Lärpar och sekvensbilder som stöd för berättande text i åk 1

I läroplanens del 1, Skolans värdegrund och uppdrag kan man läsa följande:

”Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.”

”Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra.”

Genom Kooperativt Lärande-strukturerna skapas det förutsättningar för situationer att träna detta. I början av KL-arbetet är det bra att börja arbeta i par då det endast är en person eleverna behöver relatera till. Eftersom mina elever går i åk 1 väljer jag att låta dem arbeta i lärpar, då det underlättar relationsbyggande och fördelning av tal- och lyssnautrymme.

Kunskapskrav

I det arbete jag beskriver nedan kommer vi att arbeta mot följande kunskapskrav i åk 3:

”Eleven kan skriva enkla texter med läslig handstil och på dator. I texterna kan eleven använda stor bokstav, punkt och frågetecken samt stava ord som eleven själv ofta använder och som är vanligt förekommande i elevnära texter. De berättande texter eleven skriver har tydlig inledning, handling och avslutning.” 

”Dessutom kan eleven utifrån givna frågor ge enkla omdömen om sina egna och andras texter samt utifrån respons bearbeta och förtydliga sina texter på ett enkelt sätt.”

Kunskapskraven är nedbrutna för åk 1 och vi kommer under arbetets gång under vårterminen fokusera på att skriva berättelser med ”röd tråd”, att skriva med mellanrum mellan orden, att en mening börjar med versal och slutar med punkt eller annat skiljetecken, samt ge och ta emot enkla omdömen och bearbeta sin text utifrån dessa.

Inspireras och lära av varandra

Eleverna i klassen är alla i sin tidiga läs-och skrivutveckling, om än på olika nivåer. Några elever har idéer och tankar om hur en berättelse kan skrivas medan andra tycker det är svårare. Likaså när det gäller formen för skrivandet. För att skapa struktur i skrivandet använder vi sekvensbilder som stöd för träning mot kunskapskraven. Även om eleverna arbetar i par, blir skrivandet en individuell uppgift, som utgår från varje elev där de kan skriva utefter sin förmåga. Samtidigt bidrar arbetet till att man lär av varandra. När man lyssnar på eller läser igenom sin läs- och skrivkompis berättelse, får man tips och idéer på både innehåll och form för sina egna texter. Vi påminner ofta om att det går bra att låna av eller dela med sig av varandras kunskaper.

Lektionen

Jag startar lektionen i samlingen runt mattan och skriver lektionens mål (kunskapsmål samt socialt mål) på tavlan. Jag visar och påminner om ordningen i strukturen som är densamma under dessa lektioner och som också finns på tavlan. Därefter får eleverna ett linjerat A-4 papper samt ett papper med 4 sekvensbilder på i blandad ordning. De går till sina anvisade platser med sin läs- och skrivkompis och börjar klippa ut bilderna. När de klippt bilderna ska de lägga dem i ”rätt” ordning på sitt skrivpapper.

När båda lagt sina sekvensbilder så som de anser vara rätt, berättar och motiverar de för varandra varför de valt den ordningen. Vid detta moment tränar eleverna både att tala och lyssna. Ibland upptäcker någon att de efter denna fas vill byta plats på sina bilder och det får de så klart göra. Nu limmas bilderna fast och därefter skriver var och en sin individuella berättelse utifrån ordning och handling på bilderna. När de skrivit färdigt ska de läsa igenom sin text och utifrån lektionens mål bearbeta sin text och vid behov förtydliga den.

Min upplevelse är att elever tycker det är svårt att bearbeta sin egen text vilket jag tror beror på att de inte har tillräckligt med tålamod, kunskap eller distans till sitt eget arbete för att göra det. De behöver träna för att bli bättre på detta. Därför kommer det under lektionen ett tillfälle till då de får möjlighet att reflektera över sin text tillsammans med sin läs- och skrivkompis.

För att skapa arbetsro, då det är mer regel än undantag att eleverna inte blir färdiga med sina berättelser samtidigt, har vi i klassen röstat fram att man ska sitta tyst och rita något valfritt medan man väntar på att läs- och skrivkompisen ska bli färdig.

När båda är färdiga läser eleverna sina berättelser för varandra. Återigen uppstår en tala-lyssna situation. I nästa moment ska eleverna läsa varandras texter för att utifrån lektionens mål, använda ”Two stars and a wish” för att ge sin läs- och skrivkompis arbete ett enkelt omdöme. Därefter bearbetar eleverna sina texter igen innan de kommer med sina texter till mig för återkoppling.

Arbetet fortsätter

Arbete har redan pågått vid några tillfällen och kommer fortgå under resten av vårterminen. För att synliggöra elevernas skrivprogression, kommer de under arbetets gång, men särskilt i slutet av terminen, få tillfälle att reflektera över sitt lärande genom att jämföra sina första texter med de senaste de skrivit.

Det elevaktiva arbetssättet skapar utrymme för mig att sitta med alla lärpar, men särskilt med de lärpar som behöver mer stöd och återkoppling om lektionens och sina individuella mål, än de som kan arbeta mer självständigt.

Att diskutera:

  • Hur arbetar du för att synliggöra elevernas skrivutveckling?
  • Hur aktiverar du eleverna som lärresurser för varandra?
Share Button

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *