Vid höstterminstarten i år genomförde Svedala kommun en omorganisation av skolverksamheten eftersom den nya Aggarpsskolan (åk 4-9) togs i bruk. Jag blev förflyttad till Naverlönnskolan som tidigare haft åk 6-9 men som nu också fick 4:or och 5:or. I de tidigare låg och mellanstadieskolorna huserar nu åk f-3. Detta innebar att många nya klasser bildades och för min egen del så jobbar jag nu åter med åk 5 där eleverna kommer från alla de fyra tidigare mellanstadieskolorna i Svedala tätort. Jag är mentor för 5a, men undervisar alla tre klasserna i engelska.
Jag vill dela med mig av mina reflektioner kring min engelskundervisning i dessa nya klasser, hur jag pendlat mellan frustration och glädje. Hur kraftfullt det är när man lyckas förändra elevers “mindset” och få eleverna att oftare befinna sig i lärande zonen än i övningszonen samt att få klassen att utvecklas åt rätt håll i grupprocessfaserna.
Redan från första lektionen vill jag att eleverna ska känna att det är lustfyllt att lära sig engelska, jag behöver bygga mina relationer till dem och gruppen håller på att formas – vi är i “forming fasen”. Vi sjunger och dansar för att komma igång på lektionerna, en del är utanför sin “comfort zone” men jag peppar dem att hänga på.
För att lära känna elevernas kunskapsnivå jobbar vi systematiskt med de olika förmågorna lyssna, läsa, tala, skriva. Vid textarbete får de välja utmaningsnivå på text och glosor. De får regelbundet läsa texterna för mig för att få feedback på uttal, texterna kopplar vi bl a till rymdtemat som klasserna jobbar med på NO:n. Läsförståelsen testas med några oförberedda diagnoser. De får skriva om sig själva, sedan träna frågeord för att kunna intervjua en klasskamrat och spela in det med Screen castify, så jag kan lyssna på alla intervjuer. Därefter får de skriva brev om sig själva och ställa frågor till mottagaren som är elever på vår vänskola i Tanzania.
Stormen börjar tidigt, många ifrågasätter och tycker att jag kräver alldeles för mycket, det är för svårt – trots att de hela tiden har möjlighet att påverka utmaningsgraden. Efterhand börjar jag skönja ett mönster, det är mestadels tjejer som “ger upp”. Vi har vid terminsstarten sammanställt klassens framgångsfaktorer där “Jag tror på mig själv och vågar anta utmaningar – Gör alltid mitt bästa (och lite till)!” finns med som en viktig punkt som vi pratat mycket om.
Jag inser att det gäller att hjälpa elever att utveckla sitt mindset från statiskt till dynamiskt. Vi diskuterar strategier, många har aldrig funderat över varför vissa moment i engelskan går bra och varför vissa är svåra, det bara är så!
Inför utvecklingssamtalen får eleverna göra en självbedömning där de på en skala får värdera hur lätt – svårt det är att lyssna, läsa, tala, skriva samt vilka strategier de använder. Det visar sig då att många killars dataspelande på engelska ger dem en fördel.
Hur eleverna ska arbeta med att utveckla sina förmågor tas upp och diskuteras tillsammans med föräldrarna och skrivs sedan in i IUP:n.
Efterhand märker jag hur det börjar hända saker, det kan vara elever som möter mig i korridoren och berättar att det är mycket roligare nu för de börjar förstå mycket mer, elever som vill ta hem och träna på speciella moment eller att de sjöng vår engelska sång i omklädningsrummet på gympan. I klassrummet finns större fokus, mer uthållighet och arbetsglädje…..”Norming fasen” har inletts.
Veckorna innan novemberlovet ägnade vi åt Halloween och då eleverna bl a fick skriva en egen läskig berättelse. På svensklektionerna hade vi gått igenom hur man bygger upp en berättande text och jobbat med checklistor. Denna kunskap hade de nu med sig när de skulle göra detsamma, fast på engelska. De fick också några korta youtubeklipp som inspiration varav den ena blev en “ram” för många som tyckte det var en utmanande uppgift. “In a dark, dark …….. there was a dark, dark ……… and in the dark, dark …… there was a dark, dark …….”
När jag så småningom ställde frågan om någon ville läsa upp sin läskiga historia var det många som anmälde sig. Vi förvandlade klassrummet till ett spökrum med ljud och ljuseffekter, den som läste fick också låna en stor vidbrättad häxhatt. Till min glädje var det många av dem som tidigare skulle betraktat detta som en omöjlig uppgift som nu ställde sig inför klassen och läste med liv och lust! Vi har nu tagit oss in i “performingfasen”!
Jag blev märkbart rörd och oerhört glad av att denna fantastiska progression – det gäller att fortsätta hålla i förväntningarna och hålla ut och förklara! Det är sådana “goa” stunder som ger energi och bygger upp nya krafter för kommande utmaningar!
Att diskutera:
- Har du haft några “stormar” i dina nya klasser/grupper? Hur har du hanterat det?
- Märker du stora skillnader vad gäller elevers mindset i olika ämnen du undervisar i? Hur hanterar du det?
Läs mer
Jag är legitimerad mellanstadielärare och dramapedagog, undervisar detta läsåret i svenska, engelska och drama.