Hur tänker du kring klassrummets utformning?
Jag funderar mycket kring hur jag ska utforma klassrumsmiljön på bästa sätt. Jag prövar och omprövar. Klassrumsmiljön är en viktig del för mig som pedagog och jag arbetar alltid med att förbättra den, så den fyller de syften jag vill. Klassrummet speglar min vision och tanke med min undervisning tycker jag.
Jag söker och samlar inspiration på olika ställen och ofta i mitt ”utvidgade kollegium”. Det kan vara på sociala medier, som Twitter eller Pinterest, i mina egna barns klasser, pedagogiska bloggar, i litteratur och hos mina kollegor nya, som gamla.
Jag vill planera för kommunikation, samarbete och ansvarstagande. Det ska också finnas plats för genomgångar, par-, gruppaktiviteter och enskilt arbete. Inför höstterminen bestämde vi oss för tre stora arbetsbord i bakre änden av klassrummet med lådhurtsarna framför varje bord. Det finns också ett antal enskilda platser med eller utan skärm, för de som vill sitta själva eller för pararbete vid olika tillfällen.
På hurtsarna finns pennor, limstift, färgpennor, tejp, pennvässare, hålslag mm. Allt finns alltså i tre uppsättningar, en vid varje bord. Jag ville ha materialet nära barnen och minska springet, som annars kan uppstå.
Vi har alla saker gemensamt i klassen och använder bara skolans saker, egna pennor och dylikt får stanna hemma och det minskar konflikter och ledsna barn som tappat bort sitt luktsuddi. Jag tänkte dock att det här kommer nog inte fungera så länge, en del saker kommer nog försvinna och på eftermiddagen när fritids är i klassen, så kommer saker att flyttas runt mm. Det blir nog också stökigt och högljudd vid så stora bord.
Samlingsring
I främre delen av klassrummet finns en stor golvyta för samlingsringen och i den har vi bestämda platser. Alla barn har fått välja en lyssnarposition, som de ska sitta i vid ex instruktioner och genomgångar. De sitter t ex i skräddarställning, med händerna i knät, för att ben och händer ska vara stilla och förutsättningarna för koncentration och lugn ska öka. Det här är en del av vårt gemensamma utvecklingsarbete på skolan, för att öka motivationen, eget ansvar och förmågan till självreglering.
Parläsningskamrat och talkamrat
Hur vi placerar barnen är också genomtänkt och vi försöker hålla de placeringarna under en längre tid, en termin till ett läsår. Barnen har en parläsningskamrat och en talkamrat. Parläsningskamraten är en klasskompis, som läser likvärdigt och talkamraten är den man sitter bredvid i ringen. Man ska bli trygg med kamraten och det ska gå lätt och smidigt, när det är dags för samarbete. Tar det för lång tid att para ihop och flytta runt, så förlorar man tid eller drar sig för att göra det ofta, så det bästa tycker jag är att ha förutbestämda par/grupper, samt platser där de ska arbeta. Det inger ett lugn i gruppen och en förutsägbarhet, som är bra för många. Då är det bara att tala om för barnen att nu är det samtal i par och därefter ska de lyfta något i gruppen och så är alla igång.
Rödgröna kort
Vid bordet tar man gemensamt ansvar för att alltid försöka först själv, därefter fråga sina bordskamrater om hjälp och slutligen om man behöver, så frågar man pedagogen i klassen. Till sin hjälp har barnen röd/gröna kort, vilka används flitigt. De har fått barnen att inte automatiskt räcka upp handen, när det är något de inte förstår, utan först försöka lite mer själva och därefter vända den röda sidan upp och signalera till kamraterna att man behöver hjälp. Det här är också en del av vårt gemensamma utvecklingsarbete, för träna barnen i att ta ansvar för sitt lärande och se varandra som lärresurser.
Matematik=blått
Även dispositionen av väggarna och materialet i klassrummet, behöver för mig ha en genomtänkt struktur. Redan under min praktik, fastnade jag för att färgkoordinera och ge ämnena olika färger; svenska – rött, matematik- blått, NO/SO-grönt osv. Exempelvis skrivs lektionsmålen eller temamålen på tavlan i det röda, gröna eller blå molnet beroende på ämne.
I klassrummet finns en ”svenskhylla” med material och där är ex pärmarna och plastfickorna röda. På ”mattehyllan” är sakerna blå. Jag använder olika färger på tavlan, för att skriva lektionens arbetsgång beroende på ämne och även skrivböcker och häften är röda om det är svenska, blå om det är matematik och gröna om det är NO/SO. Det här fungerar inte alltid, får jag väl erkänna, för företagen, som gör häftena, trycker inte alltid som jag vill.
Publiceringsväggen
Vi har också olika anslagstavlor och väggar till olika ämnen.
Något jag alltid brottats med, är det dåliga samvetet att det ibland tar för lång tid innan barnens texter och alster kommer upp. Nu är det löst genom vår fina ”publiceringsvägg” och barnens texter och bilder kan lätt nå en mottagare. Med hjälp av tre lister, spik, klämmor och en snäll vaktmästare, så kan jag eller barnen snabbt byta ut och förändra.
Hur går det då?
Vi pratar mycket med barnen och jobbar med att ta ansvar för våra saker, vår inlärning och vår skola på olika sätt varje dag. Det har gått bättre än väntat. Efter drygt en termin finns nästan allt kvar, helt och snyggt på varje bord. Vi har haft minimalt med förflyttningar, då barnen suttit vid sina arbetsbord, med närheten till skriv-och ritverktygen eller i ringen och det har gjort att vi fått en lugnare arbetsmiljö. Barnen vet var de ska sitta vid olika moment och vad som gäller där, tex att i samlingsringen sitter vi tyst om det inte är sagt något annat. Visst är det lite pratigt ibland vid de stora borden, men jag ser det som att möbleringen ändå jobbar för det jag vill -kommunikation och flerstämmighet och vi tränar vidare på när det är ok att prata och när det inte är det. Strukturen med färgerna hjälper de som inte kan läsa än och de som har svårt att organisera och överblicka alla böcker, ämnen och material i klassrummet. Och ärligt talat, hur många kan det redan i årskurs 1?
Att diskutera
- Hur tänker du kring klassrummets utformning?
- Speglar ditt klassrum dina pedagogiska tankar? På vilket sätt? Eller varför inte?
- Dela med dig av något du tycker fungerar bra hos er eller besök varandras klassrum, visa och berätta.
