarden. På det sättet kan de alltid välja hur de vill läsa. Texten är av naturliga skäl i nuläget mycket kort, bara 4-5 rader. Sedan följer en rad frågor. Både sådana där man direkt kan hitta svaret i texten men framför allt sådana där man utifrån ledtrådar i texten och genom sina egna erfarenheter tar ställning till vad man anser kan vara svar på frågan. Svaren kan alltså bli lika många som antalet elever. Det är spännande att höra eleverna att argumentera för sina svar och här kommer tydligt fram att lärande sker i samband med andra. Några omvärderar sina antagande efter diskussionen medan andra fortsätter att hävda att det egna svaret är det rätta. Jag berättar alltid för barnen att på en del av frågorna finns inget absolut rätt eller fel och jag ser på eleverna att dessa frågor uppskattas av många. Eller som några av eleverna sa efter den första lektionen om “Mellan raderna”: “Det här var ju jättekul”